Foto: Julius von Wright

(Lyssna här då Erica läser upp sin kolumn!) Ti va froån Närpes je no itt allti he lättast. He gåt ja säj. Säschillt tå e kombär ti hitsche me ti föklar kvannifroån man jie. Å he gåtar ja ju no säj att ha händ mieg otaalia gaangår täische säinast oårän ja ha bodd bårtt froån

(Lyssna här då Erica läser upp sin kolumn!)

Ti va froån Närpes je no itt allti he lättast. He gåt ja säj. Säschillt tå e kombär ti hitsche me ti föklar kvannifroån man jie. Å he gåtar ja ju no säj att ha händ mieg otaalia gaangår täische säinast oårän ja ha bodd bårtt froån mora å gåbbin.

Oåre i Kokkola baket jymnasie va nu itt ejentligen nain stor diil kva jelld ti föklar se. Kåkkålaboan haav ju sett ieget  sproåk å som svenskösterbåttningar haa di ju viss koll åp Närpessproåtje.

Men han stora sproåkföklaaringsprocessin börja ju no egentligen tå ja to Ärrgielajnfärgon uvi påttin. Som vi all siekärt väit vör hitsche laaje, så je itt våra föredetta landsmän säschillt insatt i sänn iegen historia å att e änn finns folk som talar svensk yöstret. Så he vortt ju åp na sätt männ oppgift hede ti nalete underviis di i kva he je ti va finlandssvensk å sääschillt ti va froån e så pass svenskt ställ som Närpes. Ti underviis kva he innebär ti va froån e ställ tier itt man talar laandeas majoritetssproåk, tier en knaft har na kontakt alls me finsk å tier all kan så mychy mäir åm svedopellanas kultur än om sett ieget laandas. Fö ti itt taal om tå man ska föschyök föklaar hör e kombär se att man talar så gårrbra svensk, å hör e kombär se att monnleddre iens  utstöytär na häilt anna ”ljud” tå e ringär naar froån häjmknuutan. Jaa, he sku no minsann va hoolest intressant ti viet hör maang gangår man ha föklaara se angåend hitsche ärande ynjy täj fem oårän ja bodd i Piteå.

Nåja, baket ha klara oåv tvoå oår åp folkhyögskool å sedan in kandidaatexamen i musik froån Musikhyögskolon i Piteå baar flyttlasse föscht in svieng häjm ti ryöträn å sedan i hyöstas ha Helsingfåsch vuri ställe ti jaag tjyöpär mett bryö.

Jönom ti flytt hit tänkt ja att nu gåtar e vel entå åp naa sätt va shlut me all täische froågor åm sproåtje å kva fö undelit ställ jaag kombär ifroån. Naschtans je ja ju no nalete trött åp di… Men men, he fieg ja ju no minsann jiet opp! Som operastudierand åp Sibelius-Akademin hamnar en ju natulit no ti umgås laame mychy finnär. Finnär i jämförels me svenskan je ju no nalete mäir oåpliest kva jeldär sett laandas historia å så vidäre. Trots he så ha e ju no vaari ti föklaar e paar gangår hör pass svensk en jie, att finsk je e grymt fremand sproåk i jämfyörels me maang aar sproåk, å att ja itt har naon aaning om köm karaktärin Ymmi Hinaaja jie i tievieprogramme Putous!

Nå, hitsche je ju no åp na sätt entå ganska föschtåeliga sakär, kva jelldär finnenäs kunskap åm Närpes, men tå gåt ja ju no säj att ja vortt hoolest foll i skratt tå ja fieg följand froåg åv in finn: ”Men alltså, je e som sålis att Närpes je e ställ i Svärje, men som hyör ti Finland?!”

Jaa, tå veta ja no itt na mäir kva ja sku ta till fö kniep fö ti föklaar hör e liggär till me mieg å mina häjmsopår! Täremot fyörd diskuschonin ås in åp dialektin våran å ifroågavaarand finn vortt så i a att an börja fantisier åm hör e sku vaa ti skriv än opera åp Närpesisk. Ja, höni gått fålk – he sku ju no va naa he, elå kva säir ni?!

Foto: Julius von Wright
Foto: Julius von Wright

 

 

 

 

 

 

 

Erica Back är hemma från Närpes och studerar opera vid Sibelius-Akademin i Helsingfors.

Studentbladets kolumnserie Dialektn bekantar sig med finlandssvenska dialekter. I detta nummer är det närpesiskans tur.

Om skribenten
Publicerad
maj 23, 2014

1 kommentar om “”Kva fö undelit ställ kombär tu ifroån?"”

  1. Hej, Erica,
    Jag gissar att du är Eivors dotter! E syns på uuteendi! Vad roligt att du är i Sibis, ännu bättre med opera! För att inte tala om din härliga kolumn! Ja iiss it skriiv po tjeschissvensk, men tedan e ja, fasten ja ha båodd leng jäär i Borgå. Men vi som kan nån forma av dialekt har ju det mycket lättare här i världen! Vi förstår norska och danska bättre, t.o.m. isländska (jag har varit flera gånger i det landet). För att inte tala om älvdalskan i Sverige. Min isländska väninna samtalade med en från Ålvdalen på isländska, samtalspartnern talade sitt modersmål – och de förstod varandra, alla andra var förvånade! Så visst är vi stolta över vårt språk, och dialekten skall vi hålla högt!

Lämna ett svar