Finanskrisen – så att du förstår

04.11.2008

Den har jämförts med den stora depressionen på 1930-talet. En del har till och med talat om att det här är slutet för kapitalismen så som vi lärt känna den. Hur kunde det gå så här?

Finanskrisen – så att du förstår

Den har jämförts med den stora depressionen på 1930-talet. En del har till och med talat om att det här är slutet för kapitalismen så som vi lärt känna den.  Hur kunde det gå så här?

Text: Jens Finnäs

Steg 1 – Låg ränta ger lånehysteri
Vi börjar i USA år 2003. Efter några år av sämre ekonomiska tider vänder konjunkturerna uppåt. Ekonomin växer och företagen klarar sig bra. Det förväntade i det här läget är att den amerikanska räntan ska höjas. Så brukar centralbanker göra. Räntan fungerar ungefär som en växelspak för ekonomin. När man vill bromsa ekonomin höjer man räntan, när man vill sätta fart på den sänker man räntan.
Men nu hålls räntan fortsatt låg, vilket gör att det är billigt för företag och privatpersoner att ta lån. En orealistiskt optimistisk framtidstro driver på lånehysterin. En bubbla börjar växa.

Steg 2 – Subprimelånen
Grundregeln när man som bank lånar ut pengar är att man måste kunna lita på att låntagaren kan betala tillbaka lånet. Förblindade av framtidsoptimism börjar de amerikanska bankerna tumma allt mer på den här regeln genom att söka nya kunder bland låginkomsttagare.
Med förmånliga huslån, så kallade subprimelån, lockar man låginkomsttagare att göra husköp som man egentligen inte skulle ha råd med. Varför? Huspriserna stiger till synes ändlöst och bankerna utgår från att de kommer att fortsätta göra det. Om låntagaren får problem att betala tillbaka lånet finns huset, som man räknar med att ha stigit i värde, kvar.

Steg 3 – Grisen i säcken
Det mesta går att köpa och sälja, numera också lån. Banker kan sälja lån vidare till investerare, som söker avkastning på sina pengar, i form av värdepapper. Varför? För att sprida på risken. Banken tar alltid en risk när den lånar ut pengar, risken att pengarna inte ska komma tillbaka. Genom att sälja lån vidare kan man dela risken (och den eventuella räntevinsten) med andra, vilket gör att man kan ge billigare lån.
Lånen grupperas ihop enligt risk. En investerare kan köpa en grupp högrisklån av en bank mot löfte om en stor belöning (avkastning), eller en grupp lågrisklån mot löfte om en mindre belöning. Investerarna, som kan sitta på andra sidan jordklotet, vet förstås ingenting om vem den ursprungliga låntagaren är. De måste helt enkelt lita på bankernas riskbedömning. 
Här kommer vi till en viktig förklaring till finanskrisen. De amerikanska bankerna råkar ”glömma” att berätta hur osäkra subprimelånen är. Investerarna köper så att säga grisen i säcken, de köper högrisklån utan att veta om det.

Steg 4 – Sämre tider
Så småningom börjar ekonomin i USA gå allt sämre, huspriserna faller och allt fler börjar få problem att betala tillbaka sina lån. Sommaren 2007 är det uppenbart att subprimelånen kommer att skapa problem för många banker. Oron sprider sig bland bankerna, som är beroende av att hela tiden kunna låna pengar sinsemellan. Man vet att många banker sitter på dåliga lån, som inte kommer att kunna betalas tillbaka. Problemet är att man inte vet vilka.
Kaptialism bygger på förtroende. Säljare måste lita på köpare, långivare på låntagare. Utan förtroende står ekonomin stilla.

Steg 5 – Lågkonjunkturen förvärrar läget
Enligt skolboken är finansmarknaden till för att föra företag och investerare samman. Företagen behöver pengar för att kunna investera och bli större och effektivare. Investerarna tar risken att erbjuda de här pengarna, med förbehållet att man sedan får en del av vinsten. Det här är länken mellan finanssektorn och den ”riktiga” världen.
När nu finanssektorn går dåligt, på grund av subprimelån och sprickande bubblor, blir det dyrare att ta lån, vilket leder till färre investeringar i företag, vilket gör att företagen går sämre, vilket leder till färre arbetsplatser och sämre ekonomi för vanligt folk. Det här leder i sin tur till att privatpersoner och företag får svårare att betala tillbaka lån, vilket ytterligare försvårar situationen på finansmarknaden. Och så är den onda cirkeln sluten.
Just det här händer i världen 2007-2008. En global lågkonjuktur driver på finanskrisen, som i sin tur förstärker lågkonjunkturen.

