Tiina Ahva, ordförande för Siniset Nuoret, berättar om partisplittringen, avslutad vänskap och om smutskastningen efter partisveket.

Regeringspartiet sannfinländarna stod år 2017 inför ett vägval: skulle partiet styras av Jussi Halla-aho eller Sampo Terho? Halla-aho vann, det föll inte regeringen i smaken och Sannfinländarna sparkades ut. Partiet splittrades, ett nytt parti, Blå framtid, blev till och de bildade regering med Samlingspartiet och Centern. Sannfinländarna gick i opposition.

Sannfinländarnas ungdomsförbund Finsk Ungdoms vice ordförande Tiina Ahva fann det senare på hösten ohållbart att fortsätta som Terho-anhängare i ett parti som styrdes av Halla-aho. Hon avgick och skrev sig ut ur partiet. Nu styr hon Finlands nyaste ungdomsförbund, Blå framtids ungdomsförbund Siniset Nuoret.

En del minns videon från 2016, där medlemmar från Finsk Ungdom piskade den dåvarande ordföranden Sebastian Tynkkynen medan han kröp upp för Domkyrkans trappa i Helsingfors. De som piskade honom bar masker för ansiktet som föreställde SFP-politiker och även Samlingspartiets utbildningsminister. Videon skulle enligt Finsk Ungdom tolkas som satir och driva med den obligatoriska skolsvenskan. Bland finlandssvenskar väckte videon en del avsky.

En av dem som piskade var Tiina Ahva.

Finsk Ungdoms prygelvideo. Skärmdump från Facebook.

– När Sebastian Tynkkynen var ordförande så provade vi på en massa saker. Varje grej vi gjorde behövde inte vara en succé. Vi ville göra saker som ingen annan gjorde. Jag är emot tvångssvenskan och har alltid varit det. Vi tänkte först göra en mycket grövre video. Men det som grämer mig är att folk uppfattade satiren som skrämmande, våldsam och dyster. Det var inte det som var budskapet utan det var att göra satir av tvångssvenskan och slaveriet under den. Vi piskar ju en av våra egna. Människor behöver förstå att det bara är på skoj, säger Tiina Ahva.

En del hyllade, andra ropade smaklöst. Det beror på att vi lever i olika filterbubblor, anser Ahva.

– I min filterbubbla togs videon emot på ett bra sätt. Många kände igen sig i budskapet och fick sig ett skratt. Men jag kan förstå att det i en annan filterbubbla tolkas annorlunda. Nu i efterhand erkänner jag att videon inte övertygade andra att ändra sin åsikt om den obligatoriska skolsvenskan.

Ahva försvarar ändå tillspetsat innehåll i ungdomsförbundens kommunikation fast det kan leda till övertramp.

– Varje ungdomsförbund vill göra sina egna saker. Om man tänker på Vänsterpartiets unga som åkte på överklassafari så fanns det nog motstånd mot det också. För någon ser det ut att vara ett roligt meddelande och för någon annan är det mycket kränkande.

När Sannfinländarna splittrades var Tiina Ahva kvar i Finsk Ungdom.

– Jag stödde Sampo Terho i ordförandevalet och blev besviken då han inte vann. När Blå framtid grundades hade jag inga planer på att byta parti. Det var en turbulent tid och få visste vad som var på gång. Finsk Ungdom valde att stöda Jussi Halla-aho. Det var klart att Sannfinländarna var bra och Blå framtid var dåligt.

Splittringen av partiet delade medlemmarna i två läger.

– Flertalet vänner sa upp vänskapen. Det grävdes fram alla möjliga rykten och kastades smuts. Det var ett fult spel och en tung tid för mig. Jag hade vänner som stod på Halla-ahos sida och vänner som inte gjorde det. Det blev tvister och bråk vänner emellan och det var inte alls roligt.

Det här drabbade Ahva på ett personligt plan, för Sannfinländarna var hennes tidigare arbetsplats och hennes största hobby.

– Tidigare brukade Sannfinländarna behandla sina medlemmar som en stor familj, något som både har sina goda och dåliga egenskaper. Speciellt vid en separation.

Tiina Ahva har fått kritik för att vara ”en moderat samarbetsmänniska”. Det här och mycket mer fick henne att avgå.

Ahva började få kritik av partikamraterna i Finsk Ungdom när hon ville samarbeta med andra förbund.

– De anklagade mig för att vara en “moderat samarbetsmänniska”. Det finns de som anser att man inte ska samarbeta med andra partier. De säger att det är kohandel och att det är bättre att vara ensam och ha rätt än att vara tillsammans och göra kompromisser. Jag har ännu i dag inte förstått kritiken men jag står för det. Jag valde att avgå som vice ordförande och skrev mig ur partiet.

Utanför politiken fick Ahva veta att hennes partikamrater i Finsk Ungdom inte längre ville träffa henne. Att lämna partiet ansågs som ett svek.

