Kyrsyä-Tuftland är en skräckfilm i Hillbilly-stil med svart humor likte Twin Peaks. Pressfoto.

Regissör och skådespelare Roope Olenius gör internationell debut.

Den kvinnligt drivna filmen Kyrsyä – Tuftland beskrivs som en ”junttiskräckis” med humoristiska undertoner likt Twin Peaks. Originalpjäsen är skriven av Neea Viitamäki men filmen är regisserad av i Björneborg födda Roope Olenius. Han har just kommit hem från en resa när Studentbladet lyfter telefonen och ringer honom för att tala om hans senaste framgångar.

Sedan filmen hade premiär i Finland har den vunnit priser vid flera olika filmfestivaler, och för två veckor sedan meddelade Subliminal Films att de köpt filmens amerikanska rättigheter. Blott 31 år gammal har regissör Roope nått internationell nivå med sin första långfilm – men vad väntar nu?

– Jag vill fortsätta göra filmer som sträcker sig över flera genrer och skiljer sig från vad som gjorts tidigare. Man ska inte kopiera mästerverk utan skapa sina egna, säger Roope.

Filmstudier i USA

Innan Roope kunde regissera en populär långfilm studerade han vid New York Film Academy. Studierna tog honom till filmskolans campus i Los Angeles – filmernas förlovade stad – där han lärde sig skådespelets konster både bakom och framför kameran. Valet att studera utomlands säger Roope att han gjorde eftersom chansen att slå igenom internationellt inte är stor ifall man stannar i Finland.

– Det jag lärde mig i USA har varit till stor nytta som skådespelare och regissör. Förutom kunskap har jag även lärt mig engelska på ett sätt som jag aldrig skulle ha gjort i Finland och dessutom har jag knutit viktiga kontakter.

Den finska filmkulturen har enligt Roope bara blivit bättre – trots att här finns begränsade resurser. Högskolorna utbildar kunniga filmmakare som under senare år fått mera synlighet på den internationella scenen. En fördel i Finland menar Roope att eftersom vi har en så liten befolkning är det mycket lättare att göra film här än i exempelvis Hollywood. Här i vårt land har alltid gjorts vackra filmer men i dag görs även filmer utanför den vardagliga ramen.

– Miniserien Åtta dödsskott från 70-talet är ett viktigt verk för finsk filmhistoria. Den uppmärksammandes även i Hollywood för sin tragiska berättelse, men i dag är diskbänksrealism inte det enda vi skapar.

Roope Olenius (andra från vänster) vill skapa sina egna mästerverk. Pressfoto från inspelningen av Kyrsyä – Tuftland.

Som filmmakare gäller det enligt Roope att våga ta upp kameran och trycka på play. ”Action is the cure for everything” – som han lärde sig i USA. Så istället för att hitta på ursäkter till att inte göra någonting säger Roope åt filmstuderande att helt enkelt sluta fundera och börja handla. Kunnande plockar man på sig under skapandets gång.

Skräck och skratt

Hans partner Veera W. Vilo är den som mest uppskattar skräckfilmer i deras förhållande. Det är också hon som har huvudrollen i Kyrsyä – Tuftland. Nästa film som de ska spela in tillsammans kommer inte falla inom skräckgenren, även om de båda trivdes i den världen.

– Det som kanske var roligast med att filma in en skräckrulle var hur bisarr en scen kan vara innan specialeffekterna sätts in. Ibland blev inspelningssituationer så bisarra att skådespelarna började skratta, säger Roope.

Veera W Vilo kommer även spela huvudrollen i Roopes nästa film. Pressfoto från inspelningen av Kyrsyä – Tuftland.

Skrattade började även publiken göra när filmen rullade på bioduken. Svart humor blandas med skräck när huvudrollen Irina kommer för att sommarjobba i den avlägsna byn Kyrsyä. Svart humor är enligt Roope universellt. Publiken har skrattat till hans film oavsett i vilket land den visats.

– När en publik i Indien skrattar åt samma scener som den i Finland kan vi nog konstatera att vi i grund och botten alla är lika.

När tiden för vår pratstund börjar rinna i väg kommer jag på att jag glömt bort kanske den viktigaste frågan: Vilken skräckfilm kommer du att se nu när det är Halloween-tider?

– Jag har hört att den nya Halloween-filmen respekterar originalet så den kommer vi nog att gå och se. De bästa skräckfilmerna gjordes ju ändå på 70-talet, säger Roope.

Eller så ser man en inhemsk skräckrulle. Till exempel:

Om skribenten
Studentbladets engagemangsredaktör
Publicerad
november 1, 2018

Kommentera