Katmandu-Ekenäs

05.05.2009

Från storstaden Katmandu i Nepal kom Rabin Bhandari i höstas till lilla Ekenäs för att studera till miljöplanerare vid Novia. Han går utbildningen integrerad kustområdesförvaltning, trots att hans hemland helt saknar kust.

Katmandu-Ekenäs

text jonny smeds

– Jag ville studera kustområdesförvaltning, men kunde ju inte göra det i Nepal. Inte ens i Europa erbjuder många högskolor den här utbildningen. Men jag har några bekanta som studerar i Helsingfors och efter att ha talat med dem bestämde jag mig för att söka till Novia, berättar 26-årige Rabin Bhandari som i knappt åtta månader bott i Ekenäs där han går Novias fyraåriga, engelskspråkiga utbildning Integrated Coastal Zone Management. Och han trivs i lilla Ekenäs. – Jag har redan upplevt stadslivet och trängseln i Katmandu. Just nu vill jag ha lugn. Här i Ekenäs är jag tvungen att satsa på studierna, eftersom det inte fi nns mycket annat att göra. Nepal ligger på Himalayas sydsida, mellan Kina och Indien. Landet är ett av världens fattigaste och har nästan trettio miljoner invånare. I huvudstaden Katmandu, belägen 1400 meter över havet, bor knappt 800 000 personer. – De fl esta välbärgade i Nepal har lite odlingsmark och det har även min familj. Vi bor egentligen på tre ställen – i huvudstaden Katmandu, i Biratnagar som är Nepals näst största stad samt uppe i bergen.

Skillnaden mellan Katmandu och Ekenäs, med knappt femtontusen invånare, är alltså enorm. – I Katmandu är det trångt på gator och trottoarer. Här är gatorna nästan öde. Det tog några månader innan jag vant mig vid det. Speciellt på vintern är staden helt tom. Jag kan inte tro att här bor mer än 3000 personer på vintern, säger Rabin Bhandari och skrattar. Den fi nländska vintern kändes lång, men kylan är Rabin van med. – I Nepal har vi tre sorters klimat. I bergen är det minusgrader året om, i landets mitt blir det mellan tjugo och trettio grader varmt och i de södra delarna kan temperaturen stiga till fyrtio grader celsius. En kulturchock vill Rabin Bhandari inte tala om, eftersom han förvarnades av bekanta nepaleser i Finland, men finländarna känns väldigt tillbakadragna. – Jag är van att krama mina vänner. Det kändes konstigt att inte göra det här. Då jag kommer nära en finländare tar han några steg bakåt och det upplevde jag först som otrevligt, som om personen inte ville tala med mig. Att finländarna är tysta fick han erfara så fort han anlände. – Det är lite lustigt att ingen talar i bussar och tåg. Då jag första gången satte mig på bussen från Helsingfors till Ekenäs försökte jag tala med några medpassagerare, men de var äldre personer och talade inte engelska.

Rabin fick också i övrigt en ensam start på tiden i Finland. – Jag flög hit på en lördag, men skolan öppnade först på måndagen. Därför var jag två dagar hos en vän i Helsingfors. Då jag på måndagen kom till Ekenäs blev jag väl emottagen. Jag kom dock en vecka före de andra utlänningarna, så den första veckan var jag helt ensam och ägnade tiden åt att promenera omkring i staden. I Ekenäs, liksom på många andra orter, rör sig utländska studerande mest med varandra. – Vi känner att vi har mycket gemensamt. Men visst har jag en del finländska vänner också. Vi träffas på kvällarna och festar tillsammans på veckosluten, men så mycket mer kan man inte göra i Ekenäs. Rabin känner att han sticker ut bland människorna på stan, där många känner varandra. – Jag har upplevt att folk tittar lite misstänksamt på mig, men det stör mig inte. Hemma i Nepal skulle vi också titta misstänksamt på er. Studierna trivs Rabin med. – Jag älskar dem. Det är inte alls som i Nepal – här ger lärarna längre tid åt klassen och de ser till att alla förstår. Lärarna bryr sig verkligen om våra studier. Jag säger inte att lärarna skulle vara sämre i Nepal, men de satsar inte lika mycket på det praktiska.

Det kan vara en fråga om resurser, säger Rabin och konstaterar att tekniska hjälpmedel inte heller används i samma utsträckning i Nepal. Vid sidan av studierna i kustområdesförvaltning läser utlänningarna vid Novia i Ekenäs svenska. – Ännu kan jag inte så mycket svenska, men jag förstår på ett ungefär om man talar långsamt med mig. Finska läser vi inte här, men jag tänkte kanske gå finskakurser i sommar. Då skulle jag samtidigt få se den finländska sommaren som alla säger är så vacker. I Ekenäs klarar man sig bra på svenska, men om jag ska stanna här för att jobba måste jag också kunna fi nska. Rabin skulle nämligen gärna stanna i Finland då han, enligt planen, utexaminerats som miljöplanerare om ungefär tre år. – Jag har fått så mycket av Finland att jag vill betala tillbaka. Får jag ett jobb här så vill jag stanna. Om jag inte får jobb här kommer jag sannolikt att söka mig till något annat land, där det fi nns jobb, säger Rabin Bhandari. Hem till kustlösa Nepal kan han ju inte återvända om han vill jobba inom sin egen bransch.
Tillbaka