Foto: Julius von Wright

Hur bygger man upp sin identitet i en ny kultur? Lotta Smeds har analyserat somaliska kvinnors livsberättelser om hur de byggt upp sina liv i Finland då de levt inom flera kulturella ramar. En form av smältdegel uppstår där delar tas från alla världar. Emigrationen i Finland kan ses som ett relativt nytt fenomen och

Foto: Julius von Wright
Foto: Julius von Wright

Hur bygger man upp sin identitet i en ny kultur? Lotta Smeds har analyserat somaliska kvinnors livsberättelser om hur de byggt upp sina liv i Finland då de levt inom flera kulturella ramar. En form av smältdegel uppstår där delar tas från alla världar.

Emigrationen i Finland kan ses som ett relativt nytt fenomen och forskningen inom området är begränsad, särskilt inom socialt arbete. Det fick Charlotta Smeds, som under hela sin studietid haft ett intresse för både invandrings- och flyktingsfrågor, att ta sig an temat i sin gradu. Smeds avhandling, som nyligen uppmärksammades av Föreningen för forskning i socialt arbete för årets bästa pro gradu-avhandling i socialt arbete, analyserar hur somaliska kvinnor bygger upp sin identitet i det releativt homogena finländska samhället. Somaliska kvinnor diskuteras i medier, men ofta som förtryckta offer. Många åsikter lyfts fram, men dessa domineras främst av majoritetsbefolkningen.

Med det här i åtanke intervjuade Smeds somaliska kvinnor för att höra med deras egna ord hur de bygger upp sin identitet. Kvinnorna berättar om konflikter i relationen till familjen, det somaliska nätverket och andra finländare på arbetplatser, i skolor eller myndigheter. Smeds beskriver två strategier för att hantera förväntningar som sätts på dem: kontinuitet och självständighet. Båda handlar om sätt att bli accepterade av och anpassa sig till sin omgivning.

Att vara oberoende från familjen och inte vara beroende av dem, det är inte så lätt.. men jag fick ju respekten av dem, sakta, då jag studerade och de såg att jag är inte en såndär alkoholist, narkoman eller hora eller precis vad de tror när man tar avstånd av sin familj att man blir precis sådan utan jag är en vanlig tjej men jag lever enligt mina egna drömmar… – Mariah
(Citatet är taget från Smeds avhandling)

Självständighetsstrategin är riktad mot familjen, men också mot myndigheter. Kvinnorna sätter vikt på att hålla en kontinuitet i sina kulturella värderingar, men också nå självständighet genom arbete eller studier. Familjen och det somaliska nätverket fungerar som stöd för en del och som utmaning för andra.

– De som beskriver en stark självständighet var de som upplever krav från familjen att hålla kontinuitet, men som vill formas av sitt umgänge. De försonades ändå ofta med sina föräldrar senare i livet, säger Smeds.

Bi-kulturella identiteter

Kvinnorna som Smeds intervjuat bygger upp en identitet där de väljer från både den traditionellt finländska kulturen och den somaliska. Utgångspunkten är alltid den etniska identiteten eller en bi-kulturell identitet. Kvinnorna har ett starkt aktörskap, men påverkas av många faktorer, som etnicitet, kön, generation.

De yngre kvinnorna i Smeds intervjuer, som bott mer eller mindre hela sina liv i Finland, väljer också kontinuitet som kanske går emot bilden av att valet är generationsbundet. Finländarnas idé om vad som är finländskt borde förändras. Unga somaliers självständighet liknar den självständighet som tonåringar i det finländska samhället har, säger Smeds. Samma intergenerationella konflikter finns i de ”traditionella familjerna” i Finland men även i de med somalisk bakgrund.

– Vad som är finländskt och somaliskt suddas ut i intervjuerna. Det skulle vara viktigt att inse att vissa redan har levt hela sina liv i Finland. De som hade kontinuitet som strategi för att hantera förväntningar hade starkt upplevt från samhället att desto mer ”finländska” de är desto bättre. Ifall de förändras så accepteras de. De såg sig hur som helst som finländare, men på sitt sätt, säger Smeds och hänvisar till en av de intervjuade som var trött på att bli tillfrågad hur hon trivs i Finland, trots att hon bott här i många år.

Vi måste sluta använda vår kultur som måttstock, en väldigt postkolonial tanke som Smeds uttrycker det. Tanken på invandrare som personer som vill vara beroende av samhället stämmer inte.

– Alla intervjuade har en strävan mot självständighet gentemot myndigheter, socialarbetare och mot finska samhället. De vill vara oberoende, precis som vem som helst, säger Smeds.

Pliktkänslan

Tidigare forskning visar att invandrarkvinnor i Finland ofta känner en plikt att uppfylla arbetskraftsluckor som finns i samhället, det vill säga söka sig till närvårdaryrket. Plikten drivs av attityden att invandring ska ha en samhällsnyttig funktion. Också i Smeds material dök den här pliktkänslan upp hos en av de intervjuade, trots att hon bott länge i Finland.

– Inte säger vi ju till våra barn, att du ska bli närvårdare, att det är där du behövs. En som jag intervjuade började till och med förklara, utan att jag tagit upp ämnet, varför hon inte var närvårdare. Hon förklarade att hon gärna skulle bli lärare som hon varit i Somalia, säger Smeds, men påpekar att diskrimineringstemat överlag inte är ett tema som är dominerande i kvinnornas berättelser.

– Det som framkommer i intervjuerna är att många vill åka tillbaka till Somalia om de kunde. Bilden av Finland som drömmen och att det finska systemet utnyttjas av andra på grund av till exempel bidrag stämmer inte. Om det skulle vara tryggt så vill de tillbaka till Somalia, säger Smeds.

Det som Smeds tyckte var svårast i sin forskning var att behålla en kultursensitiv inställning, och undvika att låta sina egna feministiska värderingar bli en faktor.

– Vad ska man säga om kvinnornas sätt att tänka, då man som vit kvinna alltid har haft rättigheter och samtidigt tycker att man inte har tillräckligt. Så kallad muslimsk feminism måste komma från gräsrötterna annars riskerar de att objektifieras på nytt, säger Smeds.

Läs hela avhandlingen här:

Charlotta Smeds (2013): Vem skall jag vara? – Somaliska kvinnor berättar om sina strategier under anpassningen till det finländska samhället. Pro Gradu-avhandling i Socialt arbete vid Helsingfors universitet. 

 

 

Om skribenten
Publicerad
april 4, 2014

Lämna ett svar