Kommer regeringens politik att orsaka en  kompetensflykt i Finland? Nedskärningarna i universiteten har fått akademiker att se sig om efter karriärmöjligheter  utomlands. Vilka följder har det här för Finland? Forskarna som Studentbladet talat med har åkt till vårt västra grannland – och rekommenderar andra att göra samma sak.    Sedan regeringen meddelade hur mycket de skulle

Kommer regeringens politik att orsaka en  kompetensflykt i Finland? Nedskärningarna i universiteten har fått akademiker att se sig om efter karriärmöjligheter  utomlands. Vilka följder har det här för Finland? Forskarna som Studentbladet talat med har åkt till vårt västra grannland – och rekommenderar andra att göra samma sak. 
aivovuotopieni
Illustration: Miranda Koskinen

 

Sedan regeringen meddelade hur mycket de skulle skära ner i finansieringen till universiteten och forskningen har många uttryckt sin oro över om duktiga akademiker kommer att flytta utomlands och orsaka en kompetensflykt från landet.

Det är svårt att beräkna hur mycket regeringens sparpolitik direkt påverkar antalet akademiker som söker sig utomlands, men Petri Koikkalainen som är ordförande för forskarförbundet, påpekar att Finlands utbildningspolitik går i motsatt riktning jämfört med andra EU-länder. När Finland drastiskt skär ner fortsätter andra länder att satsa på utbildning.

– Det gör ju att läget ändras till fördel för andra länder, konstaterar Koikkalainen.

Under höstens gång har flera kända namn inom den finländska universitetsvärlden meddelat att de flyttar utomlands på grund av regeringens politik. Till exempel Jaakko Hämeen-Anttila, tidigare professor i arabiska och islamforskning vid Helsingfors universitet, tog chansen när han blev erbjuden en professur i Edinburg. Olli Kallioniemi, tidigare chef för institutet för molekylära läkemedel (FIMM), fick en liknande position i Sverige och meddelade att Finlands politik påverkade hans beslut att ta emot tjänsten.

Dessa toppforskare som har uppmärksammats i media, är ändå en minoritet, menar Koikkalainen som poängterar att den största gruppen som potentiellt lämnar landet hittas bland yngre forskare. När många universitet i landet avskedar anställda och inte förnyar tillfälliga kontrakt öppnas inte heller några tjänster för personer i början av sin akademiska karriär. Då är det inte ett långt steg att söka sig utomlands om möjligheten öppnar sig.

– På det här sättet kan vi under årens lopp förlora många forskare – som vi möjligen inte ens kommer att höra om i Finland om de stannar och gör sin karriär i ett annat land.

Bättre arbetsvillkor i Sverige

Johnny Östman är 25 år. I januari började han doktorera i kemi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Han är en av dem som kände av att det är kärvare tider i Finland och såg fler möjligheter utomlands.

För Johnny var det självklart att välja Sverige framom Finland eftersom arbetsvillkoren för doktorander är mycket bättre i Sverige.

Medan det vanliga i Finland, är att doktoranden själv söker finansiering från till exempel fonder, och får pengar för bara något år i taget, är det vanligt i Sverige att man söker en doktorstjänst, alltså att man är anställd av universitetet under den tid man doktorerar. Förutom fördelen med en tryggare ekonomi får man också ta del av de förmåner som en anställning innebär i form av betald semester, sjuklön och pension etc.

– Jag skulle ha fått stanna och doktorera i kemi vid Åbo Akademi, men finansieringen skulle ha varit mycket mera osäker, berättar Johnny och tillägger att det är mycket bättre i Sverige när doktoranden inte själv konstant behöver söka om finansiering åt sig utan kan fokusera på sin forskning.

Johnny Östman berättar att han under magisterstudierna förstod att det blev allt tajtare med finansiering för forskning. Vid sidan av regeringens aktiva sparpolitik minskar också finansieringen som doktorander kan söka om via fonder på grund av den ekonomiska recessionen. Fonderna har inte lika stora avkastningar att dela ut.

Johnny menar att de pågående nedskärningarna helt klart kommer att leda till en ökad “brain-drain” (kompetensflykt) från Finland och konstaterar att han inte själv har några aktiva planer på att återvända.

