Våld och skuld på scener

09.03.2009

Vad händer innan ett våldsbrott? Vem kan räknas som offer? Åbo Svenska Teater vill ge publiken en lektion i medkänsla med pjäsen Drabbad. I Helsingfors vill Mia Hafrén väcka tankar om offer och skuld, minne och sanning med sin nyskrivna pjäs Som vi minns det.

Våld och skuld på scener

Vad händer innan ett våldsbrott? Vem kan räknas som offer? Åbo Svenska Teater vill ge publiken en lektion i medkänsla med pjäsen Drabbad. I Helsingfors vill Mia Hafrén väcka tankar om offer och skuld, minne och sanning med sin nyskrivna pjäs Som vi minns det.

Medieutbudet fylls med våldsamma nyheter. Skolskjutningar, knivslagsmål och självmord har blivit vardagsmat. Vem som är gärningsmän och vem som är offer tycks ofta stå klart. Men i satu rasilas pjäs Drabbad breddas och vinklas vyn på vem som egentligen drabbas vid en våldshandling, och hur. Uppsättningen, som har premiär den 7 mars på Åbo Svenska Teater, regisseras av MARIA LUNDSTRÖM och riktar sig främst till unga i åldern 15-25 år. Skådespelaren JERRY WAHLFORSS tror att många kan behöva pjäsen som en slags kurs i empati och solidaritet. – De senaste tio åren har samhällsklimatet blivit allt mer individualistiskt, ett exempel på detta är alla dokusåpor där det bara är en som kan vinna. Är du inte bäst är du ingen, säger Wahlforss.

Realismen är viktig i pjäsen. Den har inte uppförts på svenska tidigare och innehåller också nu en del fraser på finska eller sämre svenska. Scenografin är väldigt avskalad och kall för att ytterligare förstärka känslan. – Styrkan med teater är att den är här och nu. Vi hoppas att publiken nästan ska kunna smaka på och röra vid karaktärernas känslor. För att komma närmare ämnet har skådespelarna besökt bland annat ett fängelse. – Först när jag läste igenom manuset funderade jag hur jag skulle kunna göra all ilska och allt svärande trovärdigt. Men det handlar om att göra det mänskligt för att publiken ska uppleva det som äkta, säger Maria Lundström.

Jerry Wahlforss tycker det är skönt att som skådespelare få släppa loss på scen och få utlopp för sina aggressioner. – Som skådisar ska vi också kunna styra våra känslor och kunna förmedla den autentiska känslan i situationen. Personerna bakom Drabbad påpekar att pjäsen inte är alltigenom dyster. – Att pjäsen inte är tillåten för barn under femton år säger en hel del. Orsaken är dock inte att den skulle innehålla mängder av våld, utan det är tematiken i sig som är häftig. Pjäsen innehåller också humor och värme som man har lättare att känna igen sig i, säger Wahlforss. De vill också betona hur angelägen pjäsen är i och med allt meningslöst våld som omger oss. – Det är viktigt att teatrar ger sådana här föreställningar. Teaterns största uppgift ska trots allt vara att spegla det som sker i samhället just nu, säger Jerry Wahlforss.

Också Mia Hafréns pjäs Som vi minns det handlar om våld. Skuld och oskuld kan ta olika dimensioner, speciellt en tid efter händelsen. Vad kan man leva med, och vad gör de minnen man har åt en som person? Pjäsen uppförs på Korjaamo i Helsingfors, och under en timme och tjugo minuter får publiken ta del av ett samtal under en fest. – Det är inte i sig intressant att göra en pjäs om våldtäkt. Att bara peka på offer och skyldig är att konstatera fakta. Däremot är det intressant att utforska gränsfall, där bristande kommunikation, selektivt minne och tiden formar händelser och personer, säger författaren och regissören Mia Hafrén.

Skådespelarna kommer från teatergrupperna Blaue Frau och Den finlandssvenska teatern (FiST). – Det handlar om vad man gör åt sin egen sanningsuppfattning för att kunna leva med sig själv. Vad har man gjort själv och vad är någon annans fel? säger skådespelaren JOANNA WINGREN. Hon kritiserar också diskussionsklimatet kring övergrepp. – Det verkar vara så att man konstaterar att det har skett, fördömer det, och sedan säger man inget mera. Det är svårt för män att ta del av någon diskussion överhuvudtaget, då den enda position de kan ta är att avvärja sig från en medskuld via könstillhörighet, säger Wingren. Trots det djuplodande innehållet är pjäsen också underhållande. – Man får, och ska kunna skratta också. Teater är ju underhållning, även om vi strävar efter att väcka tankar, säger regissör Hafrén.

Som vi minns det har premiär den 13 mars. I samband med pjäsen ordnar Folkhälsan två seminarier som berör de ämnen pjäsen tar upp. Våld och intimitet – myter och tabun går den 27 mars och Söka och drömma, ett seminarium om ungas parrelationer går den 31 mars. Båda seminarerna är gratis, och inkluderar inträde till pjäsen. Man kan anmäla sig till dem via Folkhälsan.

TEXT JENNY BJÖRKLUND OCH EMMANUEL SAGNE

Tillbaka