Riina Lumme är FSF:s Ordförande för 2017.

Finlands studentkårers förbund meddelade tidigare i vintras att föreningen officiellt är feministisk och ordföranden Riina Lumme hotades som en följd av beslutet.

En person kommenterade anonymt på ett diskussionsforum efter medlemsmötet: “Nyt kun uusi puheenjohtaja on tiedossa tiedämme että kenet pitäisi heittää Aura-jokeen” eller ungefär “Nu när det är känt vem som är den nya ordföranden vet vi vem som borde kastas i Aura å”.– En tydlig referens till mig eftersom jag kommer från Åbo, säger Lumme.

Hotet polisanmäldes som dödshot, men polisen ansåg inte att det fanns skäl att undersöka hotet vidare. Enligt polisen skulle det också vara svårt att få reda på vem som ligger bakom hotet.

Hotaren hade tydligen inte noterat att Lumme inte haft mycket att göra med FSF:s beslut om att lägga till feminism i sitt linjepapper. Stycket om feminism röstades igenom av medlemsmötet efter att en enskild medlem fört fram förslaget.

Jimmy Nylund, som också blev invald i FSF:s styrelse, sade tidigare i en intervju för Studentbladet att föreningen redan en längre tid arbetat för jämställdhet, men att beslutet är ett tydligt ställningstagande utåt.

Om skribenten
Erik Sandström är journalist och Studentbladets f.d. chefredaktör.
Publicerad
januari 3, 2017

6 kommentarer om “Ordförande hotades för FSF:s feminism”

  1. Feminism är strävan efter jämställdhet. Tyvärr stämplas feminismen i dag ofta för att anfalla könsroller i stället för att arbeta för jämställdhet. Könsroller ska kunna kritiseras och diskuteras, men det är inte huvudsaken med feminismen. Det är dags att ta tillbaka makten över begreppets betydelse. Bra gjort FSF som arbetar för jämställdhet!
    Hot hör inte hemma i vårt samhälle!

  2. Det finns nog en viss idé med att uttryckligen rikta in sig på jämställdhet, och använda det begreppet istället för feminism.

    Inom dagens feminism vill man helst se ett strukturellt patriarkat, och blunda för att verkligheten är mer komplex och nyanserad än så.

    Vill man jobba för verklig jämställdhet beaktar man samverkande maktordningar mellan könen, som utfaller såväl negativt som gynnande – för bägge könen!

    Det är snarare dags att börja jobba för verklig jämställdhet. Ett konkret första steg vore att kalla den för just jämställdhet!

  3. Tack för inlägget! Du har nog rätt i att jämställdhet på många sätt är ett bättre begrepp.

    Min tanke är kanske mest att det är problematiskt att feminism i stor utsträckning har börjat stämplas som någonting negativt, vilket det i grund och botten inte är. En sådan stämpling motverkar jämställdhet på samma sätt som stämplingen att allting styrs av ett strukturellt patriarkat. Båda effektiva sätt att tysta ner debatten.

    Det är intressant att fundera över vem som egentligen har makten över vad ett ord betyder.

  4. Tack för det nyanserade och begrundande svaret. Du har helt rätt, bägge stämplingar som tystar debatten är av ondo.

    Det må vara att det går att definiera feminism som jämställdhet mellan bägge könen, ur bägge könens perspektiv, vidkännande existensen av maktordningar i olika riktningar och dimensioner. Men fungerar det i praktiken?

    Ligger det problematiska i att feminism stämplas som negativt enbart i en ogrundad och irrationell …stämpling? Eller kan feminismen och dess förespråkare själv ha bidragit till att den hamnat i en negativ dager?

    Att feminismen tagit avstamp i en kvinnokamp, där syftet uppriktigt varit att uppnå jämställdhet, kan säkerligen innebära att målet är verklig jämställdhet – för alla. Men en rörelse (eller ett samhällsklimat) som i praktiken har svårt att vidkänna att det finns jämställdshetsproblem och -förtryck annat än för kvinnor, har nog svårt att bli tagen på allvar om man menar sig arbeta för verklig jämställdhet.

    Jag kommer att tänka på två saker. Först en tankeövning.

    En god tankeövning tycker jag är att, för en given situation eller utsaga, vända på steken och sammanhanget, och fundera ”skulle detta ha fungerat andra vägen?”

    Låt säga att en enskild medlem på FSF:s medlemsmöte skulle ha föreslagit att föreningen ska bli maskulinistisk. För det är ju så att 1) det finns ju strukturella förtryck emot män både i lag och i praktik, 2) alla har det bättre – både kvinnor och män – om man arbetar medvetet även med de områden där männen är förfördelade och i underläge, samt 3) maskulinism är ekvivalent med jämställdhet, och strävar efter verklig jämställdhet för bägge könen.

