Alla studerande har hört legenden om det 57 år gamla teknologsprattet. Men hur gick det egentligen till?

De flesta teknologspratten kommer och går, men det finns ett sådant som varken teknologer eller andra studerande i Finland någonsin kommer att glömma. Det handlar naturligtvis om händelserna i april 1961, då fyra teknologer från Tekniska Högskolan till svenskarnas förundran lyckades placera en statyett av Paavo Nurmi under däck på Regalskeppet Vasa.

Paavo Nurmi år 1924.

Uppgifterna om hur sprattet egentligen gick till är ändå bristfälliga och ibland till och med felaktiga. På svenska finns det ingen egentlig information om händelserna, medan de finskspråkiga källorna ofta är kortfattade i sin form. Studentbladet har grävt i tidningsarkiven för att skapa en så sanningsenlig bild av händelseförloppet som möjligt.

Allt började egentligen år 1932, då storlöparen Paavo Nurmi, den niofaldige OS-guldvinnaren från Finland, skulle delta i OS i Los Angeles. Scenen var upplagd för ytterligare guldmedaljer, men svenskarna hade sina egna idéer. Under ledning av Sigfrid Edström, under den tiden ordförande för IAAF, lobbade de för att Nurmis deltagande skulle förbjudas. Han ansågs vara en professionell idrottare, vilket under den tiden i OS-sammanhang inte var tillåtet.

Trots ett ihärdigt motstånd från Urho Kekkonen, Finlands dåtida ledare för den finska OS-truppen, fick svenskarnas protester gehör och Nurmis OS i Amsterdam 1928 blev också hans sista. Nurmis internationella karriär var över och en långvarig fejd mellan Edström och Kekkonen uppstod, som bland annat resulterade i att det mellan åren 1932 och 1938 inte ordnades några landskamper i friidrott länderna emellan.

År 1961 var allt dock förlåtet – men inte bortglömt. Nio år tidigare hade man i Otnäs låtit bygga den av Alvar Aalto ritade idrottshallen Otahalli. För att täcka en del av utgifterna sålde THS (Tekniska Högskolans Studentkår) miniatyrkopior på Wäinö Aaltonens Paavo Nurmi-staty som står utanför Helsingfors Olympiastadion. Arrangemanget beror antagligen på att Wäinö Aaltonens son, Matti Aaltonen, och Mattis fru Irma, under den tiden studerade vid Tekniska Högskolan.

Paavo Nurmi-statyn vid Helsingfors Olympiastadion.

Ett hundratal statyetter tillverkades. Många såldes men många blev också osålda, och år 1961 låg ett antal ännu i Otahallis källare. När fyra medlemmar i den hemliga klubben Sitsimiesliitto (s.k. SiMiLister) skulle åka till Göteborg för att delta i Chalmers Tekniska Högskolas studentkårs traditionella valborgsfest fick två av medlemmarna idén som skulle bli årtusendets teknologspratt: de skulle ta en statyett med sig och låta svenskarna betala för gammal ost.

På väg till Göteborg tänkte teknologerna nämligen tillbringa några dagar i Stockholm. Vid Kastellholmen nära centrum pågick just då ett enormt projekt: bärgningen av Regalskeppet Vasa, symbolen för stormakten Sveriges politiska och militära makt, som den 10 augusti 1628, samma dag som den hade satt segel på sin jungfrufärd, kantrade och sjönk.

Kastellholmen till vänster och Gröna Lund till höger, i mitten pågår bärgningen av Vasa.
Artikel om bärgningen från den 26 april 1961 (Hbl). Klicka på bilden för en högre upplösning.

Bärgningsprocessen var långsam, och kvartetten, som bestod av finlandssvensken Krister Ahlström, Matti Kaje, Martti Tuomola och Harri ”Mussu” Leppänen, skulle befinna sig i staden just före Vasa-skeppet efter en 333 års paus skulle se det stockholmska dagsljuset igen. Tidpunkten var därför perfekt och symboliken likaså: Regalskeppet Vasas och storlöparen Paavo Nurmis öden skulle förenas, två nationella symboler som sänktes av svenskarnas ambitioner och storhetsvansinne. En pinsam svensk angelägenhet skulle bli två, Nurmi skulle få det sista ordet, svenskarna skulle förnedras, revanschen skulle bli verklighet.

Natten mellan den 23 och 24 april 1961 slog teknologkvartetten till. De hade anlänt med färja till Stockholm några dagar innan och hade redan tagit en titt på vraket, vars relingar tittade ut ovanför vattenytan. Nu gällde det. Kastellholmen var under den tiden ett militärområde och bevakningen var på grund av bärgningen sträng. Lyckligtvis var Matti Kaje chefredaktör, troligtvis för teknologernas tidning Teekkari. Med hans presskort kom de in i området.

Harri och Krister stannade på stranden och höll utkik, medan Martti och Matti, vars idé hela sprattet egentligen var, tog av sig sina rockar. De hade våtdräkter under som de satt på sig i hotellrummet. De simmade ut till vraket med Paavo på en liten flotte. Väl framme var proceduren enkel:

– Dit slängde de den, kommenterade Harri Leppänen i dokumentären ”Minne: Paavo Nurmi och Vasaskeppet” från 2015.

Övre däck, det så kallade väderdäcket, hade endast sina tvärbalkar kvar. Statyetten sjönk in i gyttjan på det övre batteridäcket i stället och där blev den.

