Våndan med att välja

25.01.2010

Varje år avbryter minst 30 000 studerande sin utbildning. En del byter direkt till någon annan utbildning som lockar mer. En del lämnas ensamma utan en aning om vad de ska göra med sina liv.

Våndan med att välja

SKRIVEN AV: ELISA MAKAREVITCH

Varje år avbryter minst 30 000 studerande sin utbildning. En del byter direkt till någon annan utbildning som lockar mer. En del lämnas ensamma utan en aning om vad de ska göra med sina liv.

Mathias Enell har efter tre års studier vid yrkeshögskolan Arcada valt att hoppa av. Utbildningen var inte den rätta för honom. Nu har han tagit ett mellanår för att komma fram till vad han egentligen vill.
Det är att sitta framför datorn. Att läsa böcker och att se på film. Att vara uppe om nätterna, att ha på sig mysbyxor och att göra precis vad som känns rätt för stunden.
– Jag lär nog inse senare vad jag vill göra. Jag tycker att det är skönt att inte ha framtiden helt utstakad. Andra får gärna fortsätta sina liv inne i ekorrhjulet men jag vill fundera på vad jag verkligen vill.
Funderingarna är konkreta. Den senaste tiden har vikts för att inte göra någonting, utan bara ta det lugnt och bara göra sådant som faller in. Pengarna börjar i och för sig ta slut och det har fått honom att flytta tillbaka till sin hemstad Jakobstad och köra taxi.
– Jag tänker jobba nio månader och spara pengar för att sedan resa resten av året. Jag drömmer om Asien, Sydamerika och Mellanöstern.
Han drömmer sig bort. Samtidigt som vi pratar kollar han hela tiden resesidor på nätet och studerar kartor över de thailändska öarna. Bokhyllan är fylld av böcker om olika länder och kulturer. Nyförvärvet Voices of Marrakesh av Elias Canetti ligger överst och väntar på att bli läst inför den stundande Englands- och Marockoresan i januari. I februari packas väskan för en tre veckors rundresa till de thailändska stränderna. Han pratar om värme, lugnare tempo och möten med intressanta människor.
Ja, han drömmer sig bort. Ändå är han väldigt hemkär och han kan stanna flera dygn i sin lilla lägenhet utan att träffa andra människor överhuvudtaget. Då läser han och ser på film.
Jag säger att jag förstår att han är skoltrött och att resorna lockar. Men har han inte tänkt på att bara bita ihop? Bara slutföra sina studier i informationsteknik för att åtminstone ha en examen att falla tillbaka på?
– Varför det? Jag ser ingen vits med att studera någonting som jag ändå vet att jag inte vill jobba med. Förut ville jag göra karriär men det känns inte lika intressant längre. Just nu vill jag köra taxi, resa och fundera på vad jag vill göra när jag tröttnat på att köra taxi.

Försöksperioden utdragen
Mathias Enell är inte ensam om att hoppa av studierna för att det inte känns rätt. Statistikcentralens siffror visar att cirka sex procent av alla studerande hoppar av varje år. Män som studerar naturvetenskap är mest benägna att avbryta sina studier medan studerande inom det sociala området eller polisbranschen gärna studerar tills de har avlagt examen. Det är ändå yrkesutbildningarna som utsätts för flest avbrott med cirka nio procent per år.
Mathias Enell är inte heller ensam om att inte veta vad han vill göra i framtiden. Vi lever i dag i ett samhälle där ingenting längre är givet eller självklart. Människan förväntas själv skapa sin identitet och välja vad hon vill göra med sitt liv.
Sociolog Östen Wahlbeck anser att fler möjligheter är bra men att valmöjligheterna också skapar stress och oro för den som ska välja. Han säger att det inte alls är konstigt att studerande hoppar av trots att de redan studerat i flera år.
– Att det finns så mycket att välja på gör försöksperioden mer utdragen. Det tar helt enkelt längre tid att komma underfund med vad man vill i dag än vad det gjorde för några årtionden sedan. Då var framtiden fortfarande mer eller mindre utstakad och förutbestämd.
Jag frågar honom om vi överhuvudtaget klarar av att göra alla val som vi förväntas göra.
– Nä, inte så väldigt bra, säger han och skrattar lite.
Han pratar om att trenden med fler val syns både privat och i arbetslivet. Till exempel skilsmässor blir allt mer vanliga i dagens föränderliga samhälle. Karriärmässigt går vi mot ett mycket kortsiktigt arbetsklimat som kräver att vi satsar på flera olika yrken under vår livstid.

