Mathilda Timmer är ordförande för HUS utbildningspolitiska utskott. Bild: Elis Karell.

Helsingfors universitets studentkårs utbildningspolitiska utskotts ordförande Mathilda Timmer säger att universitets lednings informationsgång har varit bristfällig ända sedan starten och det har minskat studenternas möjlighet att påverka.

Det här är en av tre intervjuer om Stora hjulet-reformen vid Helsingfors universitet. Läs också intervjuerna med vicerektor Sari Lindblom och med universitetslektor i kognitionsvetenskap Otto Lappi.

 

HUS har kritiserat vissa aspekter av reformen. Vilka är de mest centrala?

Ända sedan Stora hjulet började rulla 2015 har ledningens informering om ämnet varit rätt så bristfällig. Antingen har innehållet varit otillräckligt, eller så har informeringen om till exempel viktiga beslut som ska göras kommit med alldeles för kort förvarning. Att informationen om vad som pågår har varit så bristfällig har gjort arbetet för ledningsgrupperna som förberedde utbildningsprogrammen väldigt utmanande.

Nu när läsåret har börjat har tabellerna som visar hur de nya studierna motsvarar de gamla inte heller kommit i tid, vilket igen är ett exempel på just den sortens informationsgång vi har sett i anslutning till reformen.

HUS har också kritiserat begränsningen av kandidatexamens storlek till högst 10 procent över minimum, vilket strider mot den akademiska friheten. För till exempel studenter som vill ha ämneslärarbehörighet i flera ämnen än ett orsakar det också stora utmaningar som inte ännu är lösta.

Har universitetets inbesparingar påverkat reformen på något sätt?

De stora linjerna var fastslagna innan beskeden om nedskärningarna och uppsägningarna kom, men jag upplever nog att tanken om hur de skulle förverkligas såg ganska annorlunda ut i början. Då tids- och resursbristen kom emot har det nog förmodligen påverkat resultatet, även om det är svårt att säga exakt hur.

Vilka möjligheter har HUS och enskilda studenter haft att påverka reformen?

De stora besluten har kommit uppifrån, men en del möjligheter att påverka hur de tillämpas har nog funnits. Å andra sidan har påverkningsmöjligheterna, speciellt för enskilda studenter, försvagats av att informeringen om vad som pågår och vem som gör vilka beslut har varit så otydlig.

HUS prägel på slutresultatet syns kanske tydligast i att väldigt mångformiga prestationssätt finns kvar i de nya programmen – tidigare fanns det en rädsla för att de bredare programmen bara skulle leda till mera massföreläsningar och litteraturtenter.

Vilka är de största utmaningarna nu?

De största utmaningarna handlar om hur de gamla studenterna ska bli utexaminerade. På många ställen var saker ännu halvfärdiga då läsåret började, till exempel var motsvarighetstabeller och annan information om övergången till det nya systemet försenad. Men personalen arbetar hårt med det och jag tror att situationen så småningom börjar klarna upp.

Har reformen några positiva sidor?

Reformen har nog flera bra sidor, kanske främst att den har tvingat universitetet och fakulteterna till självreflektion och att verkligen fundera på vad de erbjuder till studenterna. Vad är universitetets uppgift, hurudan är bra undervisning, vad är relevant i arbetslivet?

Om skribenten
Redaktionssekreterare 2019
Publicerad
oktober 18, 2017

Lämna ett svar