Bland ekomorötter och vitlösstrumpor

04.02.2010

Ekomat i en längre version.

LÄNGRE VERSION! ENBART PÅ WEBBEN!

Bland ekomorötter och vitlöksstrumpor

SKRIVEN AV: JESSICA SUNI

Måndag kväll på Nya studenthuset. Flora-salen på tredje våningen har tillfälligt förvandlats till ett torg i miniatyr. Alla bordsytor är fyllda med frukter och grönsaker. På golvet ligger lådor och säckar som väntar på att bli uppackade. Tre par flinka händer är i färd med att sortera varorna. Det prasslar när apelsiner och lökar stoppas ned i bruna papperspåsar för att transporteras till sina nya hem.

– Ett kilo potatis, en vitlöksstrumpa, en påse lök, ett halvt kilo morötter…
Listan för beställningen låter som ett mantra.
En lång och gänglig man vandrar omkring i rummet och försäkrar sig om att förberedelserna för dagens distribution går som de ska.
– Vi placerar frukterna och grönsakerna i samma ordning som på listan, så är det lättare att plocka ihop beställningarna, säger han och rumsterar kvickt om lådorna på borden.
Den långa mannen är Pekka Tietäväinen. Han har varit med i ekomatkretsen i en dryg månad och ansvarar nu för den regelbundna distributionen av färskvaror.
Det här är något alldeles nytt för Helsingfors Universitets och Elävä Maas gemensamma matkrets. Universitetets matkrets grundades redan år 2003 och i början ordnades matdistributionen en gång i månaden. Sedan två år tillbaka samarbetar universitetet med Elävä Maa, en förening som främjar ekologisk odling. Innan utdelningen av färskvaror kom igång hade distributionen sjunkit till några gånger om året.
Det var egentligen något av en slump att Pekka Tietäväinen blev så här engagerad i verksamheten. Pekkas fru, som redan tidigare gått med i matkretsen, höll på att knåpa ihop den första färskvarubeställningen tillsammans med en annan aktiv medlem då de båda insjuknade i influensa.
– Folk hade redan fått löfte om distributionen och vi ville inte göra dem besvikna. Jag tog itu med den och sedan blev det liksom min uppgift att arrangera den varje vecka, säger Pekka.

Gör det själv

Det är mycket arbete innan all mat sorterats i prydliga kassar. Först ska beställningarna samlas in och betalas. Utdelningssalen ska bokas. Sedan ska varorna hämtas från partihandeln, bäras upp till tredje våningen, räknas och vägas. Till slut ska produkterna packas så att allt beställarna behöver göra är att hämta dem.

Leino Kuuluvainen är en av de aktiva medlemmarna som regelbundet varit med om att ordna veckoutdelningen. Han brukar ha körövningar på måndagar och trots att de ska ha konsert ikväll har han kommit för att hjälpa till. Klädd i väst och med de vita skjortärmarna uppkavlade till armbågarna står han och gräver i en potatissäck. En stund senare balanserar han de färdiga påsarna på en digital våg.
– Var noga med att mäta rätt. Förra veckan gav vi bort lite bananer, säger Pekka.
Leino nickar. Han känner väl till rutinerna. Han har varit med i matkretsen i nästan tre år.
För Leino är det helt naturligt att dra sitt strå till stacken.
– Om man vill äta enbart ekologiskt producerad mat och beställa den via matkretsen måste man vara beredd att själv delta i arrangemangen, säger han.
Eftersom verksamheten baserar sig på frivilligt arbete hänger utbudet på deltagarnas egen aktivitet. Leino räknar med att ungefär hälften av all mat han har hemma är inköpt via ekomatkretsen.
– Andelen har stigit betydligt i och med veckodistributionen. Det är inte så mycket annat än bröd jag behöver köpa i butiken.
Leino lägger en grön bananklase på vågen. Ett klistermärke med en leende banan i cowboyhatt pryder frukterna. ”Fair-nando Bio” står det på dekalen. Principen är att allt som beställs ska vara ekologiskt och rättvisemärkt. Så mycket som möjligt köps direkt av producenterna.
– Både de som är med i matkretsen och odlarna vinner på arrangemanget, då mellanhänderna faller bort, säger Leino.

