Karis!

08.09.2010

Nu har det kommit tillbaka. Suget efter att återigen få begrava mig i ett sockersött japanskt rollspel. Jag vill dräpa pastellfärgade oknytt, nynna med i trolska melodier och lyssna till pseudoexistentiella frågeställningar med inslag av tonårsangst.

Karis!

8.9.2010

SKRIVET AV: BENJAMIN KNOPMAN

Nu har det kommit tillbaka. Suget efter att återigen få begrava mig i ett sockersött japanskt rollspel. Jag vill dräpa pastellfärgade oknytt, nynna med i trolska melodier och lyssna till pseudoexistentiella frågeställningar med inslag av tonårsangst.

Men det är något som saknas i de fantasysagor som i dag lämnar den uppgående solens land. Eternal Sonata, Tales of Vesperia, Final Fantasy XIII  - de är alla tekniskt kompetenta spel. Och mer än så. De har smidiga stridssystem, bländande vacker grafik och formligen osar skyhöga produktionsvärden.

Trots det saknar de något.

Vi kan kalla det själ.

Nu verkar det ändå som om någon har lyssnat på mina böner. För i december släpps Golden Sun: Dark Dawn. Ett DS-äventyr, som ser ut att vara allt det jag suktat efter. Trailern hintar om ett mysrysframkallande soundtrack och retrokantig polygongrafik - och min hype-mätare når genast direkt livsfarliga nivåer.

Dessutom. Hur kan man inte falla pladask för ett spel där en av huvudpersonerna är döpt efter Västnylands sunkigaste byhåla?











Tillbaka