    Skulle månntro denna medlem ha blivit tagen seriöst, och sluppit att bli utskrattad, hånad, förlöjligad?

    Om man inte tror att denna tankeövning skulle fungera när man vänder på den på detta sätt, så är utgångsläget inte heller att föredra. Vi kan kalla det jämställdhet, istället för feminism eller maskulinism. Fastän de två sistnämnda skulle ha hur goda föresatser som helst i att arbeta jämställt för alla.

    Den andra saken jag kommer att tänka på är att om feminismen verkligen värnar om sann jämställdhet för bägge könen; var är då feministerna när det högt och tydligt borde tas ställning till orättfärdigheter som specifikt drabbar män? Ta t.ex. männens extremt höga överrepresentation gällande arbetsrelaterade dödsolyckor, systemfel i social- och domstolsväsende vid vårdnadstvister, könsstympning av barn.

    Ett litet exempel kan vi ta från Sverige. När journalisten Maciej Zaremba år 2015 i en artikelserie i Dagens Nyheter belyste just systemfelen i vårdnadsinstanserna rasade de tongivande feministerna, och publicerade svavelosande påhopp på Zaremba på kultursidorna i de stora medierna. Var fanns tongivande feminister som vidkände att detta är ett problem? Nog fanns det kvinnor som gav Zaremba erkännande för de olägenheter han belyste och ville ta upp till diskussion, men dessa var snarare sådana som uttryckligen INTE definierade sig som feminister.

    Det är fritt fram att gruppera sig och ordna verksamhet för att främja rättigheterna för bara en viss delmängd av befolkningen.
    Det är fritt fram för feminismen att existera, arbeta för sin sak och föra fram sitt budskap.
    Det är fritt fram för maskulinismen att existera, arbeta för sin sak och föra fram sitt budskap.
    Det är fritt fram för feminismen att städa upp i sina led och i sin ideologi och förtydliga vad man står för.

    Men allt detta göres förslagsvis utanför de offentliga och/eller demokratiskt valda arenorna, och deras yttersta värdegrundsarbete. I dessa, och därmed även FSF, arbetar man lämpligtvis med: jämställdhet.

    Slutligen håller jag med om att det kan vara intressant att fundera över vem som egentligen har makten över vad ett ord betyder. Men den diskussionen är sist och slutligen av sekundär betydelse. Än mer intressant finner jag det däremot att fundera över vem som har makten, och tolkningsföreträdet, för vilket/vilka ord som ska få representera jämställdhetsarbete.

  5. Jag slog upp begreppet i SAOL: ”Rörelse för kvinnors jämställdhet med män.” Fokus är alltså på kvinnor och jag måste medge att enligt den definitionen så glömmer man lätt helhetsbilden, alltså att jämställdhet också gäller män.
    Hur som helst gör feminister ett viktigt arbete genom att peka på eventuella strukturella problem. Man får i alla fall glädja sig åt de stora framsteg som gjorts under en längre tid, både här och globalt.
    En intressant diskussion! Jag önskar att jämställdhetsdiskussioner alltid kunde hållas på en lika saklig nivå.

  6. Jag uppskattar också en intressant och givande diskussion på saklig nivå. Mera sådant! 🙂
    Det vi såg i artikeln överst, med dödshot, är den mest destruktiva (brist på) diskussion man kan tänka sig. Åt motsatt håll är det även ytterst destruktivt när de som försöker skapa saklig, nyanserad, breddad debatt karaktärsmördas på paradplats i tidningarna. Och nånstans däremellan finns det en hel del vardagsdestruktivitet, där man ägnar sig mer åt personangrepp i alla riktningar, framom att med uppriktig nyfikenhet och eftertänksamhet ta till sig den andras argument och synpunkter, och relatera dem till ens egna. Debatten och diskussionen blir mycket intressantare när den görs med någon som har en annan synvinkel och åsikt än man själv (och ens egen umgängeskrets och socialmediala samtyckarkrets).

    Precis som du konstaterar gör feminister ett viktigt arbete genom att peka på strukturella problem – en delmängd av de strukturella problem som finns; de som drabbar kvinnor. Det uppmuntrar jag dem å det varmaste att fortsätta med.

    Härmed föreslår jag, att föreningen Finlands studentkårers förbund även blir officiellt maskulinistisk. Det beslutet blir ett tydligt, och viktigt, ställningstagande utåt.

Kommentera