 

Ekologiskt och ekonomiskt

Många av varorna i veckobeställningen kommer packade i mindre påsar men matkretsen strävar efter att köpa så mycket som möjligt i större partier, eftersom det innebär både mindre förpackningsmaterial och ett lägre pris. Tillsammans med de ekologiska skälen är priset en viktig orsak till att delta i ekomatkretsen. Produkterna kan kosta upp till hälften mindre än i varuhusen, utan att odlarna för den skull förlorar på affären. Pekka tycker att det är beklagligt att ekoprodukterna blivit något av en elitvara i vanliga matbutiker.
– Ganska många skulle vara intresserade av ekologisk mat men prissättningen utgör ett hinder. Om en person med medelinkomst inte har råd att köpa ekomat är någonting på tok, säger han.
Till skillnad från affärerna säljer ekokretsen maten utan vinst. För sin veckobeställning betalar medlemmarna sju procent mer för varorna än vad de kostar i partihandeln, men det täcker inte alla kostnader. Nästan varje gång uppstår ett litet bortfall på grund av produkter som farit illa. Mest har det varit fråga om grönsaker som förpackats enskilt i plast. De angrips lättare av mögel.
– När kretsen växer har vi bättre möjligheter att beställa bulkvaror. Nu är vi tyvärr tvungna att köpa en del produkter i mindre förpackningar, eftersom volymen inte ännu är tillräckligt stor, säger Pekka.
Trots att varorna är noga räknade uppstår det också nästan alltid ett överskott. För att få sex kilo kålrötter blir man kanske tvungen att köpa en tiokilossäck. En del av överskottet säljs under matutdelningen, resten tar Pekka med sig hem. Om varorna håller får de vara med på följande veckas matutdelning. Pengarna för de produkter som inte går åt går för tillfället ur Pekkas egen ficka.

 

Ett trovärdigt alternativ

Vid femtiden på eftermiddagen börjar det strömma in folk. Många har med sig egna tygkassar, någon har en cykelväska under armen, en annan släpar på en 30-liters ryggsäck. Stämningen i salen påminner närmast om en liten lanthandel. Frisk uteluft blandas med den söta doften av mogen frukt när dörren går. Nykomlingarna kikar nyfiket ner i papperspåsar och lådor medan de väntar på sin tur.
– Vad heter du? frågar Pekka och kollar på listan, kryssar av personen och letar sedan upp kassen med rätt namn.
De flesta av kretsmedlemmarna är unga vuxna i 20–30-årsåldern. Många av dem studerar eller arbetar vid universitetet. En anknytning till uni eller Elävä Maa är emellertid inte något krav för att få delta. Gruppen är öppen för vem som helst.
Alla medlemmar är viktiga, men Pekka skulle vilja komma ifrån stämpeln att matkretsen bara är till för studerande aktivister. Han pekar på raden av halvfyllda kassar som ännu väntar på att bli hämtade.
– Det här är mat för singelhushåll. Vi skulle gärna få med fler barnfamiljer. De skulle ha mycket att vinna på att beställa via matkretsen.
I dagens läge finns det ett tjugotal aktiva matkretsar i Finland, av vilka knappt hälften fungerar i samband med ett universitet. Ombytligheten är stor, eftersom folk tenderar att flytta då de blir färdiga.
Pekka hoppas att utvecklingen kommer att gå i en sådan riktning att också äldre personer och familjer ser kretsen som ett trovärdigt alternativ till varuhusen.
– Folk borde kunna köpa mat via oss utan att det känns som om det vållar oskäligt mycket besvär, säger han.

 

”Ekomat håller landsbygden levande”

Utöver att produkterna som kretsen förmedlar är miljövänliga och billigare än i butiken har de också andra goda sidor.
– Enligt min personliga erfarenhet är kvaliteten och näringsvärdet på ekologiska grönsaker bättre än på grönsaker producerade med konventionella metoder. Dessutom hjälper de till att hålla landsbygden vid liv. Ekogårdarna är mindre, vilket betyder att det behövs fler av dem, säger Pekka.
För tillfället finns det omkring fyratusen ekobönder runtom i landet. Sammanlagt odlar de 148 760 hektar åkermark, vilket sammanlagt täcker en yta ungefär sju gånger så stor som Helsingfors. Det här utgör 6,5 procent av all odlingsmark i Finland.
Ekomatkretsen ger matproducenten ett ansikte. Pekka ser gruppgemenskapen och den personliga relationen till odlarna som några av de bästa sidorna med verksamheten.
– Det är en helt annan sak än att gå till en supermarket, säger han.
Gränsen mellan konsumenter och producenter är inte heller entydig. Elävä Maa hyr en jordplätt där medlemmarna har möjlighet att själva odla grönsaker under sommarhalvåret och föreningen brukar delta i talkoarbete på olika ekogårdar.