Specialisering för jobb
En som valt att skaffa sig flera utbildningar är 26-åriga Jenny Lehtinen. Hon är utbildad polis men har nu efter en del kringflackande i sitt liv valt att börja studera sociologi.
– När jag blev färdig från polishögskolan 2006 var det otroligt svårt att få jobb i Finland. Det kom som en chock för mig som inte hade tänkt desto mer på framtiden under studietiden.
Vi träffas på Svenska social- och kommunalhögskolan där Jenny Lehtinen redan rör sig vant bland läsesalarna. Hon utstrålar ett lugn. Hon pratar lugnt och det hon säger är ofta genomtänkt. Lugnet kombinerat med hennes ståtliga längd på 180 centimeter får mig att tänka att hon säkert är en skicklig polis. Lugnet har ändå inte alltid varit lika självklart.
– Jag har nog varit både rastlös och rotlös de senaste åren.
Det var den ovissa jobbsituationen som oroade henne Nu är oron mindre eftersom hon känner att hon hittat rätt då det gäller sociologistudierna. Dessutom jobbar hon deltid som polis vid Malms polisstation.
– Sociologin passar bra ihop med polisyrket och kan ge mig kommissariebefogenhet i framtiden. Kraven på den enskilde arbetstagaren blir ju bara högre och högre och man måste specialisera sig inom någonting för att klara konkurrensen.
Hon säger att hon är väldigt glad att hon visste att hon ville bli polis då hon var yngre.
– Om jag till exempel skulle ha kommit hit till Helsingfors universitet som 19-åring skulle jag nog ha varit ganska vilsen tror jag. Alla kurser, biämnen och allt annat man måste välja skulle ha gjort mig förvirrad. Det kunde helt enkelt ha blivit för mycket frihet för tidigt.

Generation Y
De som är unga i dag är vana vid att saker och ting ska gå snabbt och att det ska finnas mycket att välja på. Det finns tiotals mobiltelefonabonnemang, caféernas kaffesorter ökar för varje år och till och med sättet att köpa en tågbiljett kräver en hel del tankeverksamhet: automat, sms, internet, traditionell biljettlucka eller R-kiosken?
Dagens unga klarar sig relativt bra då det gäller konsumtionsval men då det gäller val som formar identiteten blir det svårare. Det säger ekonomie doktor Anders Parment från Sverige. Hans bok Generation Y handlar om den nya generationen arbetstagare, det vill säga 80-talisterna. Boken beskriver en stressad generation som just nu håller på att träda in i arbetslivet. Det som stressar en 80-talist är allt hon vill göra med sitt liv och inte hinner med. Anders Parment har också märkt att 80-talisterna kan överskatta sig själva. Det kan ibland resultera i att de alltid är på väg till ett annat ställe och fokuserar mer på själva resan istället för att göra ett bra jobb just nu.
80-talisterna vill med andra ord för mycket och kan bli helt lamslagna av alla möjligheter de har att välja emellan. Då kan valet att inte välja överhuvudtaget bli aktuellt. Valet att inte välja är någonting som sociologen Östen Wahlbeck också talar om.
– Då lägger man ju egentligen ansvaret på någon annan. Det är klart att man kan sitta hemma i soffan men då är det någon annan som måste välja åt en. Jag tror till exempel inte att dagens föräldrar är så pigga på att gå och leta fram en partner till sina barn.

