På vägen till havet

26.05.2009

Studentteatern i Helsingfors presenterar pjäsen På vägen till havet av NIKLAS RÅDSTRÖM. Pjäsen grundar sig på den sanna berättelsen om Genie, en flicka som hölls inspärrad av sina föräldrar.

På vägen till havet

Studentteatern i Helsingfors presenterar pjäsen På vägen till havet av Niklas Rådström. Pjäsen grundar sig på den sanna berättelsen om Genie, en flicka som hölls inspärrad av sina föräldrar.

text emmanuel sagne

Pjäsens Jenny har likt sin motpart i det verkliga livet hållits inlåst och isolerad, blivit plågad och förnekad egen vilja, rörelseförmåga, mänsklig värme och språk. Då hon sedan som trettonåring upptäcks och bli omhändertagen av myndigheter, kan hon knappt säga ”Tyst, sluta nu!”. I statens omvårdnad påbörjas hennes resa mot en ny och främmande mänsklighet. Ett forskarteam som vill undersöka mänsklig inlärning och socialisation börjar ta hand om Jenny, samtidigt som de strävar mot att med vetenskapens medel göra henne till en frisk människa.

Pjäsen vill också utforska socialisation och kommunikationen – något som alltid är dagsaktuellt. Den gör det bland annat genom en studie av skillnaderna i de olika personernas språklighet, och via utsträckning mänsklighet, och hur den uttrycks ickeverbalt i karaktärernas kroppsspråk. Gestaltningen ter sig från fall till fall maniskt, maneriskt, ångestfyllt eller uppstyltat. Metoden för användningen av kroppsuttrycket härstammar säkerligen i regissörens bakgrund inom ickeverbal teater. – Fysisk teater är att uttrycka en dramatisk situation genom sin kropp, säger regissören AGNETA LINDROOS, som tycker att distinktionen mellan fysisk och annan teater är onödig; det är allt teater. Valet av just På vägen till havet för Studentteatern handlade mest om att hitta en pjäs med vilken skådespelarna skulle kunna utvecklas – av dem som fanns till buds var det den lämpligaste.

Studentteatern har enligt tradition varit en plattform för blivande skådespelare – och också i arbetet med den här pjäsen har studenterna bjudits på chansen att utvecklas. Nästan allt på scenen har skådespelarna själva utformat – smink, scenografi och garderob är av egen design. I just den här pjäsen är ljusdesignen extern, annars görs också den själv. Rätt så hårt jobb med långa dagar med ändlös repetition verkar hobbyn dock föra med sig; det som normalt är två eller tre övningar per vecka blir hela dagen, varje dag, då premiären närmar sig. Trots det räcker entusiasmen. – Det är nog jättekiva. Men citera mig inte, säger en blyg amatörskådis.
Tillbaka