Essä: Bryt dina gamla kärleksmönster

13.11.2008

Den rätta, den rätta, den rätta. Tänk att det ska vara så svårt att välja livspartner. Eller har vi överhuvudtaget något val? Är det i själva verket så att vi styrs av okontrollerbara biologiska impulser och undermedvetna beteendemönster?

Bryt dina gamla kärleksmönster

text maria jakobsson illustration Patricia Forsström

De flesta människor drömmer om att finna sin idealpartner och leva i ett lyckligt parförhållande. Liksom flockdjur längtar vi efter gemenskap, någon att älska och hålla om. Kärleksfulla relationer är ofta förknippade med både psykiskt och fysiskt välmående.
Samtidigt kan det här med relationer och romanser innebära en hel del problem och svåra situationer. Vi har ofta höga förväntningar i början av ett förhållande, men blir lätt besvikna när vi märker hur komplicerad en relation kan vara i verkligheten. Dessa svårigheter beror till stor del på hur bra vi passar ihop med den partner vi valt.
I vår kultur understryks att alla människor är fria att välja den partner de själva vill ha. Men friheten att göra egna val har visat sig vara rätt komplicerad och styrs till stor del av också omedvetna processer och mönster.

I vår kultur är vi numera befriade från arrangerade äktenskap. Vi behöver inte heller fundera hur många kor som behövs för giftermål med den vackra kvinnan eller stiliga mannen som vi spanat in på en fest. Det kan dock nämnas att lagen om föräldrars giftomannarätt upphävdes så sent som år 1864 i Finland. Innan dess var det i huvudsak det ekonomiska som styrde partnervalet. Det var även vanligt med en så kallad giftoman, ofta fadern i familjen.
Kvinnans samtycke till äktenskapet var ursprungligen inte nödvändigt. En förlovning som skedde utan faderns samtycke kunde till och med anses vara ogiltig.
Nuförtiden betonas i högre grad attraktion och passion som viktiga hörnstenar i partnervalet. Men det finns ännu vissa kulturella normer, kanske mera under ytan, som kan påverka vårt beslut. Beroende på övertygelse föredras det ibland att partnern väljs inom den egna religionen eller gruppen. De kulturella normerna kan också reglera vad som på basis av ålder och etnisk bakgrund anses vara ett accepterat partnerval. Det är exempelvis mera accepterat att en äldre man gifter sig med en yngre kvinna än att en yngre man gifter sig med en äldre kvinna.

Evolutionära forskare hävdar att partnervalet är styrt av biologisk attraktion. Attraktionen är en drivkraft som tar kontroll över kropp och sinne. Dess mål är att människor parar sig med dem som har de bästa generna och således ger en bra avkomma. Forskarna påstår att män föredrar utseende och hälsa, medan kvinnor sätter värde på personlighet, förmögenhet och status.
Den bedömning vi gör av en annan människa sker omedvetet. Attraktion är på det sättet inte ett val: antingen finns den eller inte när vi träffar en ny människa.
I ett flertal undersökningar har det visat sig att fysisk attraktion särskilt i början av partnervalet faktiskt har betydelse. Fysisk attraktivitet knyts nämligen ofta samman med många andra positiva egenskaper, som sociala färdigheter, dominans och psykiskt välmående.
De flesta önskar dessutom en partner som är på ungefär samma attraktionsnivå som de själva, något som ofta förklaras i utbytesteorier. En oattraktiv person är enlig den här teorin inte lika kräsen och kanske mera beredd att gå på träff med andra oattraktiva personer. Skillnader i attraktionsnivån kan också bli kompenserade på andra sätt, till exempel en vacker kvinna som gifter sig med en förmögen, men oattraktiv man.

Efter en tid kan det hända att pepsodent-leendet och den snygga baken hos vår partner inte längre är lika tilldragande. Vi märker att något fattas. Istället för att låta oss styras av vår omstörtande magkänsla och hormonbruset skriver vi en lång lista över drömpartnern. Personen bör vara intelligent, musikalisk, sportig, omtänksam, bestämd, praktisk… ja, nämndes intelligent? Med stora förväntningar tar vi listan med oss till ”köttmarknaden”, och kryssar för de önskemål som uppfylls. Om vi inte lyckas hitta drömpartnern kan vi ju alltid placera listan på vår dejtingsajt och vänta på napp.
Ofta innehåller vår lista sådana egenskaper vi själva skulle vilja ha och eftersträvar – vårt så kallade idealsjälv. Ju positivare bild vi har av oss själva och egna egenskaper, desto högre krav ställer vi också vid partnervalet. Vi är då också mera självsäkra, vilket inverkar på hur andra attraheras av oss.
Om vi upplever att vi själva har många av de egenskaper som finns på listan är det troligare att idealpartnern liknar oss mera. Om vi inte upplever detta så misslyckas vi oftast med att attrahera idealpartnern. Det är även vanligt att inbillningar och personliga intressen leder till att vi idealiserar den vi attraheras av. Vi tolkar personen utifrån våra egna behov istället för att se dennes sanna person. Det är då stor risk att personkemin inte fungerar, eftersom personen kanske inte alls är sådan som vi har föreställt oss.

