Nej, det här blogginlägget handlar inte om ketchup. Utan om en pojke. En pojke vid namn Felix, som kommer att förgylla Stbls tillvaro nästa vecka. Vår alldeles egna praktikant.

Ett nytt nummer håller på att avslutas och knytas samman. Igen. Och den här gången blir det något alldeles extra. Jag vet att vi säger så inför varje nummer. Men nu, nu är det på riktigt. Det kommer att bli gudomligt.

I dag hände det. En färgkombination ägde rum.

Staffan Bruun nekar till intervju. Två dagar på rad.

Äntligen. Mitt indiehjärta bultar som aldrig förr. Äntligen! Äntligen kommer Singstar Kent.

Grafikern stack. Puts, väck. Hon har jobbat hårt.

I dag är det påsksöndag. Och Jesus har uppstått. Men det märks inte av på Studentbladets redaktion.

Matchen har reducerats. Kampen mellan Herr Chefredaktör och Herr redaktionssekreterare. En kamp mellan två egocentriska uppmärksamhetstörstande jävlar.

Hur skulle Jesus liv se ut om man komprimerade det till 10 sekunder?

Äntligen hemma. Jag hittade aldrig Pia, men det sruntar jag i. Vad skulle jag med henne till?