Skärmdump från Youtube-klippet "Stubb ja Perhonen"

Efter attacken mot Charlie Hebdos redaktion i onsdags var många snabba med att visa sitt stöd för både tidningen, det fria ordet och satiren som konstform. Hashtaggen #JeSuisCharlie gick bananas på Twitter, och tidningens skämtteckningar publicerades till höger och vänster i pressfrihetens namn. Nåja. Redan nästa morgon slog baksmällan till och sedan dess har frågan

https://www.youtube.com/watch?v=M4OJTuXvn8s
Skärmdump från Youtube-klippet ”Stubb ja Perhonen”. https://www.youtube.com/watch?v=M4OJTuXvn8s

Efter attacken mot Charlie Hebdos redaktion i onsdags var många snabba med att visa sitt stöd för både tidningen, det fria ordet och satiren som konstform. Hashtaggen #JeSuisCharlie gick bananas på Twitter, och tidningens skämtteckningar publicerades till höger och vänster i pressfrihetens namn.

Nåja. Redan nästa morgon slog baksmällan till och sedan dess har frågan om vi verkligen vill och kan kalla oss Charlie stötts och blötts, om och om igen. Många har ändå kommit fram till att Charlie Hebdos teckningar ofta gått över gränsen för vad vi i Norden skulle välja att publicera.

Synen på satir är helt enkelt annorlunda här än i Frankrike. Men är det en bra sak? Eller är det faktiskt så illa att vi är för fega för att ta ut svängarna, också inom lagens ramar?

Då en tittar närmare på den finländska satirscenen är det lätt att hålla med Anna-Lena Laurén som i Moskvabloggen på Hbl.fi skriver att hon älskar fransmännen för deras förmåga att ständigt klaga, kritisera och göra narr av idioter. Den här förmågan, att våga håna det som är för huvudlöst för att egentligen kunna tas på allvar, är något det råder akut brist på i Finland.

En behöver inte resa så långt som till Paris för att hitta bra politisk satir. Det räcker med att titta på Sverige (jag vet, sliten jämförelse) med program som Tankesmedjan och Public Service, Folkets främsta företrädare, Nöjesguidens bloggar, föreställningen En skam för Sverige och poddar som Lilla Drevet och Veckans viktigaste intervju m.m. för att se hur illa ställt det är med satiren i Finland.

Under det så kallade supervalåret i Sverige gick komikerna bananas, men vad har hänt i Finland på humorfronten mellan EU-valet och riksdagsvalet? Inte mycket.

Vi har visserligen Nyhetsläckan, som i bästa fall kan jämföra sig med Parlamentet, och Yle-leaks som är ett steg i rätt riktning men fortfarande ett rätt så tamt program. Och i Svenskfinland ser situationen såklart ännu värre ut. Det närmaste vi någonsin kom satir var väl Folkets Dagblad av Leif Sjöström. I dag är det i stort sett Stefan & Staffan och Detta om detta som står för satiren i massmedia, bortsett från några mindre aktörer som t.ex. Alfred Backa.

I Finland tycks makten, politiker i gråa kostymer, vara något det fortfarande av princip inte skämtas om. I längden är det här knappast hälsosamt eftersom det kan leda till att den verkliga idiotin i samhället aldrig offentligt pekas ut som just idioti. Satirikerna behövs eftersom nyhetsmedia, med sina krav på saklighet och objekivitet, inte kan kalla Fennovoima-projektet för dårskap eller dra skämt om Sannfinländarna.
Så hur löser vi den här svåra bristen på satir? Jag har såklart inget vettigt svar på den frågan men en bra början kunde vara att, ursäkta franskan, ”Grow a pair”.

-Niklas Evers

Studentbladets redaktion bloggar varje vecka om aktuella samtalsämnen.DSC_0938-e1414058321274-680x1024

Mer om finländsk satir kan du läsa i februarinumret som utkommer 30.1.2015.

Om skribenten
Publicerad
januari 13, 2015

4 kommentarer om “Hur lite satir tål Finland?”

  1. Bra artikel. Håller helt med om att det inte finns så mycket att hänga i julgranen på satir-fronten i Finland.
    Jag skulle ändå vilja påpeka att det finns en skillnad på att göra narr av någon och göra satir. Bilden ni andvänt här i denna artikel är dessvärre inte en satir. Kanske någon skulle kunna tycka det ifall man tycker att Stubb är en idiot, men kan ändå på något sätt inte se det var en populär åsikt bland befolkningen. Därefter min tolkning att denna bild inte är en satir. Skämt åsido så är det anmärkningsvärt varför han reagerar som han gör i youtube klippet.

    • Tjena Oscar!

      Vi är medvetna om att bilden inte direkt motsvarar bra satir. Är man petnoga så definieras satir i de flesta fall som just förlöjligande, men det finns såklart en förvänting på att satiren på ett ärligt sätt ska kommentera och kritisera samhället eller makthavare.

      I det här blogginlägget kan bilden snarare ses som ett exempel på var nivån på den finländska satiren ligger.

      I klippet reagerar Stubb (i verkligheten alltså) på vad en riksdagsledamot från Sannfinländarna säger. Ledamoten berättar om att han under sin tid på Esbopolisen blev tvugen att bevaka Stubbs hem pga hot. Minns jag rätt så stiger Stubb upp och leder ut Timo Soini ur plenisalen för en liten puhuttelu.

  2. Kul för övrigt att det kommenteras på stbl.fi.

    Jag vill också påminna om att Studentbladet mer än gärna publicerar insändare i papperstidningen. Så om det är någonting, vad som helst, som ”pärttar” är det bara att skriva av sig och maila till chefred@stbl.fi!

Kommentera