Medierna oroar sig över att de tappar unga läsare, men är det verkligen ett problem från de ungas perspektiv? Redaktör Elis Karell rapporterar från Mediespråk 2019.

Generation Y, de så kallade millennialerna, tycker om att döda olika branscher och industrier. Rubriker som följer formatet Millennials are killing X är så vanliga att de har blivit ett stående skämt.

De äldre generationerna kan inte göra något annat än förfärat se på, då millennialerna dödar bland annat majonnäs-, leksaks- och motorcykelindustrin.

brandon sheffield @necrosofty * Follow Millennials, a generation of MURDERERS Millennials are killing the golf industry - Business Insider Millennials are obsessed with the 'style of life-and it's killing retailers Millennials are killing the movie business | New York Post Millennials are Killing the Golf Industry- the BLITZ agency blog Will The Millennial Generation Kill Home Depot? Forbes Millennials are killing relationships and we should be concerned Take Two | Are millennials killing the running trend? Maybe. | 89.3 KPCc Are Millennials Killing Wine? An exposé. | Quench Magazine Promiscuous" Millennials Are Killing McDonald's: Gothamist How Millennials Lack Of Manners Is Killing Class Unwritten Millennials Are Killing Off Paper Napkins | Mclntyre in the Morning Are Millennials Killing The Car Industry?| DrivingSales News Here's How Millennials Have Killed Crowfunding | Bossip Are Millennials Killing Credit? Top Rated High Risk Merchant.

En av de blodtörstiga millennialernas största bedrifter är dödandet av mediebranschen. Under 2000-talet har så gott som varje stora tidnings upplagor och annonsintäkter sjunkit kraftigt. Inte bara i Finland, utan i hela världen.

Att hitta en lösning på detta problem är varje mediebolags viktigaste uppgift just nu. Hur ska journalistiken överleva, om unga inte vill/kan/behöver betala för den?

Den liberala tankesmedjan Agenda presenterar några förslag i sin rapport Unga och valet av nyhetsämnen, som publicerades i förrgår på Mediespråk 2019-seminariet. Rapportens författare har utvecklat avancerade kvantitativa modeller och analyserat 46 000 artiklar i 29 olika medier – allt för att få reda på vilken sorts medieinnehåll unga (i detta fall under 35-åringar) är intresserade av.

Resultaten är föga överraskande: unga konsumerar sina nyheter digitalt, är mera globalt inriktade och läser hellre framåtblickande än nostalgiskt innehåll. Hur de traditionella medierna ska förhålla sig till detta orsakar – av förståeliga skäl – panikartade reaktioner:

  1. Hur ska man locka unga läsare, samtidigt som de betalande kunderna som i genomsnitt börjar överstiga pensionsåldern också måste hållas nöjda?
  2. Hur ska man tävla med internationella och globala medier, utan att bara bli en sämre version av dem?
  3. Hur ska man ha råd att satsa på internet, då Google och Facebook stjäl annonsintäkterna?

I kapitlet om rekommendationer konstaterar rapportens författare att det krävs ”mod att experimentera” och att redaktionerna måste ”våga utforska och göra försök och misstag”. Tankarna går oundvikligen till det kaotiska konsultflum som styrt Hufvudstadsbladets digitala utveckling det senaste årtiondet. Resultaten? Ingen framgång, bara slösade resurser och tid.

Bortom raderna finns ändå ett väldigt tydligt meddelande till de traditionella medierna. Kärnan är att de traditionella medierna måste inse att den samhälleliga roll de haft i tiotals, eller rentav hundratals år, helt enkelt inte är relevant längre. Att de någon gång innan 90-talet har haft en viktig samhällelig – och stark ekonomisk position – har till stor del bara varit möjlig på grund av just den tidens ekonomiska, teknologiska och samhälleliga omständigheter.

Att dessa medier ännu har en central samhällelig roll är bara en historisk relik. Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Svenska Dagbladet, The New York Times och andra motsvarande medier skulle aldrig kunna uppstå i dag. Istället lever de kvar med hjälp av konstgjord andning i form av gamla pengar, eller pengar från någon annan verksamhet. Public service som Yle börjar allt mera se ut som den enda välfungerande modellen för seriös, omfattande inrikes- och lokaljournalistik.

Det är alltså naturligtvis inte generation Y som har dödat medierna. Det är samhällets utveckling som begått mordet. Utvecklingen kommer inte att byta riktning, och ju snabbare medierna inser det kan de också bättre hänga med i svängarna.

För att anpassa sig räcker det inte att justera sina nyhetsprioriteringar eller lära sig använda nya sociala medier. Att anpassa sig betyder att acceptera sin nya roll, vad den än är. Hufvudstadsbladet kan välja om de vill inrikta sig tydligare på någon nisch, börja göra något helt nytt, eller dö en långsam död utan att ändra på något. Men en lika bred betalande kundkrets, som de hade för 30 år sedan, kommer de aldrig att få.

Agendas rapport riktar sig till de traditionella medierna – den vill komma med svar om hur de ska överleva de nutida utmaningarna. Vad rapporten inte gör är att fråga unga själva vad de tycker, vilket Svenska Yle också lade märke till. Om de skulle ha gjort det, skulle kanske situationen se mindre dyster ut. De traditionella nyhetstidningarna tappar unga läsare, men varför skulle det vara ett problem från de ungas perspektiv?

Missförstå mig inte – kunnig och grävande journalistik är fortfarande en extremt viktig del av ett demokratiskt samhälle. Men medan de äldre generationerna nostalgiskt sörjer nedgången av traditionella medier, konsumerar unga faktiskt mera medier än någonsin tidigare. De har också höga krav på innehållets kvalitet, medan reaktionära skräpnyheter och utpräglade lögner ligger närmare de äldre åldersklassernas smak.

De unga ser ut att klara sig helt okej utan dyra tidningsprenumerationer och tråkiga tv-nyheter. De har andra, bättre alternativ.

Lämna ett svar