Steg 6 – Staten till undsättning
Enligt en ekonomisk handbok är det bra om svaga företag går i konkurs. Enligt djungelns lag överlever de starka och produktiva företagen, vilket hela samhället vinner på. Men när de riktigt stora finansjättarna börjar svaja sommaren och hösten 2008 är amerikanska beslutsfattare tvungna att ingripa.
Finansmarknaden är uppbyggd som ett korthus. Alla är beroende av alla. Om en bank faller är risken stor att också andra banker faller. För den övriga ekonomin (företag, kommuner, privatpersoner och så vidare) hör bankkonkurser till det värsta som kan hända. Därför godkänner USA ett krispaket på 700 miljarder dollar som ska rädda bankerna från konkurs. Motsvarande räddningspaket antas i flera länder världen över.

Steg 7 – Finland
I Finland rasar börskurserna – de som äger aktier och fonder förlorar pengar. Förutom alla börsras klarar sig Finland ändå tills vidare lindrigt i krisen, vilket till stor del beror på att den finländska finansmarknaden är relativt strikt reglerad efter vår egen bankkris under laman i början av nittiotalet. Den enda banken som får riktigt stora problem är isländska Kaupthing. Finansinspektionen fryser bankens tillgångar, vilket betyder att bankens 10 500 finländska kunder för en tid inte kan ta ut sina pengar.
Indirekt drabbas den finländska ekonomin när världsekonomin lider i övrigt.

Källor: Intervju med Henrik Palmén (professor på Hanken), DN, BBC, Economist, ekonomistas.se

Ständigt dessa bubblor

Om man förstår vad en spekulationsbubbla är, förstår man också en stor del av den nuvarande finanskrisen.

I en kastrull med kokande vatten är det inte så svårt att förstå vad bubblor är. Luft så klart. Egentligen är det inte svårare än så i ekonomin.
En bubbla uppstår när köpare betalar ett pris som inte motsvarar varans verkliga värde. Varför gör man då det? För att man räknar med att varan kommer att stiga i värde och att man kommer att kunna sälja den vidare med vinst så småningom.
Det senaste seklet är fyllt av berömda bubblor. Typiskt för en spekulationsbubbla är att den ofta uppstår i slutet av en högkonjunktur när det finns en orealistiskt positiv framtidstro.
Det mest klassiska exemplet på en sådan här spekulationsbubbla är tulpanmanin i Nederländerna på 1630-talet. Tulpanen var en nyimporterad växt som visade sig trivas bra i Nederländerna och som snabbt blev mycket populär. Köpmännen märkte att man kunde få priset på tulpanerna att stiga genom att sälja dem i mindre volymer när efterfrågan var stor. Pengarna tycktes föröka sig på egen hand när tulpanpriserna steg, vilket gjorde att intresset för handeln växte.
Tulpanpriserna steg i rasande takt. En köpare kunde vara tvungen att betala motsvarande 8 grisar, 4 oxar, 12 får, 24 ton vete, 48 ton råg, 4 tunnor öl, 2 ton smör, 79 liter vin, 425 kilo ost, en säng, ett knippe kläder, en silverbägare och ett mindre skepp för en enda tulpanlök.
I februari år 1637 sprack bubblan. Plötsligt ville ingen längre köpa lökarna. Priset störtdök och de som satt på tulpanlökar ruinerades. Nederländerna gick in i en svår ekonomisk depression.

En bubbla kan uppstå ur vilken vara som helst – ishockeykort, it-företag, valutor eller fastigheter. Mekaniken bakom bubblorna är desamma.
Den amerikanska ekonomin har de senaste åren varit fylld av större och mindre bubblor. Bubblorna har växt när belåningen, på grund av den låga räntan, har ökat. Folk har levt över sina tillgångar genom att låna för att få råd med inköp.
Spekulationsbubblorna kan ses som en bieffekt av ett gruppbeteende där den enskilda individen, i hopp om egen vinning, struntar i helheten. Mekanismen kunde jämföras med ett så kallat ”chicken race” – en duell där två bilar kör mot ett stup. Lyckas man stanna bilen precis innan stupet vinner man. Bromsar man för sent förlorar man allt.Tillbaka