Då vi träffat en potentiell partner börjar vi så småningom sätta större vikt vid att vi kan diskutera och skratta tillsammans. Många forskare hävdar att liknande hobbyer, värderingar, intelligensnivå, attityder, trosuppfattning eller politiska ståndpunkter skapar god grund för interaktion, vilket ofta också innebär att interaktionen är positiv. Det är viktigt att vi kan känna igen oss själva i den vi möter, något som i förlängningen skapar tillit, respekt och vidare attraktion. En annan persons positiva bekräftelse av våra egna åsikter och värderingar höjer vår självkänsla och bekräftar vårt eget värde som person.
Efter en längre tids sällskapande kanske vi märker att personen inte bara ser ut som, utan också beter sig på samma sätt som en av våra föräldrar. Vår partner är möjligen lika ordningsam som vår mamma eller dominant som vår pappa.
Redan Freud menade att människan väljer en partner som liknar föräldragestalten av det motsatta könet. Detta har vidareutvecklats av Bowlby i anknytningsteorin. Teorin tar i huvudsak fasta på de anknytningsmönster och arbetsmodeller som utvecklas hos barn i samspelet med modern eller en annan viktig anknytningsfigur. Anknytningsmönstren och de inre modellerna är en del av vår personlighet och relevanta för hur vi bygger upp tankar om självet, andra människor och relationernas natur.
Vid partnervalet tenderar vi hamna i situationer som bekräftar våra förväntningar på förhållanden. Om vi har en trygg anknytning har vi lärt oss att lita på andra människor och nå dem känslomässigt. Vi vågar anförtro oss åt andra och undviker inte intimitet. Otrygg eller undvikande anknytning har kanske utvecklats om föräldrarna har upplevts som kalla och bortstötande och personen inte har fått sina känslomässiga behov tillgodosedda.
En person med otrygg och osäker anknytning har upplevt föräldrar som opålitliga och räknar inte med trygghet från andra personer. En sådan person kan lätt hamna relationer där han/hon idealiserar partnern, blir beroende eller klängig.

Psykoterapeuten Harville Hendrix anser att partnervalet är beroende av vårt undermedvetna som strävar efter att bli helt och läka sår från barndomen. Vi har benägenhet för att hitta personer som liknar våra föräldrar och dras omedvetet till en person som vi tror kommer att tillgodose våra känslomässiga behov. Vi söker både sådana goda och dåliga kvalitéer som vi själva saknar.
En rationell person kan bli attraherad av en emotionell person. Partnern kan också ha egenskaper vi inte vågar erkänna hos oss själva och som vi därför förnekar. Vi kan sålunda låta vår partner uttrycka den ilska som vi inte tillåter hos oss själva.

Partnervalet verkar vara en mångsidig och komplex process som kan bero på bland annat kulturella normer, biologisk attraktion, anknytningsförhållande eller egna ideal. En röd tråd i de flesta teorier är ändå att vi ofta utgår från oss själva och vår strävan efter att bli bekräftade, höja vår självkänsla, få ouppfyllda behov tillfredställda och läka sår från tidigare relationer. Även det bekanta och trygga har inverkan. Vi väljer på basis av våra tolkningar ofta en person som i många yttre egenskaper är lik oss, men som också i vissa personlighetsstrukturer kompletterar oss.
Partnervalet beror på många omedvetna processer inom oss. Om vi inte är medvetna om dessa kan det till och med innebära att vi upprepar mönster som i slutändan inte är bra för oss själva. Vi kanske ständigt blir attraherade av personer som beter sig illa, eftersom vi känner igen detta från vår egen familj.
Istället för att sitta och fundera på varför det alltid går fel eller om drömpartnern någonsin dyker upp bör vi börja med att öka medvetenheten om oss själva och vårt eget beteende. Det krävs att vi är beredda att granska oss själva och vår egen roll i en relation. Vi kommer att behöva arbeta med våra tankar, strategier och scheman. Genom att förstå och vara medvetna om oss själva behöver vi inte sitta fast i gamla mönster och strukturer. Vi kan då göra ett mera medvetet val och komma ett steg närmare en sund, stabil och lycklig relation.

Skribenten studerar socialpsykologi vid Helsingfors universitet och har skrivit kandidatuppsats med rubriken Romantisk attraktion och partnerval – väljer kaka maka eller dras motsatser till varandra.

Vidareläsning

Hendrix, H.(1996).Tag vara på den kärlek du finner: En bok för dig som är singel. (Övers. Dagmar Leijer).
Rusz,E.(2006).Varför väljer jag alltid fel partner?

Tillbaka