Inga fler bussbajsare, lovar ändå tidningens nya chefredaktör Susanne Salmi. Men i vilken riktning vill hon föra tidningen? Stbl:s chefredaktör träffade henne för att ta reda på.

Susanne Salmi, grattis för chefredaktörskapet. Har du ännu haft tid att ångra dig?

– Nej! Tvärtom. Det har varit jättebra, gånska långt som jag tänkte mig. Kreativ ångest, massor av glädje och mycket nytt.

Din första tidning är redan publicerad. Hur gick det enligt dig själv?

– Det gick riktigt bra, trots att jag säger det själv. Med tanke på att vi var fyra personer som hade tre veckor på oss och att vi också förnyade tidningen, som kan ta månader för större tidningar. Folk har frågat mig vad jag skulle ha gjort annorlunda. Allt går förstås att förbättras på, men inget speciellt egentligen.

Hur skulle du definiera vad Ylioppilaslehti betyder för dig i en mening?

– Det är en kvalitativ tidskrift som har möjligheten att vara utmanande på ett sätt som inga andra medier i det här landet kan.

Tryck- och distributionskostnaderna stiger hela tiden samtidigt som redaktionernas budgetar krymper. Är du rädd för vad som komma skall och tror du att Ylkkäri också kommer att vara en papperstidning i framtiden?

– Åtminstone i den närmaste framtiden. Jag är en stor vän av papperstidningar. Det känns motiverat för Ylkkäri och reklamintäkterna är också betydligt större än på webben. Det finns ett starkt symboliskt värde i att komma ut i pappersform och mitt mål är att Ylkkäri inte bara är en tidning, utan något som man gärna sparar och kanske fem år senare bläddrar i på nytt.

Du har tidigare sagt att du vill att andra personer än studenter vid Helsingfors universitet läser Ylkkäri. Är inte internet i så fall en bättre kanal rent distributionsmässigt?

– Vi fokuserar på det vid sidan om, vårt syfte är naturligtvis att också skapa innehåll på webben. Vi har inte varit så värst aktiva där tidigare, men tanken är att vi ska ändra på det och göra det på ett lite annorlunda sätt. Jag underskattar under inga omständigheter webben, det är en bra metod att nå ut till läsare som annars inte skulle läsa oss.

Tryck och distribution för Ylioppilaslehti handlar ändå om hundratusentals euro. Skulle dessa pengar inte kunna användas på ett bättre sätt?

– Visst skulle det gå att spara x euro genom att dra in papperstidningen, men i så fall måste man ha en utomordentligt klar vision för hur tidningen skulle digitaliseras. Just nu skulle en stor del av vår publik försvinna; det är något som sakta förändras men just nu talar vi om ett ganska omfattande svinn.

Ylioppilaslehtis förre chefredaktör Robert Sundman talade öppet för en sammanslagning av landets finskspråkiga studenttidningar. Håller du med honom?

– Det tillhör vår strategi. Diskussionen förs vidare, det viktigaste tycker jag är att utvecklingen är genomtänkt.

Du stödjer alltså en sammanslagning?

– Ja. Orsakerna är många men främst vill vi säkerställa att det också finns studenttidningar i framtiden. Om vi tänker på studentkårernas budgetar så är det ofta så att nedskärningarna riktas mot tidningsredaktionerna. Genom att fusionera tidningarna ser vi till att kostnaderna fördelas mellan flera studentkårer.

Vad händer i så fall åt lokaljournalistiken, tror du att uleåborgare och helsingforsare vill läsa om samma ämnen?

– Delvis, men meningen är inte att endast göra ”en” tidning. Det går att se från olika perspektiv men min vision är inte helsingforscentrisk. Man kunde ha sidor med nationella nyheter och sedan i början eller i slutet av tidningen lokaljournalistik, alla behöver inte få samma tidning. Samma gäller för webben, det kunde finnas skilda sidor för olika studieorter.

Hur är det med Ylioppilaslehti i dess nuvarande form, till vem är den riktad?

– Studerande såklart men jag skulle vilja att den också riktar sig till 20-30-åringar i överlag.

Varför vill du att tidningen axlar den rollen?

– Det finns egentligen inga finländska kvalitetsmedier som riktar sig till den målgruppen och jag tycker att vi har resurserna till det. Kunnandet finns, vi har existerat en lång tid och vi har i årtionden varit en tidning som utmanar.

Men tidningen är ju i grund och botten en medlemstidning som finansieras av studenter vid Helsingfors universitet. Räcker det inte att laga en tidning som riktar sig till dem?

– Det gör vi också, som sagt. Om det inom HUS eller Helsingfors universitet händer sådant som är intressant så skriver vi naturligtvis om det, men det finns allt möjligt annat i världen som också är viktigt.

Kommer ni att göra journalistik som berör helsingforsare?

– Om du läser vår tidning så hittar du bland annat en grej om pyramiderna i Helsingfors och huruvida vi har gått miste om dem, så ja.

Hur är det med innehåll om studentkultur och evenemang?

– Beror på, ja och nej. Om det finns en samhällelig relevans. Vi följer nog med studievärlden, men personligen är jag intresserad av annat. Jag vill inte förringa sådant men mina intressen lutar i en annan riktning.

Jag har hört påståendet att Ylkkäri är en sandlåda för unga journalister där de utan några konsekvenser får förverkliga sina galnaste idéer. Stämmer det?

– Jag förstår varifrån det kommer. Självklart får man förverkliga sina galna idéer på Ylkkäri, det finns en frihet här som inte går att hitta annanstans. Men det där påståendet inkluderar en tanke om unga drumlar som är på sitt första jobb. Så är ändå inte fallet, både jag och Pekka Torvinen [Ylioppilaslehtis redaktionssekreterare, red. anm.] kommer från Helsingin Sanomat där vi arbetat i flera år.

Kommer någon medan du är chefredaktör att bajsa i Åbobussen?

– Verkligen inte! Men vi har andra knep och det roar mig faktiskt att grejen ännu dyker upp, det är helt ofattbart. En lyckad prestation, man kan ju inte konstatera annat med tanke på att folk ännu talar om det.

När vi nu ändå har gått under bältet: föreställer er nya logo en penis?

– Fantastiskt, roligt att du frågade! Den är vad man ser. Det gläder mig att den väcker så mycket diskussion, på Jodel talar alla hela tiden om den. Kul att den intresserar människor.

Publiée par Ylioppilaslehti sur Jeudi 6 septembre 2018

 

Under min korta karriär som chefredaktör har jag hunnit ändra mig när det gäller mycket. Vad tror du att du kommer att ändra dig om?

– Hmmm. Kul fråga. Jag tror att allt som har med webben att göra inkluderar massor av funderingar och variabler. I det här skedet är det enkelt att drömma upp allt möjligt stort som senare måste förverkligas på ett annorlunda vis.

Som tidningens chefredaktör måste du också vara dess syndabock. Hur tänker du hålla huvudet kallt?

– Bra fråga, jag är ganska förberedd på sömnlösa nätter. Lyckligtvis har jag jobbat på Hesari, där har man fått höra allt möjligt. Jag har ganska mycket skinn på näsan redan nu.

Det behöver man som chefredaktör. Studentbladet önskar Susanne Salmi lycka till!

Om skribenten
Studentbladets chefredaktör @rafael.donner
Publicerad
september 18, 2018

Kommentera