Självporträtt av Mikael Crawford.

Mikael Crawford reflekterar över dagens samhälle och varför det behövs ett Studentblad. Crawfords kolumn är den andra i en serie gamylkolumner av skribenter med koppling till Studentbladet.

Sov nu sedan.

Sov nu sedan när det finns så mycket roligare saker att göra.

Som att sitta med Stan Saanila i ett rum stort som en tändsticksask och göra Studentbladet.

Eventuellt supa lite skallen av sig emellan och det är allt.

Sova hinner man i graven.

Året var 1990.

Då vi tog över Studentbladet hade vi två deviser: tidningen skall vara så bra att alla sliter den ur postlådan då den landar där. Och: allt vi gör skall kicka röv.

Och så blev det. De sista spåren av det studentpolitiska slängdes ut –  det hade förvisso levat på undantag redan länge – och istället skrev vi om sådant vi själva skulle ha velat läsa i en studenttidning.

Det tog naturligtvis hus i helvete.

Jag tror och vill tro att de flesta av läsarna tyckte att det var en bra tidning. Det jag vet är att det fanns folk som tyckte att den var hemsk.

Övervintrade studentpolitiker klagade över att vi inte bevakade deras sandlådelekar. Pryda studerande klagade på att vi skrev om sex.

Studenthälsan klagade över att vi lurade till oss lugnande piller från dem och överdoserade på dem.

Och någonstans (var det filosofistuderande?) startades en konkurrerande tidning i akt och mening att “ge Crawford och Saanila en känga” som de stolt förkunnade i sin programförklaring.

Jag har inte hört av tidningen eller upphovsmännen sedan dess.

I dagens klimat skulle det ha varit omöjligt att göra ett sådant Studentblad vi gjorde men det spelar ingen roll.

Studentbladet skall definitivt spegla just sin egen tid. Den skall inte göras för gamla farbröder som minns sin ungdom med vemod och intalar sig att de inte behövde sova.

Och hurudan är då tiden?

Låt oss se: vi har ett nyliberalt samhälle där högskolor mest ses som kostnader som kan och bör skäras ned. Det gäller såväl själva utbildningen som studentbostäder.

Vi har ett allt högre antal studerande som mår skit och får psykiska problem.

Vi har ett samhälle där det är allt mera osäkert om man får jobb mångåriga studier till trots.

Vi har ett samhälle där nassar marscherar på gatorna och i andra ändan av spektret PK-kavalleriet som gör sitt bästa för att urholka yttrandefriheten.

Vi har fejkmedia, somebubblor av olika färg som förvränger perspektivet för dem som försöker titta ut från dem.

Och i den här situationen, i denna tid av alla upptänkliga tider, är Studentbladets framtid hotad för att studentorganisationerna inte anser blaskan värd att satsa på.

På riktigt?

Tänk nu lite.

 

Skribenten Mikael Crawford arbetade tillsammans med Stan Saanila  för Studentbladet år 1990.

Haan är aktuell med sin debutroman ”En liten bok om nästan ingenting”.

 

Om skribenten
Publicerad
oktober 27, 2017

Kommentera