– De betraktade mig som Terho-supporter, vilket jag också var. Efter sommaren fanns det få Terho-supportrar kvar i Sannfinländarna. Jag tycker att man ska kunna diskutera politik fast man har olika åsikter. Åtminstone försöka förstå varandra.

Sen gick hon med i Blå framtid och blev vald till ordförande för ungdomsförbundet Siniset Nuoret. Hon har kvar sina värderingar från tiden i Finsk Ungdom, men det har blivit en del städande i hennes egen filterbubbla. Ahva är fortfarande kritisk mot den obligatoriska skolsvenskan.

– Jag hatade svenskan i skolan. Men i gymnasiet blev jag intresserad av språket. Jag skrev laudatur i studentskrivningarna. Många tycker inte om skolsvenskan. De tycker att den ska vara frivillig. Jag kan läsa och skriva svenska men inte prata.

Vad tycker Blå framtid om den obligatoriska skolsvenskan?

– Sampo Terho är den som mest är emot det. Partiet har en ganska enhetlig linje i den här frågan. Terho har gjort en egen lista på tjugo punkter om varför tvångssvenskan går att ifrågasätta. Finland vore bättre internationellt om elever själva skulle få välja vilket språk de vill läsa. Jag tror att en stor del fortsättningsvis skulle välja svenskan, vilket skulle vara bra. Om man får välja är man motiverad. Men att alla ska läsa svenska är inte motiverande för elever.

Hur viktig är skolsvenskan i Siniset Nuoret?

– Det finns två sätt att se på saken. Det går att säga att man är emot den obligatoriska skolsvenskan eller så stöder man idén om att få välja språkundervisning. Det senare står jag för. Jag är inte emot svenskan som språk, jag läser till exempel skönlitteratur på svenska och det tycker jag är roligt. Men man ska inte känna sig tvungen att behöva läsa det i skolan.

Siniset Nuoret har ingen översättning på svenska.

– Jag har kritiserat förbundet över att vi inte har ett svenskt namn. Vi har ett finskt namn och ett engelskt namn. Fri översättning duger. “Youth of the blue reform” heter den på engelska. Blue Youth låter bara knasigt. Ännu har vi ingen finlandssvensk med i Siniset Nuoret. Bara för att de har ett modersmål som inte är finska utesluts de inte från partiet.

Vad tycker du om idén att ta bort tvångsfinskan i kommuner där majoriteten pratar svenska?

– Finns det ställen i Finland där man inte behöver kunna finska? Jag anser att man behöver kunna finska i Finland. Det finns ändå en matematisk skillnad mellan antalet finskspråkiga och svenskspråkiga i landet. De är helt olika saker. Ska vi ha fem procent av befolkningen att läsa finska eller ska vi ha 95 procent av populationen att läsa svenska? Jag stöder tvångsfinskan. Finska är Finlands språk. Jag vill inte bråka med de svenskspråkiga utan konstaterar bara att finskan är störst.

Ahva vill bevara den finska kulturen genom språk.

– Dessutom är finska språket litet internationellt. Ungefär fem miljoner pratar finska i världen. Jag vill att språket hålls vid liv i vårt eget land. När vi har ett gemensamt språk har vi en gemensam diskussion.

”Opetelkaa ruotsia, juntit!” sade Finlandiapristagaren Juha Hurme.

– Många blev chockade av att han sa det. Många läste bara rubriken. Man kan inte ta det han sa ur sin kontext. Det var dumt sagt och förstärkte bara stereotyper. Men jag gillar humor. Det är fräscht. Det är en nyckel för att inte ta sig själv för seriöst.

Har Blå framtid en framtid?

– Ja. Alla andra partier är över tjugo år gamla. Deras regler är ålderdomliga och passar inte riktigt in i denna värld. Om vi klarar av regeringstiden så klarar Blå framtid av framtiden. Det visar vad för slags samarbete vi kan göra. Till nästa riksdagsval så får vi börja från ett rent bord.

Hur bygger man ett ungdomsförbund på denna grund?

– Det som harmar mig med Sannfinländarna är att partiet och ungdomsförbundet var två helt olika saker. Det fanns ingen chans att påverka moderpartiet. Allt berodde på ordföranden och hans kompisar. Motionerna och ställningstagandena kom inte fram. Det fungerade inte. Annat är det i Siniset Nuoret. När jag valdes till ordförande fick jag veta att Blå framtid ville att partiet skulle byggas runt unga och av unga – och det tycker jag är coolt.

TIINA AHVA

  • 23 år gammal
  • Studerar produktionsekonomi vid Aalto-universitetet
  • Tidigare vice ordförande för Finsk ungdom, numera ordförande för Blå framtids ungdomsparti Siniset Nuoret och andre vice ordförande för regeringspartiet Blå framtid
  • Ahva förespråkar nationalliberalism, värdekonservatism, yttrandefrihet och bondförnuft
Om skribenten
Redaktör för Studentbladet.
Publicerad
mars 13, 2018

Kommentera