Alvar Euro. Bild: Ida-Maria Sola.

Med hjälp av chokladeuro och aktiva kompisar lyckades abiturienten Alvar Euro bli invald i Åbo stadsfullmäktige. Där vill han visa att också unga kan vara bra politiker.

Alvar Euro, född 1998, är abiturient och nyinvald i stadsfullmäktige i Åbo med 342 röster. Han verkar oberörd av intervjusituationen där han sitter med sin kakao på Café Art vid ån och berättar glatt om hur en adertonåring lyckas kamma hem flera hundra röster och hur han ser på sin roll som ung politiker.

Hur kändes det att som så ung bli invald med så många röster?

– Jag kommer nog aldrig glömma valkvällen. Efter att förhandsrösterna vågade jag ännu inte hoppas på något, men när 98 % var räknade vågade jag andas ut. Jag var upprymd och väldigt glad och samtidigt funderade jag på vad som riktigt höll på att hända och vad allt det här kommer föra med sig.  Det var en konstig känsla.

Hur lyckades du få så många röster?

– Jag och mitt team gjorde en bred och noggrann kampanj. Vi började ett halvår innan valet, gjorde bra och lätt tillgängliga hemsidor, betalade facebook-reklam och använde sociala medier aktivt. Men lika viktigt som allt det var att synas i gatubilden, dela ut chokladeuro och prata med folk. Mitt team på tio personer leddes av min bästa vän som kampanjchef och alla gjorde ett stort jobb. Jag ville verkligen bli invald och det syntes nog i min kampanj.  

Euro berättar också att han tror att det inte bara var unga som röstade på honom, utan även äldre.

– När vi kampanjade på gatorna kom många äldre personer fram och sa att de uttryckligen letar efter en ung kandidat att rösta på.

Vad är då din motivation? Varför vill du ge dig in i politiken som av många anses vara en svår arena?

– Det här valet handlade om att jag ville visa vad jag går för. Jag jobbade så hårt för att jag ville visa att en ung kan bli invald och vara en bra politiker. Dessutom tycker jag verkligen om att prata med människor, och det var kul att märka att mycket av politik verkligen går ut på det. Det var så roligt att göra kampanj att jag riktigt njöt av det och det hela var en mycket lärorik process. Jag gör det här för jag tycker det är roligt, det är min största motivation.

På frågan om hur Euro kom med i politiken från början svarar han såhär:

– Hemma har politiken alltid varit närvarande eftersom mina föräldrar varit intresserade och involverade. När jag var tolv frågade en familjebekant mig om jag ville följa med på hans valkampanj och det ville jag. Att träffa människor och se att politik görs genom att prata med folk och lyssna på dem fick mig intresserad. Samma år gjorde Sannfinländarna sin ”jytky” och jag tyckte redan då att det inte var nåt vett i det de sa. Genom ungdomsfullmäktige och Finlands Gymnasistförbund fick jag sedan det självförtroende och den push som behövdes för att våga ställa upp. Att ha andra aktiva människor omkring sig är väldigt viktigt.

Varför är Samlingspartiet ditt parti?

– Jag funderade länge mellan Samlingspartiet och De gröna. Sen valde jag Samlingspartiet för deras tankar om individens frihet och insikten om att marknadskrafterna behövs för att föra samhället framåt. Det som avgjorde var att jag i Samlingspartiet hittade sådana människor som tänker som jag och det fick mig att känna att just här skall jag vara och påverka. Å andra sidan är partigränserna mellan oss unga inte lika tydliga som för de äldre, vi jobbar gärna tillsammans för att få de ungas röst hörd. Det är viktigt att komma ihåg att ingen gör något ensam i fullmäktige. Politik måste göras tillsammans, det vore dumt att bara samarbeta med folk från samma parti.

Hur ser du på ditt nya förtroendeuppdrag, ser du några utmaningar med att vara ung?

– Att vara yngst i fullmäktige skrämmer mig inte, jag ser det mer som en möjlighet. Men det är viktigt att komma ihåg att vi unga har en annan världsbild än de äldre politikerna. Det kommer säkert synas både i sättet att kommunicera och hur man ser på stora beslut. Samtidigt inser jag att det kommer ta en stund att lära sig politikens alla spelregler, men jag är så taggad så det lär inte bli svårt. Dessutom lyssnar man på en adertonåring på ett annat sätt, och jag litar på att de äldre vill lyssna på mig, om de inte gör det får de nog höra om det!

Säger Euro med glimten i ögat. Han pratar glatt men målmedvetet och ger bilden av att vara en ung man som genuint vill jobba för ett bättre Åbo. Han är påläst och ambitiös men poängterar många gånger vikten av att jobba tillsammans och att omringa sig med människor som vill jobba för samma saker som en själv.

Vad är det då du vill jobba för i fullmäktige?

– Att digitaliseringen i utbildningen genomförs med tålamod, ingen drar nytta av reformer för reformernas skull. Jag har en annan anknytning till utbildningsfrågor eftersom jag för bara några veckor sedan ännu satt på skolbänken. Närheten till det jag vill påverka ger mig självförtroende och förstahandsinformation. Sen vill jag också att Åbo centrum görs urbanare och mer fotgängarvänligt.

Hur ser framtiden ut för dig, planerar du bli politiker på heltid?

– Nej, skrattar Euro. Men jag har sökt in till statsvetenskapen vid Helsingfors och Åbo Universitet, så rätt mycket politik ser det nog ut att bli för en tid framöver.

Om skribenten
Ida-Maria studerar psykologi vid Åbo Akademi och skriver kolumner för tidningen Östnyland. Annars fylls dagarna av spex och studentpolitik.
Publicerad
april 24, 2017

Kommentera