Uppdaterade Kalevala

26.05.2009

Nationaleposet Kalevala. Ordet har innebörd för varje finländare. För de flesta betyder det myter, besvärjelser, nationalism och gamla gubben Väinämöinen.

Uppdaterade Kalevala

Nationaleposet Kalevala. Ordet har innebörd för varje finländare. För de flesta betyder det myter, besvärjelser, nationalism och gamla gubben Väinämöinen.

text christine langinauer

Det har gått 160 år sedan ELIAS LÖNNROT skrev den nya Kalevala, och nästa år är det 175 år sedan den första upplagan kom ut. Man kunde fira jubileum nästan varje år, men lika storslaget som Ateneums Kalevala-utställning blir det sällan. Kalevalakonst – man tänker på nationalromantik och AKSELI GALLEN-KALLELA. Men med denna utställning vill man visa att utbudet är mycket större. Den allra bästa och för många största överraskningen hittas på första våningen; salarna är fulla med pinfärsk Kalevala-konst, skapad just för denna utställning. I den första salen finns stora expressiva målningar av marjatta tapiola och fyra färgsprakande verk av NANNA SUSI. JUHAN BLOMSTEDTS tredimensionella tavla samsas med KUUTTI LAVONENS harmoniska, lugna diptyk.

Alla verk är typiska för sina kända skapare. Men hur hör de ihop med Kalevala? Det är svårt att se sambandet mellan vårt nationalepos och dessa konstverk. Alla verk är beställda av Kalevalasällskapet speciellt för utställningen. Eposet spjälkades i tio delar och varje bit gavs till en samtidskonstnär för att användas som utgångspunkt då de skapade sin version av Kalevala. Samma uppgift fick även tio kompositörer. Deras Kalevalamusikstycken kan man lyssna på samtidigt som man insuper de visuella verken. I den andra salen dras uppmärksamheten till SANTERI TUORIS video, där en liten pojke, konstnärens son, försöker berätta historier från sitt vardagliga liv. I början av videon har han ännu inte ord att uttrycka sig med, men mot slutet kan han redan få fram det han vill med hjälp av språket.

Underhållande och roligt. Bara Tuori har använt video som sin teknik och han är den enda som valt ett annorlunda sätt att behandla Kalevala, nämligen begreppsligt. Istället för att fokusera sig på en viss del av det litterära verket är han fascinerad av hur Kalevala är uppbyggd språkligt. Språket är ju en viktig del av verket; man använder det för att skapa saker, för att tävla, för att besvärja. Tuori har under tio månader följt med hur språket sakta kommer in i en människas liv. Med språket kommer ju även så mycket mera in i en individs värld, såsom kultur och konventioner. STIINA SAARISTOS The Last Man Standing är den mest realistiska av alla nya verk. Den enorma (247x450m) och mycket detaljrika teckningen i blyerts är imponerande.

Fyra månader av intensivt arbete, femtio blyertspennor och tjugo gummin lär ha gått åt till att fullborda verket. Man känner igen Louhi i den stora, bestämda och lite hotfulla kvinnan i mitten, omgiven av skogens djur. Det handlar om hur Louhi hämnades Väinämöinen för att han stal Sampo. Med djuren skickade hon sjukdomar till byn Kalevala. Även byn och Väinämöinen hittas i bilden; som små leksaksfigurer och hus. Saaristo behandlar ofta kvinnor i sin konst och menar att det finns en gnutta barn i varje vuxen fortfarande, där av leksaksfigurerna. Men vuxnas lekar blir ofta blodigt allvar och i ett hörn hittas ett benrangel för att påminna om detta. Tanken är att få en mångsidig bild av hur man kan se på Kalevala inom dagens konst; de utvalda konstnärerna representerar olika stilar och åldrar. Glädjande är att hälften av konstnärerna är kvinnor. Kalevala är ett ämne som sällan behandlats av kvinnliga konstnärer, kanske för att kvinnornas öden i Kalevala oftast är olyckliga.

Av de tio konstnärerna är det endast fyra som uttrycker sig med andra medel än genom att måla. Det skulle ha varit intressant att se till exempel installationer. Kanske man inte vågat ta steget helt ut, utan nöjt sig med att använda redan etablerade konstnärer vars teknik är att måla. Det är ju inte vilken utställning som helst det är frågan om utan allas vårt Kalevala. Man förstår att det inte varit helt enkelt för konstnärerna att ta itu med ämnet. De är mycket medvetna om Kalevalas betydelse och konsthistoria, men kan inte komma bort från att de skapar och lever i dagens värld och det är med dessa ögon de ser Kalevala. Efter alla äldre verk känns dessa verk fräscha och ger möjlighet till att se Kalevala från en ny vinkel.
Tillbaka