När prostitution får ett ansikte

04.02.2010

När prostitution får ett ansikte Att köpa sex i Senegal är lika enkelt som att köpa ett paket cigaretter i kiosken. Prostituerade kvinnor finns överallt och registreras lagligt av den senegalesiska staten. Av några är de stigmatiserade, en svart fläck i en religiös perfektion. Andra ser prostitution som en självklar del av nattklubbarnas inredning.

När prostitution får ett ansikte

SKRIVEN AV: JULIA HOLMVIK

Att köpa sex i Senegal är lika enkelt som att köpa ett paket cigaretter i kiosken. Prostituerade kvinnor finns överallt och registreras lagligt av den senegalesiska staten. Av några är de stigmatiserade, en svart fläck i en religiös perfektion. Andra ser prostitution som en självklar del av nattklubbarnas inredning.

Hon möter mig på en bar vid les Almadies – ett av de lyxigare krogkvarteren i Senegals huvudstad Dakar. I ett muslimskt samhälle som Senegal, där längden på klänningen måste sträcka sig över knäna, är prostituerade lätta att identifiera i sina höga klackar och glittriga minikjolar.

Klockan är fem på morgonen och de flesta kunderna har gått hem för kvällen. I baren dricker en man ur sitt ölstop, tittar ner i urringningen på flickan som dansar vid hans knä och ber bartendern om påfyllning. Några spelar ännu biljard vid bordet bredvid. Den mörkhyade flickan presenterar sig själv som Reeta Mkané, 27 år, mamma, flykting från Liberia, prostituerad. Cigaretten glöder i ett dunkelt sken. Hon fimpar i askkoppen på soffbordet, svänger undan de stora, svarta lockarna ur ansiktet, ler kyligt.
– Så, vad vill du veta? frågar hon på engelska.

Pappan dödades
Reeta berättar sin livshistoria – om hur gerillan attackerade hennes hem, brände ner huset till grunden och dödade pappan framför hennes ögon. Hon berättar om hur hon fick ärret på halsen av explosionen, om hur hon var tvungen att fly ända till Senegal i jakten på ett bättre liv, om hur hon blev satt i fängelse tills hon fick stanna i landet på laglig väg och hur hon blev gravid med en kille hon var förälskad i, som lämnade henne när hon valde att behålla barnet. En kväll i Dakar blev hon uppraggad av en man på en restaurang, som bad om att få betala för hennes tjänster i sängen. Och så började en historia som inte har något slut.
– Jag är inte stolt över att sälja min kropp och dela den med alla. Den borde vara sparad för en man jag älskar, som behandlar mig väl. Men jag har inget val, jag har min fyraåriga dotter att försörja och ingen familj här, säger Reeta.
Hon vill inte gärna kalla sig prostituerad, utan beskriver sig själv som en kvinna som tar betalt för sina sextjänster. På dagarna jobbar hon som frisörska och på kvällarna hänger hon på restauranger och nattklubbar, i hopp om att bli uppraggad av kunder som kan betala henne bra. En del kunder är så kallade stammisar, som ringer Reeta när de behöver henne. Andra hittar henne genom att fråga personalen i baren.
– Ibland går vi hem till mig, andra gånger åker vi till ett hotellrum, eller så vill killen ta mig med hem till sig. Många gånger är kunderna bara intresserade av att betala för mig utan att vi nödvändigtvis har sex, säger Reeta.

En natt för tre euro
För hennes tjänster kan hon förtjäna ända upp till 80 euro per gång, eftersom hennes klientel till största delen består av turister så som fransmän, italienare och engelsmän. För lokalbefolkningen, som inte har råd att betala dyra pengar, går det att köpa en natt för omkring tre euro.
Reetas personlighet är tudelad. Utåt visar hon en tuff och hård sida, men i nästa sekund skiner en skörhet och rädsla igenom.
– Livet på gatan är jättesvårt och ibland farligt. Jag är kristen, du vet. Varje dag frågar jag mig själv varför Gud har lagt mig på gatan, varför jag säljer mig själv för sex. Det var inte något jag önskade, säger Reeta.

Dåligt organiserat
För att skapa kontroll av sexförsäljningen, har den senegalesiska staten valt att legalisera volontär prostitution. För en laglig, prostituerad verksamhet krävs att kvinnan lämnar in en skriftlig förfrågan till staten, där hon bevisar att hon är myndig, ogift, inte har barn, samt att hon har ett tryggt område där hon kan utföra sina tjänster. När proceduren är godkänd av ministeriet och kvinnans uppgifter är kontrollerade, återstår obligatoriska och av staten subventionerade, gynekologiska undersökningar, för att kvinnan ska tilldelas en professionell prostitutionslicens. För att behålla licensen krävs regelbundna gynekologiska undersökningar. Icke registrerad prostitution kan bestraffas med fängelse.
– Det är ändå en mycket dåligt organiserad verksamhet, säger doktor Mohammed Djagana på Clinique du Cap i Dakar, som har fått ta emot många prostituerade för undersökning - mestadels senegalesiska kvinnor i 20 – 35 års ålder.
– Det är en yrkesgrupp som inte har en ordentlig arbetsplats. Det är farligt för kvinnor att arbeta nätter på gatan och gå hem till hotell med okända män. De utsätter dessutom sina kroppar för sjukdomar, även om vi ger dem säkerhetsråd och gratis preventivmedel.

Stigmatiserade
I början av legaliseringen var de prostituerade väldigt stigmatiserade, så väl bland personal som patienter. I dag är personalen van med besöken och kontrollen sker på ett smidigt sätt. Bland befolkningen råder fortfarande stigmatisering och många av de prostituerades familjemedlemmar är ovetande om vad som händer deras släktingar bakom hemmets och hotellrummens lyckta dörrar.
De flesta i Senegal är vad vi uppfattar som fattiga. Man måste inte sälja sig. Det finns alltid ett reellt val, aldrig ett tvång. Var börjar tvånget och var slutar viljan? Det är en fråga vi finländare har råd att ställa oss.
Tillbaka