Varför slutade vi leka?
09.04.2010
En helt vanlig dag i en helt vanlig högskola. En lektion i ett helt vanligt ämne är över, och helt vanliga studerande tar igen sig.
LEDARE
Varför slutade vi leka?
En helt vanlig dag i en helt vanlig högskola. En lektion i ett helt vanligt ämne är över, och helt vanliga studerande tar igen sig.
Stämningen är trött, med en underliggande, pirrande känsla av stress. Stress över studier, ekonomi och jobb. Stress över framtiden.
Sedan börjar en ny föreläsning. Studerandena försöker koncentrera sig, men föreläsarens ord glider undan.
Och stressen blir starkare. Hur ska de klara tenten? Ångest, ångest, ångest.
Men tänk om.
Tänk om de istället hade tillbringat sin paus med att leka. Tänk om de istället hade rusat in på föreläsningen, rödkindade och uppspelta. Fysiskt trötta, men fulla av ny energi. Med hjärnor som endorfiner har tvättat rena.
Jag tror att vi alla skulle må bra av lite lek nu och då. Kurragömma i högskolan, pussnata med studiekompisarna.
Det fungerade i lågstadiet.
Då vi kom till högstadiet blev det svårare.
I gymnasiet krävdes det alkohol för att våga leka.
Och så har det fortsatt. Visst åker studerande pulka under fastlagstisdagen, visst innehåller gulisintagningarna flera moment som hade platsat i vilket daghem som helst.
Men de här lekarna sker aldrig i nyktert tillstånd. Alltid under påverkan av alkohol.
Missförstå mig inte. Jag gillar att dra en fylla lika mycket som killen bredvid mig. Men jag skulle också vilja springa, brottas, buffas utan att behöva vara full. Känna äkta känslor, äkta glädje.
Då kanske studierna skulle bli färggrannare. Mer intressanta.
Då kanske vi, då vi blir stora, inte skulle bli lika grå och trista som våra professorer.
Jag räknar till hundra. När jag är klar vill jag att du ska ha gömt dig.
BENJAMIN KNOPMAN
Redaktionssekreterare
Tillbaka