Den bortglömda staden

07.05.2010

Få studerande känner till Tübingen innan de haft något att göra med den. Här kretsar livet kring ett universitet och en ankdamm av bekantskaper.

Den bortglömda staden

Få studerande känner till Tübingen innan de haft något att göra med den. Här kretsar livet kring ett universitet och en ankdamm av bekantskaper.

Här spydde Goethe. Den nötta skylten i stadens centrum berättar historien, fastän inte riktigt sanningsenligt. I september 1797 övernattade diktaren Johann Wolfgang Goethe här och förargade sig över de snuskiga studenterna i internatet bredvid. Speciellt äckligt var utedasset på gatan utanför hans rum. Skylten hängdes upp av de tyska studerandena, som på 1970-talet begrundade sin nationalikons mindre smickrande dagboksanteckningar om staden.

– Med eller utan får? tror jag är frågan som den turkiska kebabförsäljaren ställer från sitt fyra kvadratmeters gatukök.

Mitt första möte med Murati sker på en torsdag en bit från Goethe-skylten och situationen är konfunderande. Hans lokala schwäbiska accent låter redan för en tysk lite som närpesiska för en helsingforsbo, och jag svarar för säkerhets skull ja. Murati, eller Dönermannen som han skämtsamt kallar sig, är i sitt lilla gatukök i gamla stan bokstavligen en av Tübingens centrala figurer.

– Jag tycker det är roligt att alla ungdomarna är förtjusta i kebab oberoende från vilken världsdel de kommer. Över 70 procent av mina kunder är studerande och affärerna går fint, säger Murati när jag börjat förstå honom bättre.

På fyrtio sekunder svarvar han ihop en döner. Varje dag vid lunchtid får man köpa kebab med bröd för två euro och han berättar att han som bäst gör flera hundra om dagen.

Plask i ankdammen
I slutet av 1800-talet studerade Alois Alzheimer ett år i Tübingen. År 1906 återvände han till universitetets psykiatriska klinik för att offentliggöra sjukdomen som döpts efter honom. Genom en enkel skylt i gamla stan håller man också det här minnet vid liv.

Det finns alltid liv på gatorna i Tübingen. Medelåldern på ungefär 40 år är Tysklands lägsta och de unga invånarna orkar röra på benen. Åtminstone rör de sig ända till parkernas gräsmattor där de slår sig ner för att slöa i vårsolens värme.

I gamla stan ser man ett Tyskland som man alltid föreställt sig att ligger där någonstans utanför Berlin. Gatorna är smala, byggnaderna liknar pepparkakshus och bratwursten säljs i nästan alla regnbågens färger. Den här fredagseftermiddagen avnjuter Kathrin Stauber en glass i vårsolen. Förra terminen påbörjade hon sina magisterstudier i litteratur efter att ha varit utbytesstuderande i Paris. Hur kan det mikroskopiska Tübingen tillfredsställa några behov efter det?

– I Paris fanns det konstant något nytt att upptäcka medan man här sett det mesta på några veckor. Frågan är om man gillar det man sett, säger Kathrin som vuxit upp 200 kilometer från Tübingen.

Privatlivet utsätts alltid för en fara i en liten stad och det har hon redan märkt. Hennes rumskompis blev på några dagar god vän med Kathrins vän, efter att hon bara hade nämnt honom i förbigående.

– De råkade ha en gemensam bekant. Här får man lätt kontakt med vem som helst, medan det i stora städer är otroligt svårt att komma längre än den lilla gruppen med utbytesstuderande, förklarar hon.

Sade någon fest?
I slutet av 1700-talet tillbringade Friedrich Hegel mycket tid på krogen Boulauge, som bland befolkningen oftast uttalades som det skrivs. Det var eventuellt här han grubblade över om han var mer intresserad av teologi eller filosofi som studieämne.

Tübingens atmosfär går att känna i den friska luften. Staden har ingen industri. Under slutet av 1800-talet försvarade professorerna det som de kallade för Tysklands Athen mot industrins intrång och vann kampen.

Teologistuderande Netta Kärki, som är på utbyte från Helsingfors universitet, sitter på Boulauges uteservering och kopplar av. Med en öl vid det anrika huset firar hon att den tunga studieveckan är över.

– Om man ser på tillgången till både filosofi- och teologilitteratur här, märker man att studierna i Finland bara är ytskrap, säger hon.

Dagens fråga är om det blir någon fest i kväll. Fakultetsbyggnaderna ett par minuter från gamla stan håller på att tömmas och utanför juridiska fakultetens pelargång träffar jag Johannes Walter. Han tycker att vi ska gå till Kuckuck, en av de populäraste festlokalerna i staden.

– Det fina med att gå på fest här är att man inte är beroende av sällskap från sin egen fakultet eller personer som kommer från Tyskland, säger Johannes som jag känt sedan vi av en slump satte oss ner vid samma lunchbord.

Ett bekymmerslöst studieliv
Studiekortet har många funktioner i en universitetsstad. Det behövs till biblioteket, kopieringsmaskinerna, studentrestaurangerna och till och med till tvättmaskinen där hemma.

Genom att vifta med studiekortet kommer man också in på Kuckuck, vars lustiga namn syftar på lätet från en gök. Populär är den främst för sitt läge – den ligger mitt i studenternas betongfärgade bostadsområde en tio minuters bussresa utanför centrum.
Här samlas allt anletes svett efter en lång veckas studier. Det är faktsikt hett i den två våningar stora festlokalen. I Tübingen är det studerandena som ordnar varje kalas. Det märker man på så väl gästerna som på drinkpriserna.

Det sägs att Tübingens enda problem är tentångest och kärleksbekymmer. Dagen efter Kuckuck kunde man förlänga listan med ännu ett, men Muratis apotek hjälper mot det. Den här förmiddagen har också Murati ett problem och jag måste vänta längre än fyrtio sekunder. Utanför gatuköket finns en pöl precis där man ska köa, och den har inte skapats av regnet.

– Goethe var här i natt, säger han med en suck.

ERIK NYSTRÖM

Fakta: Universitetsstaden Tübingen
– Här bor ca 84 000 invånare.
– Stadens universitet, Eberhard Karls Universität, grundades 1477.
– I dag studerar ca 25 000 personer (ca 4 000 utbytesstuderande) i staden.
Tillbaka