Martti och Matti simmade i land igen. De pustade ut och gav sig iväg, deras del var nu utförd. Men skulle svenskarna nappa?

Dagarna gick, kvartetten åkte till Göteborg och nästan dagligen kunde de läsa om Vasa-skeppets bärgning på diverse tidningars framsidor. Den 27 april rapporterade Stockholms-tidningen:

”När övre batteridäck under länspumpningen kommer ovanför vattenytan kommer arkeologerna omedelbart att ta vara på lösa fynd i slam- och lerlagret där.”

Stockholms-tidningen den 27 april 1961. Klicka på bilden för en högre upplösning.

Ännu inga besked om en mystisk statyett, men på valborgsmässoafton hände det. Medan Martti, Matti, Harri och Krister firade valborg med Chalmers studentkår och eventuellt beskådade chalmeristernas traditionsenliga cortège, rapporterade Svenska Dagbladet storslaget på sin framsida om en oväntad vändning i Vasa-skeppets bärgning:

”På lördagsmiddagen kom en dyig man ur Vasas inre och svängde stolt ett föremål som såg mycket mystiskt ut. Men ju mer man spolade på det ‘mystiska’ ju mer framträdde dragen av en löpare och framför allt den finske storlöparen Paavo Nurmi. Till sist stod man där snopna med en statyett av något brons-tennmaterial, som någon söndagsseglare tappat över Vasa för inte alltför många år sedan.”

Svenska Dagbladet den 30 april. Klicka på bilden för en högre upplösning.

Sprattet lyckades och teknologerna var exalterade. Tillsammans med chalmeristerna fick de sig ett gott skratt, men det roliga var inte slut på en dag. När de den 3 maj återvände till Stockholm ordnade de nämligen en presskonferens, där de avslöjade statyettens ursprung till den svenska presskåren.

Det är oklart i vilken mån svenska tidningar verkligen rapporterade om händelserna. Legenden om sprattet har i viss mån fått överdrivna proportioner, men åtminstone Stockholms-tidningen var på plats och den 4 maj fick teknologernas nunor också pryda dess framsida. Den sedermera nedlagda tidningen rapporterade:

”Vasa har blivit finländskt flaggskepp! Det ingår som enda enhet i topphemliga teknologorganisationen SiMiLi:s flotta. Beviset på sin värdighet erhöll regalskeppet en mörk natt för drygt en vecka sedan. Då placerades en statyett av den finske storlöparen Paavo Nurmi på fjärde däck.”

Stockholms-tidningen den 4 maj. Klicka på bilden för en högre upplösning.

Också finska medier nappade på nyheten. Den 5 maj 1961 skrev Ilta-Sanomat:

”Fyra hjältar har återvänt till Finland från sin segerrika stockholmsresa, som inte saknade dramatiska stadier.”

Ilta-Sanomat den 5 maj. Klicka på bilden för en högre upplösning.
Ilta-Sanomat den 5 maj. Klicka på bilden för en högre upplösning.

I dag har det gått över 57 år sen sprattet ägde rum. Enligt uppgift lever Harri Leppänen och Krister Ahlström ännu, medan Matti Kaje och Martti Tuomola har avlidit. Bergsrådet Krister Ahlström utnämndes år 2012 av Aalto-universitets studentkår till dess ”Ikiteekkari”. Hedersbetygelsen kan endast innehas av en person åt gången.

Legenden om sprattet lever vidare. I år fick Paavo Nurmi-statyn i Åbo sin alldeles egen studentmössa vid valborgsmässoafton. Det var Teknologkommissionen som ordnade tillställningen och mösspåläggningen uträttades av Åbos stadsdirektör Minna Arve.

– Paavo Nurmi är en sprattikon, säger Teknologkommissionens ordförande Asser Junnila till Turun Ylioppilaslehti.

Han säger till Studentbladet att han för första gången hörde om sprattet när han inledde sina studier vid Åbo universitet. Det var en av tutorerna som återberättade händelserna till honom. För varje ny årskull teknologer lever sprattet via liknande vägar vidare: det är berättelser som denna som skapar en stolthets- och gemenskapskänsla bland studerande, en röd tråd som får ordet teknolog att bli något lite extra.

Teknologspratten fortsätter, i annorlunda form. I Otnäs ordnas det årligen tävlingen ”Jäynäkilpailu”. Årets vinnare fabricerade absurda parkeringsböter och förvillade bilister i Esbo (se videon nedan).

Men statyetten då? Vad hände åt den? Tja, ingen vet riktigt. Den har varit i Vasamuseet i Stockholm, men eftersom den inte tillhörde museets egentliga kollektion stod den och prydde något arbetsrum. När Yle år 2015 låt producera dokumentären ”Minne: Paavo Nurmi och Vasaskeppet” var statyetten försvunnen.

Jag hör av mig till museet och får samma svar igen.

– Nu har jag pratat med flera kollegor, och enligt dem har statusen inte förändrats och ingen ny information har framkommit. Det vill säga statyetten är fortfarande försvunnen, skriver Vasamuseets informatör Martina Siegrist Larsson per e-post.

Enligt dokumentärens regissör Sakari Silvola är det möjligt att någon pensionerad museiarbetare har tagit Paavo Nurmi med sig. Nästa höst hoppas Studentbladet därför kunna påbörja en skattjakt och returnera statyetten till Otnäs där den hör hemma. Eller kanske du hinner före oss?

Om skribenten
Studentbladets chefredaktör @rafael.donner
Publicerad
maj 21, 2018

Kommentera