(Mar)dröm eller verklighet?

05.05.2009

De använder sig inte av ord. Känslor och stämningar förmedlas med hjälp av kroppsspråk. Manuset har improviserats fram under vägen och är en blandning av dröm, mardröm och verklighet.

(Mar)dröm eller verklighet?

De använder sig inte av ord. Känslor och stämningar förmedlas med hjälp av kroppsspråk. Manuset har improviserats fram under vägen och är en blandning av dröm, mardröm och verklighet.

text jonna björkqvist

Vad är egentligen verklighet och vad är dröm? Drömd – ett familjealbum har premiär den 6 maj och är ett våghalsigt experiment med grund i august strindbergs Ett drömspel och bruno schulz roman Street of Crocodiles. Det är andra årets studerande vid linjen för fysisk teater på Yrkeshögskolan Novia i Vasa som sätter upp denna annorlunda pjäs. Tillsammans med huvudläraren för utbildningen, MAYA TÅNGEBERG-GRISCHIN, har de elva studerandena läst Ett drömspel och Crocodile street samt improviserat, funderat, lagt till och tagit bort roller och improviserat igen. – Många rollfi gurer finns inte med i originalmaterialet, berättar Maya Tångeberg-Grischin. När de håller pressinfo, två veckor innan premiären, fi nns det fortfarande saker i föreställningen som inte är helt klara. – Det har varit väldigt intressant att jobba utan manus; skönt att få flippa ur och improvisera. Men samtidigt har det varit svårt att plocka ut delar och få ihop det till en föreställning. Vi har skrivit, skrivit och skrivit, säger TUULI HEINONEN. – Allt var väldigt suddigt i början, instämmer ELIAS EDSTRÖM.

Pjäsen berättar om hur guden Indras dotter stiger ner till jorden, där hon träff ar en idealistisk advokat som hon gifter sig med. På jorden lär hon också känna sin mans systrar och deras två mycket underliga familjer. Advokaten kan inte leva upp till sina ideal, en socialarbetare blandas in för att få ordning i det kaos som råder i familjerna och det ryktas om ett mord. – Vi vill inte avslöja för mycket av handlingen, men publiken kommer att känna igen sig i drömmarna, trots att pjäsen inte följer någon vanlig dramaturgisk linje, säger kristian snellman. – Förvånansvärt lite förkunskaper om verken vi har utgått ifrån behövs, och pjäsen behandlar vanliga mänskliga beteenden, fortsätter han. – Den anknyter på många sätt till verkligheten, fyller Elias Edström i.

Eftersom den fysiska teaterutbildningen saknar egen teaterlokal håller man till i Yrkesakademins festsal på Brändö i Vasa. – Det innebär också en utmaning när det gäller scenen, men vi har valt att inte försöka göra om rummet till en teater, säger Maya Tångeberg-Grischin. – För att skapa miljön använder vi oss endast av ett dussin skärmar, ett skåp och fysiska uttrycksmedel. De medverkande står själva för regi, dramaturgi, visualisering, ljud och ljus. Skådespelarna är fullständigt eniga om att publiken kommer att förstå handlingen trots avsaknaden av ord. – Folk förstår ofta fysisk teater bättre än de förstår långa monologer, säger Tångeberg-Grischin. – Dessutom behöver publiken inte förstå varenda detalj, skrattar skådespelarna.
Tillbaka