 

Möt din matproducent

Öster om Borgå, knappt åttio kilometer från Helsingfors centrum, ligger den lilla byn Isnäs. Den sista biten av vägen kringelikrokar sig fram mellan åkrar och skogmark och man får hålla ögonen på farleden för att inte bli åksjuk. Ännu i början av 1990-talet kretsade livet i byn kring Isnäs såg men i dagens läge är det jordbruket som utgör den huvudsakliga näringsgrenen för de omkring 450 invånarna.

Inbäddad i ett buktande kulturlandskap av öppna betesmarker och vassbevuxna stränder hittar man Labby ekogård. Sedan slutet av 1980-talet har gården bedrivit biodynamisk odling. Här produceras en del av den mat som Helsingfors Universitets ekomatkrets beställer.
När man svänger in på gårdsplanen möts man genast av en lantlig doft. Det luktar ko. Ett par skällande hundar kommer springande för att inspektera om besökarna är ofarliga.
I ändan av en sandväg, uppe på en backe reser sig Labby gård. Herrgården grundades redan på 1600-talet som en del av Rönnäs gård och den nuvarande huvudbyggnaden är från 1800-talet.
Gården drivs av paret Juha och Emilia Näri. Då Juha i tiderna tog över hemmanet efter sin far var det klart för honom att han skulle satsa på ekologisk odling.
– Under studietiden fick jag besöka det biodynamiska utbildningscentret i Järna i Sverige. Det jag såg där gjorde mig övertygad om att den här odlingsformen skulle lämpa sig bäst för den känsliga jordmånen vi har här, säger Juha.
Nu brukar han femtio hektar åkermark och lika mycket betesmark. I den egna produktionen ingår produkter tillverkade av alla inhemska sädesslag samt potatis och lök.

Biodynamisk odling kräver djur

Det biodynamiska odlingssättet utvecklades av Rudolf Steiner i mitten av 1920-talet med utgångspunkt i hans antroposofiska lära. Till skillnad från vanlig eko-odling utnyttjar den biodynamiska bonden sig av biodynamiska preparat för att stärka växternas motståndskraft. Dessutom beaktas himlakropparnas rörelser i odlingen.Användningen av bekämpningsmedel är förbjuden, även om de skulle vara giftfria och godkända inom vanligt ekologiskt jordbruk. Specialisering passar inte heller in i det biodynamiska tankesättet, som baserar sig på att man försöker bilda ett kretslopp mellan jord, växter och djur. Enligt Juha Näri är den största skillnaden till annat ekologiskt jordbruk ändå den att kriterierna för biodynamiska produkter är striktare. Förvånansvärt nog är det här någonting som inte borde inverka på prissättningen.

– Principen är att biodynamiska produkter inte borde kosta mer än vanliga produkter. Skörden på biodynamiska gårdar är lika god som på konventionella odlingar, säger han.

Det faktum att de biodynamiska produkterna i praktiken ofta ändå varit dyrare än konventionellt producerade varor tror han att mest beror på att odlingen till en början skedde i mindre skala och att en stor del av arbetet var hantverk.
– Kilopriset på örter, som plockas för hand, är ju ganska högt. Å andra sidan finns det inte så mycket av dem på marknaden, säger Juha.
Vid sidan om växter och växtbaserade varor producerar Labby gård ekocertifierat kött. Efterfrågan är stor. För tillfället sysslar bara knappa femhundra bönder med ekologisk djuruppfödning i Finland.
På Labby finns en flock med får och ett sjuttiotal kor som, genom att gå i bete, hjälper jordbrukarna att vårda det traditionella landskapet. Trots det fuktiga vädret ligger omkring hälften av korna utomhus och idisslar. Varje gång en människa närmar sig deras inhägnad möts hon av tiotals nyfikna ögonpar. De modigaste reser sig och kommer lunkande fram mot staketet för att få sig en närmare titt. En bölja av varm luft och hödoft slår emot en.
Korna spelar en viktig roll i det biodynamiska lantbruket. Till skillnad från andra ekologiska gårdar kräver det biodynamiska jordbruket att det finns djur.
– Gårdarna utgör sina egna ekosystem. Djuren producerar all den gödsel som behövs för odlingen, säger Juha Näri.

