Segrarna Filp Granberg, Max Ek och Kim Lindfors springer mot mål.

Segern gick till trio från Lovisa. ”Vår strategi var att svepa alla öl och inte spy vid mållinjen som förra året.”

Den första och sista gången jag deltog i Ylonz avslutade jag kvällen med en privat efterfest på Esbo polisstation.

Upplevelsen var så stark att jag sedermera nedtecknade den i min nyligen utkomna bok. Natten i fyllecellen fick sitt alldeles eget kapitel; jag gav det namnet Galenskap.

Det finns med andra ord en viss ambivalens i luften då jag på lördag eftermiddag cyklar iväg mot Nypolen. Denna gång har jag lyckligtvis ingen björnkostym och tänker inte heller inmundiga någon alkohol.

Ylonz är en pubrunda i huvudstadsregionen med cirka 600 deltagare. Tävlingen har ordnats sedan 50-talet och är omåttligt populär bland finlandssvenska studerande: när det är biljettsläpp vid högskolorna är det många som ställer sig i kö tidigt på morgonen och många som blir utan.

Det sägs att Ylonz efter Stafettkarnevalen är Svenskfinlands näst största idrottsevenemang. Namnet ska ha något att göra med en gammal tysk ölhymn. Pubrundan går ut på att man med hjälp av kluriga gåtor, tips eller rebusar ska lyckas hitta sex barer i huvudstadsregionen som arrangörerna har valt ut.

Tävlingen börjar i år från Nypolen i Nya studenthuset och målet ligger i Otnäs. Man får besöka barerna i valfri ordning, men endast till fots eller med hjälp av kollektivtrafik. Ett lag består av tre personer och samtliga lagmedlemmar måste vid samtliga barer, vid starten och vid målet dricka en öl eller en cider för att få kontrollanternas godkännande.

Starten äger rum mellan kl 11 och 13. När redaktionen anländer till Nypolen stöter vi bland annat på laget Me Myself & I. De försöker lyfta lagandan genom att måla sina ansikten i enhetliga färger.

Me Myself & I: Elmer Pöytäniemi målar Anton Söderholm, Patrik Santala i mitten. Foto: Matias Risikko

– Vi kör med en skön retro-afterski-stil. Vi hittade kläderna dels från släktens garderober och från loppmarknader, säger Patrik Santala.

Santalas jacka i turkos med rosa och gula detaljer har sett världen.

– Den här jackan är en släktings och den har varit med till alperna i tiderna och vunnit en Jägermeistershottastävling. Jag tror att den bringar tur i dag, säger Santala och målar klart några streck i lagkamraten Elmer Pöytäniemis ansikte.

En bit bort gnuggar Zoofilisterna 666 sina geniknölar. Likt rebusen de har i handen så är även deras lagnamn en stor hemlighet. De delar på Brunnsgården med nunnor, dinosaurier, astronauter, kockar, någon sorts ballonginstallation och brittiska domare.

Zoofilisterna 666. Bild: Matias Risikko

Småningom, efter att den första ölen är avklarad och åtminstone en bar har hittats, går eller springer lagen sin väg. Vädret är blåsigt, men soligt och varmt, och alla verkar vara på strålande humör. Förbipasserande turister och finländare tittar storögt på den färggranna galenskapen och skrattar nervöst.

Ett lag som just lämnat Nya studenthuset är 2 old 4 this shit.

2 old 4 this shit: Emma Sundström, Rebekka Korkka och Victoria Eklund. Foto: Matias Risikko

– Vi har första rebusen i handen och jag måste säga att det är jävligt svårt. Men vi har redan fått lite hjälp på traven av några teknologer vi känner. Bara vi får i oss några öl så blir det nog bra det här, säger Emma Sundström, förstagångsylonzare.

Lagmedlemmen Victoria Eklund har deltagit i Ylonz tre gånger och håller med Sundström.

– I år är jag med ett nytt lag. Jag tror vi kommer att klara oss bra. Mina medtävlande är smarta och på hugget, det blir kul det här, säger Eklund.

Fyra timmar senare kommer det första laget i mål. Det är teknologerna Castor Köhler, Simon Renlund och Linnea Westerlund som rusar fram till tältet vid Ossinlampi i Otnäs.

Simon Renlund till vänster, Castor Köhler i mitten och Linnea Westerlund till höger.

De blir tävlingens snabbaste lag från Teknologföreningen, vilket betyder att det är denna trio som ordnar Ylonz år 2019. De deltar i Ylonz för andra gången och är alla medlemmar i Teknologorkestern Humpsvakar.

– Vi svepte ganska långt alla öl, men vid sista baren satt vi och njöt efter att vi insett hur snabba vi varit.

