De feministiska serietecknarna Femicomix skapar verk enligt tredje vågens värderingar. Foto: Ebba Håkans.

På vilken våg rider dagens feminism?

I helgen samlades flera hundra feminister för att diskutera, dela erfarenheter och lära sig av varandra. Att krossa patriarkatet fortsätter att vara feministernas huvudsakliga uppgift, men kampen sträcker sig över så gott som samhällets alla gränser.

Ylva Perera och Vilhelmina Öhman, aktuella med boken Dammen brister, deltog i Feministiskt forum (FemF) som i år ordnades under temat ”Gränser”. För dem är den feministiska andan ständigt närvarande och den tänker de inte överge förrän jämställdhet är ett samhälleligt faktum.

– När jag gick i skolan var feminism inte lika tillgängligt som i dag, men det betyder inte att problemen är lösta, säger Ylva.

Ylva Perera och Astras nya chefredaktör Vilhelmina Öhman. Foto: Ebba Håkans.

Historiker brukar dela in feminism enligt vågor som svept över vårt samhälle under olika tidpunkter. Den första vågen kom för ungefär hundra år sedan med bland annat rösträtt och byxor för kvinnor, och den andra svepte över oss på 60-talet då feministerna ville ha ekonomisk och social jämlikhet mellan könen. Det var också då som aborträtt och p-piller debatterades hett.

Tredje vågen kom på 90-talet för att bryta gränser. Intersektionalitet drog in vid sidan av andra vågens feminister och man började ifrågasätta genus. Den här vågen har under de senaste åren bara växt och gjort feminism till en allt mera komplex rörelse. De ekonomiska och sociala ojämlikheterna diskuteras utifrån allas könstillhörighet, etnicitet, funktionsnedsättning, ålder och klass.

Frågan är om den tredje vågen nått tsunaminivå och nu börjar rulla in som en fjärde?

Det luktar 70-talsfeminism

Eftersom feminism är en politisk rörelse måste dess aktivism utvecklas i takt med det samhälle den existerar i. På samma gång handskas feminismen men uråldriga problem och därför är det enligt Ylva och Vilhelmina svårt att placera feminism i olika vågor.

– När Astra kom ut med boken Denna framtid är vår skrev Expressen Kultur att den luktar 70-talsfeminism. De ansåg att boken tog upp sådant som man då kämpade för, men det här är problem vi ännu lever med och därför måste vi fortsätta att uppmärksamma  dem för att få en förändring, säger Vilhelmina.

– Det är gamla problem i nya rum, säger Ylva.

Ett av de nya rummen är sociala medier – ett fenomen vars för- och nackdelar kan diskuteras i det oändliga. Det man inte kan bestrida är hur sociala medier gjort politiska rörelser till globala kollektiv. När #Metoo bröt ut var Ylva och Vilhelmina två av initiativtagarna till Svenskfinlands variant av uppropet. På bara en vecka tog de emot 990 vittnesmål genom en hemlig grupp på Facebook, och den 29 november släpptes de anonymt ut i det offentliga rummet. Dammenbrister blev en hashtag som skakade om vår ankdamm så att vattnet stänkte.

– Poängen med dammen brister var att göra en empirisk samling av berättelser som skulle bryta tystnaden om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Man kan förändra den fysiska verkligheten genom sociala medier, säger Ylva.

Feminismens framgångar polariserar

När Vilhelmina första gången fick frågan om hon är feminist svarade hon nej. Det här var i skolåldern, men hon minns ännu hur hon efteråt ifrågasatte sitt svar. Hon hade hört ordet förut men visste helt enkelt inte vad det innebar. I dag är feminismen så tillgänglig att den är svår att missa. Det här kan man enligt Ylva och Vilhelmina bland annat tacka en som även kan ses som feminismens mindre goda vänner.

– Om vi har något att tacka kapitalismen för är att den hjälpt till att göra feminismen synlig när ”girl power” säljs i stora internationella klädbutiker, säger Vilhelmina och skrattar ironiskt.

Med den här hjälpande knuffen följer dock risken att feminismens kamp mot patriarkatet urvattnas. Allting behöver enligt Ylva och Vilhelmina inte stämplas som feminism. De ger hudvård som ett exempel på hur produkter marknadsförs som en del av kvinnans rätt till välmående.

– Inget ont om self-care, det behövs för att man ska orka bedriva den feministiska kampen, men jag skulle inte kalla det en feministisk handling i sig. Feminism för mig riktar sig alltid utåt mot samhället, säger Ylva.

Vid FemF fanns även tatueraren Tali Baal som anser att kroppen kan vara ett politiskt ställningstagande. Foto: Ebba Håkans.

Tvärs mot feminismens tillväxt löper en växande skara som motsätter sig rörelsens syfte och metoder. Nya mansrörelser mobiliserar sig i allt högre takt och det här ser Ylva och Vilhelmina som en motreaktion på feminismens framgångar. En del av motståndarna kallar de för vilsna unga män, vilka anklagar feminister för att ha demoniserat män.

– Vi borde alltid rannsaka oss själva och fundera över våra ordval, men det är inte feministernas fel att exempelvis värnplikten ser ut som den gör eller att det ofta är mannen som förlorar en vårdnadstvist. Tvärtom vill ju feminister att båda föräldrarna ska ha lika rättigheter och skyldigheter, säger Ylva.

Vilhelmina fortsätter samtalet med att ta upp de mansrörelser som väljer att endast se på hur de diskrimineras, och ignorerar att se på hur manskulturen diskriminerar mot dem som står utanför dess ramar. Ofta fastnar diskussionen kring hur feminister uttrycker sig och skulden för männens olyckor blir både enkelspårig och missriktad. Som tur är finns det många män där ute som inte tillhör en sådan mansrörelse.

Män som bryter den snäva mansrollen

På internationella mansdagen 19 november i år grundades i Finland en feministisk mansorganisation. Miehet ry föddes när Niitin Sood twittrade med en önskan om att grunda en mansgrupp som arbetar för jämställdhet utan att förringa andra gruppers berättelser om diskriminering.

På föreningens hemsida säger en av de andra grundarna Juho Pylvänäinen att de vill lyfta fram en mångfasetterad mansroll. Med feministiska verktyg ska de arbeta för männens behov av jämställdhet – utan att trycka ner andra. I skrivande stund gillar över 1 500 personer deras Facebooksida.

Intersektionalitet – som utgjorde början på en tredje våg – är det analytiska perspektivet på hur maktrelationer skapas och upprätthålls i samspel mellan olika grupper. Är då en fjärde påväg där unga med hjälp av en hashtag förvandlar teori till praktik?

Enligt Ylva och Vilhelmina har dagens feminister i alla fall nya frågor att ta ställning till. Några av de mest aktuella är enligt dem valet att skaffa barn, klimathotet och Finlands translag. Sedan får historien avgöra när den fjärde vågen tog sin början.

Om skribenten
Studentbladets engagemangsredaktör
Publicerad
november 29, 2018

Kommentera