Både statistiken och de Studentbladet talat med är överens. Könsfördelningen är ännu lika usel som den var för nästan tjugo år sedan. Att den skulle vara jämn vågade Studentbladet inte ens hoppas på – men att fördelningen inte förbättrats sedan man började samla in relevant data är rent ut sagt skamligt. Både universitet och yrkeshögskolor halkar efter, och problemet är nationellt enligt statistikcentralens siffror.
I Finlands universitet är kvinnor starkast underrepresenterade inom datavetenskap, teknik och tjänstebranschen. Inom alla övriga utbildningsområden är kvinnor i majoritet, men är starkast överrepresenterade inom pedagogiska, humanistiska och hälsovårdens utbildningar. Sedan 2001 har förändringarna varit marginella. Den största skillnaden har skett inom tjänstebranschen, där andelen kvinnor sjunkit från 52 till 24 procent. Och även inom hälsovård och välfärd har andelen kvinnor sjunkit, här med åtta procent.
Även i Finlands yrkeshögskolor är kvinnor starkast underrepresenterade inom datavetenskap och de tekniska utbildningarna. Däremot är de här överrepresenterade inom tjänstebranschen. Det här kunde delvis förklaras i utbudet av områdets utbildningar – vilka i universiteten utgörs av idrott och militär medan man i yrkeshögskolor erbjuder tjänsteutbildning inom idrott, logistik, sjöfart, skönhet, säkerhet, trafik och turism- & kosthåll.
Sedan 2002 har de största skillnaderna i yrkeshögskolornas könsfördelning skett inom ekonomi, förvaltning & juridik. Där har andelen kvinnor sjunkit från 70 till 58 procent, och inom samhällsvetenskaperna har andelen sjunkit från 93 till 83 procent.
Mirja Andersson är prefekt vid Institutionen för energi- och materialteknologi vid Arcada. Enligt henne är siffrorna beklagliga, men universiteten och högskolorna kan inte ensamma arbeta för en jämlik könsfördelningen. Eftersom de senaste tjugo åren kommit med minimala förbättringar måste man se på det grundläggande problemet – vår kultur skiljer ännu på kvinnliga och manliga yrken.
– Vi som arbetar i högskolor kan marknadsföra och visa upp kvinnliga förebilder, men det räcker inte. Vi borde börja med att förändra attityder redan i dagisålder.
Utbildningarnas könsfördelning reflekterar enligt Andersson inte yrkenas efterfrågan på färdigheter. Det gör ingen skillnad om du är man eller kvinna, eftersom du oavsett kön kan arbete som exempelvis ingenjör eller barnmorska. Många av de yrken som mansdominerade utbildningar leder till är också de yrken som är bra betalda.
– Speciellt inom teknologi är det synd att inte fler kvinnor söker sig till våra utbildningar. De passar alla och leder till en bra karriär med bra lön, säger Andersson.
Mångfald ger färdighet
Mariann Holmberg är idag pensionerad, men har inte helt lagt sin karriär på hyllan. Hon har utbildat ingenjörer i över fyrtio år, och under den här tiden har det alltid funnits få kvinnor i hennes föreläsningssal. När hon kom till Tekniska läroverket som deltidsassistent för kemiutbildningen var hon ofta enda kvinnan i rummet.
– Jag möttes av respektingivande farbröder men jag var aldrig illa till mods. Jag såg upp till dem även om det alltid var kul att ibland få arbeta med andra kvinnor.
I slutet av 90-talet medverkade Holmberg i ett internationellt projekt som hette ”Kvinnor och teknik”. Alla i projektet var kvinnor och de ville göra den tekniska världen mera attraktiv för andra än män. De arbetade för att man skulle kombinera människors skillnader, och på så sätt få tillgång till ett mångfald av möjligheter för den tekniska branschen.
– Vi kom fram till att kvinnor exempelvis har ett visuellt tänkande som skiljer sig från män, säger Holmberg.
Med en långlivad insyn i ingenjörernas värld berättar Holmberg att den ibland är rätt bufflig. Som ensam kvinna kan det därför bli svårt, men redan när det finns två kvinnor i gruppen blir klimatet lättare att hantera.
”Alla pojkar får tycka som de vill”
Eftersom vi år 2019 ännu har en könsfördelning inom högskolorna som luktar 50-tal, så måste vi enligt Holmberg och Andersson börja kritisera hur våra barn uppfostras och uppmuntras i hem och skola. Och så tycker även Studentbladet. Så när utbildningsministern inte hade tid för att svara på våra frågor ringde vi istället upp Mila, 7 år. Hon går i årskurs ett och har ett och annat att säga till om saken.
Mila berättar om hur flickor i andra länder inte får göra samma saker som pojkar. Som till exempel gå i skolan. Så är det ändå inte i Finland och det är hon glad för. På frågan om hon tror det finns jobb som bara pojkar ska ha svarar hon nej.
– Det är lite dumt för flickor kan ju arbeta med vad som helst, fortsätter Mila.
Själv vill hon bli skådespelare när hon blir stor – ett yrke som enligt henne passar både pojkar och flickor. Det här tror hon i och för sig att gäller alla yrken. Flickor får själva välja vad de vill bli när de blir stor och så får även pojkar.
– Alla pojkar får ju tycka som de vill, säger Mila.
Ämnesföreningen Didactas ordförande Emilia Sundvall fortsätter på samma spår som Mila när vi ber henne om en kommentar via Facebook. Sundvall studerar till klasslärare och har goda nyheter att berätta om deras utbildning. Det är nyheter som tillsammans med Milas åsikter ger lite ljus i tunneln.
– Vi lär oss att inte behandla flickor och pojkar olika. Man poängterar mycket genus och kön i vår utbildning, och hur fokuset inte ska ligga på kön i lärarens sätt att behandla eleverna eller i läromaterialet, säger Sundvall.
Och med den kommentaren avslutar vi artikeln med ett hopp om att dagens barn får växa upp till en generation som väljer utbildning enligt intresse – och inte enligt kön. En jämställd kvinnovecka till er allihopa!