De hade delvis turen vid sin sida. Den första baren de lyckades klura ut låg i Kottby i Helsingfors. De stack genast dit och löste resten av gåtorna efter hand. Tack vare den första barens läge blev deras rutt mycket effektiv.

Lyckliga vinnare. Trions lag ”Peachy keen, Jellybean” hade temat Grease.

Om trion skulle tacka nej skulle det innebära att det sjunde snabbaste laget från TF måste ordna nästa års Ylonz, men lagmedlemmarna har redan bestämt sig för att tacka ja. Årets upplaga ordnades av Paulus Heikkilä, Cosmo Jenytin och Rolf Kottelin. De deltog förra året för tredje gången och hade varje år förbättrat sin tid med en timme, från sex timmar år 2015 till fem timmar 2016 och en segrande tid på fyra timmar 2017.

Cosmo Jenytin till vänster, Paulus Heikkilä i mitten och Rolf Kottelin till höger.

Planerandet av Ylonz har krävt mycket tid och energi. Rolf Kottelin är på utbyte i München, medan Paulus arbetar på heltid. De har kommunicerat via Skype och försökt delegera arbetet för att ro hem årets Ylonz. Projektet innefattar runt 50 frivilligarbetare, bland annat funktionärer och kontrollanter och efterfesten vid Teknologföreningens nationshus Urdsgjallar har plats för 1200 studerande. Det betyder att festen är ett av Svenskfinlands största studentfester.

Arrangörerna har under dagen fått flera samtal för att få tips, men inga gratistips ges ut.

– Förra året kom 130 lag i mål, och av dem godkändes 120, säger Cosmo Jenytin.

Nytt för i år är Yolonz, en mindre ”barrunda” som sker på lördagskvällen, men bara i Otnäs i stället för i hela regionen.

Via Ylonz webbsida går det att följa med den egentliga tävlingens utveckling. Medan Peachy keen, Jellybean vilar sig efter sin prestation blir det snart klart att de har en utmanare: SATAANANMIKKIHIIRI har besökt samtliga barer och är på väg mot mål med en bättre jämförelsetid.

En halv timme senare ser vi också dem. Tre halarprydda Lovisabor springer i mål, de sveper sina sista öl och besegrar därmed teknologerna med sluttiden 3:48.

Laget består av Filip Granberg, Max Ek och Kim Lindfors. De kommer alla från Lovisa men studerar vid olika högskolor: Filip vid Helsingfors universitet, Max vid Villmanstrands tekniska universitet och Kim vid Yrkeshögskolan Arcada.

Medan vinnarlaget sveper sina sista öl hånar de teknologerna som kom på andra plats. Filip Granberg till vänster, Kim Lindfors i mitten och Max Ek till höger.

– Vår strategi var att svepa alla öl och inte spy vid mållinjen som förra året, säger Filip Granberg.

De åkte först till Sankaritar i Alberga, vilket med tanke på dess läge inte nödvändigtvis var det bästa alternativet. Alberga ligger nära Otnäs och skulle därför ha varit bäst att ta till sist, men strategiska funderingar till trots vann trion från Lovisa ändå. De menar att man alltid ska ta tåget först och tackar också sin e-cigarett med energidryckssmak.

Filip vill också att det protokollförs att hans lagmedlemmar behövde 30 sekunder för varje öl medan han lyckades svepa samtliga på under 10 sekunder. De tänker fira vinsten med bastu, ett dopp i sjön och Suomi-viina, säger de.

Ylonz har en specialkategori, ”Cigarrskrået”, för tävlare som satsar mera på stil än snabbhet. Kategorins deltagarlag får använda andra transportmedel, de får dricka vad de vill och årets vinnare var lagen Societen och Noblessen, som tävlade tillsammans.

Årets långsammaste lag som lyckades komma i mål var Myspys med sluttiden 8:19.

– Vi är värdelösa, konstaterar lagmedlemmen Oscar Andersson på söndag per telefon. Han och de övriga medlemmarna i Myspys är ingenjörer från Arcada.

Varken 2 old 4 this shit, Zoofilisterna 666 eller Me Myself & I kom någonsin i mål. Enligt rykten sitter de ännu på Brunnsgården och löser årets gåtor, men det gör ingenting – Ylonz är utan tvekan ett av årets roligaste studerandeevenemang, med eller utan mål.

Redaktionen tackar alla deltagande för den goda andan, och framför allt trion Cosmo Jenytin, Paulus Heikkilä och Rolf Kottelin, som sett till att studerande i år igen har kunnat njuta av studerandekultur när det är som bäst.

Om skribenten
Chefredaktör och existentiellt förvirrad författare, filmare och vattuman.
Publicerad
april 22, 2018

Kommentera