 

Säsongvaror säljer

Förutom djuren har omgivningen en viktig betydelse för det biodynamiska jordbruket. Den vackra herrgårdsmiljön sätter en lantligt romantisk prägel på Labby. Utspridda över tomten ligger några patinerade träbyggnader. Diverse hus är skyddade av Museiverket eftersom de anses kulturhistoriskt betydande.
En av byggnaderna tjänar som affärsbod. När man stiger över tröskeln förflyttas man omedelbart hundra år tillbaka i tiden. Rader med örtpåsar och andra produkter pryder de grova trähyllorna längs med väggarna och i ett hörn står en gammaldags våg.
På en dörr hänger en handskriven lapp med texten ”Privat”. Inifrån rummet hörs ett ljud som låter som en centrifugerande tvättmaskin, modell äldre. Det är vattenpumpen som väsnas varje gång korna dricker.
Inne i butiksboden är Elina Hinkkanen i färd med att sortera rotfrukter i sina rätta lådor.
– Det är den här typens mat det lönar sig att äta i Finland så här års, säger hon.
Elina har bott i Isnäs i tre år. Som många andra nya isnäsbor kom hon ursprungligen hit för att praktisera. Nu ansvarar hon för produktionen av Labby örter via andelslaget Juurakko som står i ett nära samarbete med gården. Dessutom hjälper hon till med att packa varor för leverans. Beställningarna hon som bäst håller på att göra i ordning ska senare under dagen köras ut till privata kunder.
De prunkande lådorna med säsongvaror kan beställas på internet för en fastslagen summa. Rovor, palsternacka och morötter är lätta att känna igen, men i paketet ingår också en gulaktig, knölig bumling som inte hör till bassortimentet i vanliga butiker.
– Rotselleri, säger Elina och håller upp ett skrovligt exemplar.
– Ibland innehåller paketet lite mindre kända grönsaker. Därför lägger vi alltid med några receptförslag i lådan.
Alla produkterna är inte biodynamiska men nog ekologiska. Under sommarhalvåret klarar sig gården med egna grönsaker men till vintern drygas paketen ut med importvaror.
– Principen är att grönsakerna i första hand ska komma från den egna byn, i andra hand från ekologiska gårdar annanstans i Finland och i sista hand från ekologiska gårdar utomlands, säger Elina.

 

Kunderna påverkar utbudet

Idén till grönsakslådorna föddes i samband med att Juha Näri besökte Danmark i början av 2000-talet och bekantade sig med beställningskulturen där.
I dag är hemleveransen av matvaror den huvudsakliga verksamhetsformen för Labby. Gården levererar också mat till ett tiotal olika matkretsar. Under årens lopp har Juha Näri märkt att många av matkretsarna tynat bort efter en tid om till exempel några av de aktiva medlemmarna flyttat.
– Därför erbjuder vi möjligheten att leverera mat billigare till personer som bor i samma område om de kan hämta sin mat från en och samma adress.
Om minst två hushåll beställer tillsammans får man sitt matpaket levererat ända hem för två euro per beställning. Varje vecka kör Labby ut beställningar till privatpersoner i Borgå, Vanda, Helsingfors, Tusby och Sibbo. Varannan vecka levererar gården mat till Kotka, Lovisa och Esbo.
Enligt Juha Näri består klientelet av helt vanliga människor.
– Många av våra kunder är barnfamiljer och åldringar. Det gör livet mycket lättare för dem när de får maten levererad till dörren.
Kunderna har också möjlighet att påverka vad som odlas på Labby.
– På kundernas begäran har vi börjat odla lök och vi funderar på att skaffa egna hönor, säger Juha.
Till skillnad från informationsgången i vanliga butiker når konsumenternas feedback Labby-odlarna direkt. Det här möjliggör ett tätt samarbete mellan köpare och försäljare. Precis vad matkretsarna strävar efter.
Tillbaka