Darya Pysarenko utanför Studentbladets redaktion. Foto: Elis Karell.

Finländare är omtänksamma men inte så extroverta, tycker Darya Pysarenko, som kompenserar genom att själv vara extra extrovert.

Då Darya Pysarenko för första gången reste från Ukraina till Karis var hon bara 15. Planen var att studera engelska i två veckor på Lärkkulla folkakademi, men då Darya blev tillfrågad ifall hon skulle vara intresserad av att studera svenska där svarade hon genast ja.

Hon åkte snabbt tillbaka hem till Ukraina för att fixa pappren i skick, och kom tillbaka till Karis i januari 2013. Kursen hade redan börjat i augusti, och Darya förstod ingenting då hon hoppade med mitt i. Tre månader senare – den längsta vistelsetiden visumet tillät – hade hon lärt sig svenska och reste tillbaka till Ukraina.

Den andra gången Darya vistades i Finland, mellan augusti och november samma år, avlade hon den allmänna språkexamen som krävs för finskt medborgarskap. Tanken om att permanent flytta till Finland började ordentligt ta form.

– Jag visste att det var gratis att studera här, och tänkte inte desto längre.

Sensommaren 2014 kom Darya för första gången till Finland utan planer att inom en nära framtid åka tillbaka till Ukraina. Istället började hon på Prakticums kosmetologutbildning.

– Jag minns ännu dagen jag kom hit med mamma, vi hade två stora kappsäckar och inget annat. Första natten sov jag på golvet i min nya lägenhet.

Välkommen till Finland

Att bo ensam i ett nytt land sedan man fyllt 16 är inte något de flesta har upplevt. Man blir vuxen på ett annat sätt, och problemen ser annorlunda ut än hos de jämnåriga skolkamraterna. Från Lärkkullas internat till sin första HOAS-lägenhet i Vandas Ånäs har Darya klarat sig själv.

– Först ganska nyligen, efter att ha haft två jobb och nästan gift mig, insåg jag hur mycket frihet och ansvar jag har haft. Det kändes inte jobbigt då, utan bara roligt att få göra saker på egen hand.

Daryas hund satte sig på hennes väska dagen innan hon skulle flytta till Finland. Foto: privat.

Vissa saker är ändå oundvikligen jobbiga. Bland annat all den byråkrati som invandring från ett land utanför EU medför.

– Inte visste ju mina föräldrar hur något fungerar här i Finland, så jag var tvungen att ta reda på allt själv. Uppehållstillstånd, studieplats, personbeteckning, bankärenden och allt möjligt annat. Man får inte direkt någon broschyr som säger ”välkommen till Finland, här är allt du behöver veta”.

För att få något kort krävs det att man först har ett annat, som i sin tur kräver bankkoder, som i sin tur kräver något annat som fattas, och så vidare. Det har blivit mycket telefonsamtal och springande mellan face-to-face möten vid olika myndigheter och tjänster. Byråkratiska problem är fortfarande vardag, och kompisar har fått hjälpa till med allt från att tolka obegripligt myndighetsspråk till att hämta ut paket från posten då Daryas egen legitimation inte duger.

– Det är inte något man tänker på när det händer, men i efterhand ser mycket av det jag har upplevt helt löjligt ut. Man tänker kanske inte på hur otroligt mycket saker människor med utländsk bakgrund i Finland måste ha koll på.

Fem språk

Varför Finland, och närmare bestämt Karis, blev Daryas första val är något av en slump. Mammas kompis son hade också studerat språk på Lärkkulla, och det lät som ett lämpligt alternativ. Lika bra kunde hon ha hamnat var som helst annanstans i världen.

– Ibland då det snöar och är kallt tänker jag på att jag kunde ha valt något annat ställe, men överlag är jag jättenöjd med Finland och speciellt Svenskfinland.

Darya med sina kurskamrater på Lärkkulla. Foto: privat.

Känslan av gemenskap bland finlandssvenskar är något som Darya snabbt lade märke till. Finlandssvenskheten märks också i sociala situationer, till exempel på praktik som Darya har gjort både i finsk- och svenskspråkiga arbetsmiljöer.

– Om jag skulle ha lärt mig finska först skulle det för det första antagligen ha tagit mycket längre, och för det andra skulle jag säkert aldrig ha lärt mig svenska då.

Att lära sig finska också visade sig ändå inte vara svårt. Hennes dåvarande pojkvän (nuvarande man) tröttnade på att kommunicera på engelska, så vardagsspråket byttes helt enkelt till finska tills hon lärde sig. Det tog inte länge innan Darya hade lärt sig sitt femte språk – efter ukrainska, ryska, engelska och svenska.

Jag försöker fråga Darya vilket språk som nu känns som hennes modersmål – vilket språk hon tänker på, eller vilket språk hon skulle använda om hon skulle vara ensam i ett rum med en hund – med någon klar vinnare är omöjlig att välja. Alla fem språk känns lika starka, och de blandas ibland både i tankar och i tal.

– Min mamma säger att jag numera låter helt korkad då jag talar ryska. Man hör att det är mitt modersmål, men jag har fått en tydlig accent och använder ibland böjningar och uttryck som är direkt översatta från något annat språk.

Resor till Ukraina

Då Darya blev klar som kosmetolog från Prakticum tog hon ett mellanår och jobbade som egenföretagare. Efter det sökte hon in till Arcadas sjukskötarutbildning, och kom in på sitt första försök. Redan under sitt gulisår, det vill säga i år, blev hon vald till ordförande för Arcada studentkår ASK.

– Jag tror att ASK åtminstone under de senaste tio åren varken har haft en gulis eller en person med utländsk bakgrund som ordförande. Nu har de både och.

Studentkårsverksamheten och studielivet, tillsammans med själva studierna och jobb, är mera än tillräckligt för att hålla en väldigt upptagen. Darya säger själv att hon klarar sig tack vare en jätteoptimistisk grundinställning. Hennes studie- och arbetskamrater har också tagit emot henne väl, vilket hon är tacksam för.

– Finländare är kanske inte så extroverta, men jag är själv superextrovert, så det fungerar.

Daryas familj bor fortfarande kvar i Ukraina, en bit utanför Kiev, där hon besöker dem några gånger varje år. Hon tänker ändå själv stanna i Finland. Här har hon trots allt jobb, studier och sedan förra sommaren också man.

– Som mitt fosterland älskar jag såklart Ukraina, men annars tycker jag inte alls om det.

Landet är ett av världens mest korrumperade, där ett fåtal oligarker styr så gott som hela näringslivet och politiken. Presidentvalet som hålls denna veckas söndag ser inte särskilt hoppfullt ut. Det finns ändå en sak som är bättre i Ukraina:

– Maten! Eller inte är det något fel på finsk mat, men inget slår borsjtj.

Om skribenten
Redaktör på Studentbladet @eliskarell
Publicerad
april 16, 2019

Lämna ett svar