Skrivkurs för att lära sig läsa
27.12.2009
Går det att utbilda sig till författare? Det finns flera skrivkurser att välja bland i Sverige och Finland. Och faktum är att många där får den kick de behöver.
Skrivkurs för att lära sig läsa
Går det att utbilda sig till författare? Det finns flera skrivkurser att välja bland i Sverige och Finland. Och faktum är att många där får den kick de behöver.
text jenny björklund
Innan SARA OTHMAN knåpade ihop sin ansökan till författarskolan vid Lunds universitet hade hon mest skrivit akademiska och journalistiska texter, nästan inget skönlitterärt alls. Nu tar hon igen det hon missat. – Vi har haft delkurser i bland annat epik, lyrik och dramatik. Varje delkurs har en övningsuppgift, vi en skulle vi göra en nyhetsartikel av ett kapitel av AGATHA CHRISTIE och fiktion av en nyhetsartikel. Sedan diskuterar vi varandras texter tillsammans med läraren. Efter att hon blev klar med sina magisterstudier i filosofi i Åbo sökte Othman in till den tvååriga utbildningen. Det är heltidsstudier som förutom att man går igenom olika genrer och delområden, ska ge de studerande möjlighet att jobba med ett eget skrivprojekt. Innan studierna inleddes i höst skulle de skicka in en projektplan. – Redan efter tre veckor hade vi en två veckors skrivperiod. Jag har haft skrivkramp hela hösten och först kommit i gång med mitt projekt de senaste veckorna. Min ursprungliga plan gäller inte längre, men så är det för de flesta på kursen. Jag tror jag har tänkt alldeles för mycket och haft svårt att släppa kontrollen. Att skriva skönlitterärt är för mig väldigt intuitivt.Av de trettio studenterna på Sara Othmans årskurs har de flesta valt att ha ett skönlitterärt projekt. Det har också hon, men mycket mer än så säger hon inte om sitt projekt. – Det är i alla fall ingen självbiografi , ingen barn- eller ungdomsbok och ingen deckare. Enligt författarskolans webbplats blir 25 procent av deltagarnas böcker publicerade. Det är mycket med tanke på hur svårt det är att få ut en bok på de svenska förlagen. – Man har två år till sitt projekt, samtidigt som man pratar och umgås med skrivande människor och tänker på skrivande. I en skrivande atmosfär. Och det är en ganska stor morot att få projektet i hamn i mars-april 2011. Hösten har gått fort. Att studera till författare känns knappast lika självklart som att studera för att kunna jobba som läkare, säger Sara Othman. Hon påpekar att man lätt glömmer att författandet handlar om mycket mer än själva skrivandet. Att kunna vara en bra läsare av sina texter är också viktigt. – Man får ett bredare register att titta på sina texter med, man lär sig skilja mellan olika texter. Speciellt känner jag att jag lär mig genom att läsa andras texter, till exempel då vi hade sagotema under epikdelen. Man har en uppfattning om att en saga ser ut på ett visst sätt. Men inser att det inte är så efter att ha läst era olika versioner. Genom att se på andra kan man också lättare urskilja sig själv.
Alla på författarskolan har en personlig handledare som fungerar som bollplank medan de arbetar med projektet. Sara Othmans handledare är barn- och ungdomsboksförfattaren STEFAN CASTA. Som ledare för kursen fungerar också olika författare och skribenter, främst från Skåne. – De vill att vi ska lyckas och det märks. Alla är väldigt försiktiga med att säga något om tycke eller smak. Det är bra. De styr inte. Fokus har hela tiden varit att vi ska hitta våra egna röster. Om de pressar på något så är det på att hitta sig själv. Och olika genrer får kursdeltagarna minsann prova på. Än står bland annat sci-fi, radiopjäser och låttexter på schemat. – Det är bra att kursen är så bred och att den står på en vetenskaplig grund. Jag är rätt teoretiskt lagd, så det passar mig. Men författarskolan tycker jag är ett ganska dåligt namn, det gör att utbildningen låter smalare än den är. Och författare är inte nödvändigtvis något som hon tror att hon kommer att börja identifiera sig som, fast hon skulle bli publicerad. – Jag vill leva på att skriva och lära mig så mycket om det som möjligt. Det behöver inte leda till att jag blir författare, om man med det menar någon som skriver böcker på heltid.
Några motsvarande heltidsstudier i författande finns inte i Svenskfinland. Närmast kommer Litterärt skapande vid Centret för livslångt lärande i Åbo, en tvåårig kurs med sammanlagt tolv kursveckoslut.KATARINA GÄDDNÄS gick kursen första gången den ordnades och har börjat kalla sig författare. Nu har hon debuterat som en av tre ledare för den fjärde upplagan av kursen. – Jag har jobbat en del som modersmålslärare och det är samma sak där, man lär sig hela tiden. Det känns lite som att gå kursen en gång till. Det är inte helt lätt att bli antagen till kursen. Även i Åbo krävs ett textprov och gärna ett klart uttryck för att den sökande vill bli författare. – Det är klart det behövs någon slags begåvning för att komma in. Men ingen tror att en operasångare bara kan ställa sig på scenen. Kunskap om konsten och tekniken är också viktigt för en författare. Det finns många skribenter som vill gå sin egen väg och inte presentera och diskutera sina texter i grupp. Men i alla fall på Litterärt skapande har jag upplevt att vi jobbar rätt lika som jag gjort i min kontakt med mitt förlag. Man för en diskussion om sin text.
Och visst kan en skrivkurs ge motiverade skribenter en skjuts på vägen. Enligt Katarina Gäddnäs har 75 procent av deltagarna i Litterärt skapande blivit publicerade och vunnit skrivpriser. Det lär vara det bästa resultatet för en skrivkurs i Norden. – Det kan hända att det är en ketchupeffekt, att många bra skribenter stod på kö innan kursen kom i gång. Men vi har också en väldigt bra kurs och försöker ta in de som har den rätta ambitionen. När hon själv gick Litterärt skapande 2000–2002 hade hon redan gett ut två diktsamlingar och gått några veckoslutskurser i skrivande. – Jag hade inte läst litteraturvetenskap och kunde ganska lite om den litterära världen. Och så hoppades jag väl att jag skulle lära mig skriva prosa. Prosaprojektet som hon ansökte till kursen med är ännu inte förverkligat. Men hon gick inte tomhänt från kursen. – Den har varit väldigt viktig för mig. Jag fick vänner för livet och tyckte om den mycket. Det är inte självklart att ha skrivande människor i sin omgivning, jag hade ingen under min uppväxt. Men det fick jag nu, säger Katarina Gäddnäs. Precis som Sara Othman nämner hon det kritiska läsandet som en viktig lärdom och komplement till det intuitiva skrivandet. – När texterna väl är skrivna har jag nu mer verktyg för att bearbeta dem. Förr gillade jag en text eller så gillade jag den inte.
Tillbaka