Äntligen hemma. Jag hittade aldrig Pia, men det sruntar jag i. Vad skulle jag med henne till?
Tystnad. Lugn. Kritvita väggar, en utsikt att döda för. Genom fönstret ser jag Brändö, platsen där Pia och jag bodde i en annan tid, i en annan verklighet.
Klockan är 06.43, men jag har redan varit vaken i över en timme. Jag har svettats, packat och klämt finnar. Laddat mp3-spelaren full med Kleerup och Hellogoodbye. Sprutat deodorant under armarna.
Jag fick ingen ro. Jag försökte sova, men sängen kändes fel. Jag kunde inte sluta tänka på min förlorade flicka, min första kärlek.
Snart ska den första flaskan med alkoholhaltig dryck korkas.
Jag minns inte vad du heter. Hur du såg ut. Men jag minns hur du kändes. Vi träffades i en sandlåda på en bakgård i Vasas utkanter.
På torsdag sluter Stbls centralredaktion upp med krigskorrespondenten Jonna Granqvist. Målet är: erövra Pampas. Men Benjamin har en egen agenda.
Nu sitter jag här, svettig. Med bar överkropp, och Håkan i öronen. Och tänker på dagen som har gått.