– Om det inte blir bättre i Finland så är det ett ganska långt steg att ta sig tillbaka. Även om jag skulle söka till industrin i Sverige har jag förstått att det är mycket bättre än i Finland; att de tar hand om doktorer där och är mycket bättre på att förstå vilken kunskap de besitter och ta den tillvara. I Finland verkar företag mest vara rädda för att doktorer har för höga lönekrav. I Finland har jag aldrig sett en annons på arbetsförmedlingen där man skulle söka en doktor.

Johnny rekommenderar alla som funderar på en akademisk karriär att överväga att söka sig utomlands, i alla fall så som läget ser ut nu.

– Man ska inte vara rädd för att åka utomlands. Om man kan undvika det finska systemet i att man själv söker sin finansiering, är det nog bra att göra det. Då kan man fokusera mycket bättre på sin forskarutbildning och man inte behöver tänka på det ekonomiska hela tiden.

Johnny menar dessutom att det är en bra merit att ha varit utomlands en tid om man ska söka en tjänst efter doktorsexamen. Innan valet landade på Sverige hade han också kollat möjligheterna i Norge, Danmark, Tyskland och till och med Nederländerna och Österrike.

 

 Bildade medborgare ger bättre politiskt klimat

Åsa von Schoultz är ursprungligen från Sverige, men har bott största delen av sitt yrkesverksamma liv i Finland. Hon jobbade arton år i Finland, främst i statsvetenskap vid Åbo Akademi, tills hon nyligen tillträdde som tillsvidare professor på Mittuniversitetet i Sundsvall i Sverige.

Liksom Johnny lyfter hon fram fördelarna med att göra akademisk karriär i Sverige. Förutom att man som doktorand har en anställning med alla anställningsförmåner det innebär, kan man inte heller ha tillfälliga kontrakt hur länge som helst på ett universitet i Sverige. Åsa berättar att man efter maximum fyra år med olika tillfälliga anställningsformer måste få en fast tjänst som lektor. Själv hade hon ändå gärna fortsatt arbeta i Finland.

– Hela min karriär har jag siktat på att söka en tjänst som professor i statskunskap vid Åbo Akademi, men sparpolitiken innebär att den antagligen inte kommer att lediganslås.

Det ser också dåligt ut för ett motsvarande jobb vid Helsingfors universitet. Tjänsten vid Åbo Akademi var hotad redan i och med Åbo Akademis eget sparprogram som började för några år sedan, då det fördes diskussioner om vem som kommer att gå i pension och hur man kan minska antalet anställda på det sättet.

– Men de nya sparåtgärderna har ytterligare försämrat chanserna att någon av de professurer jag är intresserad av ska lediganslås, säger Åsa.

Eftersom Åsa bedömde att chanserna var små, valde hon att pröva sina vingar och söka en professur i Sverige, och lyckades. Men Åsa håller ännu dörren till Finland öppen.

– Min första prioritet har alltid varit, och är fortfarande att jobba i Finland, gärna som professor.

Både Åsa och Johnny säger att det också inom universiteten märks att Sveriges ekonomi går bra. Där är det är inget tal om nedskärningar.

– Jag måste säga att det är jätteskönt att vara i en miljö där ekonomin går bra. Det finns inga domedagsprofetior, vilket är ganska trevligt i vardagen. Det gör också att förutsättningarna för akademiskt arbete är hyfsat goda, berättar Åsa.

Om kompetensflykten är ett faktum, hur kommer det här att påverka Finland på sikt? Enligt Petri Koikkalainen kommer utvecklingen att påverka Finland på flera olika nivåer. Om många bra forskare från Finland söker sig utomlands kommer en naturlig följd vara att finska universitet får svårare att klara sig bra i internationella jämförelser mellan universitet och ämnen. På ett nationalekonomiskt plan innebär kompetensflykten att när nivån på kunnandet sänks kommer vi inte heller att kunna göra lika bra produkter och innovationer för världsmarknaden.

Men Petri Koikkalainen ser ett ännu större problem i hur det politiska klimatet och diskussionskulturen i landet påverkas om kunskaps- och bildningsnivån sjunker.

– De här sakerna är bundna till varandra: om medborgarna är bättre utbildade och fiffigare kan de också behandla samhällets problem och spänningar bättre.

Om skribenten
Publicerad
maj 9, 2016

Lämna ett svar