Hemskt att välja fel
Mathias Enell är en av dem som valt att inte välja. Han har nu ett slags mellanskede i sitt liv som sedan ska leda fram till en insikt om vad han vill senare.
– Det är aldrig för sent att börja studera igen. Jag funderar på att kanske söka in till Svenska handelshögskolan eller till historia vid Helsingfors universitet.
– Måste man inte ha gymnasiebehörighet för att söka in till historia? Du har ju en yrkesskolexamen.
– Ja, jag tänker kanske gå kvällsgymnasium i Jakobstad. Det borde gå bra att kombinera med taxijobbet.
– Men om du inte kommer in på historia då? Det är ju ganska mycket jobb för att söka in till något som du känner att du kanske vill studera.
– Nå, då är det så. Då har jag ju i alla fall många olika utbildningar. Då har jag en yrkesskol- och gymnasieexamen och nästan en yrkeshögskoleexamen.
Hans ögonbryn är rynkade under hela samtalet och jag märker att frågorna gör honom lite besvärad. Samtidigt som han är ett slags profet för ”vara-människorna i göra-kulturen”, som han själv säger, är han ändå lite obekväm med att prata om sin framtid.
Framtid är ett skrämmande ord för många unga i dag. Ungdomsinformatör Frida Westerback på Luckan i Helsingfors säger att många unga överhuvudtaget inte vill tänka på det som inte är här och nu.
– De tycker att det är fräckt att de måste välja när de är så unga.
Frida Westerback är ofta ute och träffar unga i grundskolan. Hon upplever att unga redan i grundskolan känner sig stressade inför alla val de har framför sig.
– Speciellt unga flickor oroar sig mycket över att det finns en risk att de väljer fel. Att de då måste vänta ett helt år på att söka in till en annan utbildning känns oöverkomligt länge. Det är bara nuet som gäller.

Uppsökande verksamhet
Några trappor upp från Luckan på Simonsgatan i Helsingfors finns Svenska produktionsskolan, Sveps. Här sitter några ungdomar framför varsin dator i en datasal. På väggarna hänger planscher i färggranna färger som ungdomarna själva designat. Det är så där hemtrevligt stökigt och påminner kanske mer om en ungdomsgård än om en skola. Det är snart lunchdags och ungdomarna slänger sig en stund i allrummets soffor innan de går på lunch. Jag frågar en flicka med en stickad mössa långt nerdragen över huvudet vad hon tycker om Sveps ungdomsverkstad. Hon tycker att den är bra.
– Varför det?
– Det är chill.
Sveps erbjuder dagverksamhet för unga som behöver arbetsträning. Sveps erbjuder också en uppsökande ungdomsverksamhet som hjälper unga som är utan studieplats eller arbete att komma på rätt kurs igen.

Kan hända alla
I år har 26 stycken ungdomar kommit till Sveps via den uppsökande verksamheten. Staten har insett att uppsökande verksamhet fungerar förebyggande och kan bidra till att färre ungdomar löper risk för att marginaliseras. I april i år beviljade kultur- och idrottsminister Stefan Wallin två och en halv miljon euro enbart för uppsökande verksamhet.
– Vem som helst kan hamna i gråzonen. De ungdomar som jag har kontakt med har väldigt olika bakgrund, säger Sabina Öhman som är koordinator för den uppsökande verksamheten.
De flesta som anlitar den uppsökande verksamheten är i åldern 16 till 20. De har ofta fångats upp av studiehandledare eller föräldrar.
– Studiehandledarens ansvar slutar när en elev fått en studieplats. Om eleven väljer att inte ta emot platsen är det inte längre handledarens uppgift att hålla koll på eleven.
Statistik visar att det är unga över 19 år som är mest benägna att hoppa av sina studier. Alltså unga som är för gamla för att någon studiehandledare ska kunna hålla koll på dem. Det här gör att det finns många där ute i gråzonen som aldrig fångas upp av Sveps eller annan uppsökande verksamhet.
Jag ber Mathias Enell beskriva sitt drömyrke. Han har inget sådant. Jag ber honom lista egenskaper som hans drömyrke borde ha. Det kan han inte. Frågan går över till Jenny Lehtinen.
– Vet man någonsin vad man vill bli när man blir stor?

Källor:
Undervisningsministeriet
Statistikcentralen
Parment, A. (2008). Generation Y – framtidens konsumenter och medarbetare gör entré! Liber
Tillbaka