Fars med fart i Åbo

13.11.2008

Studentteatern i Åbo tar ett kliv framåt genom sitt samarbete med Åbo svenska teater. ”Målarna känner ingen längtan” innehåller mycket krångel, missförstånd och dans.

Fars med fart i Åbo

Studentteatern i Åbo tar ett kliv framåt genom sitt samarbete med Åbo svenska teater. ”Målarna känner ingen längtan” innehåller mycket krångel, missförstånd och dans.

text robin sjöstrand  Foto anders sand

Lämna aldrig två målare ensamma med din döde makes vaxdocka. Det kan gå riktigt illa! Detta är det grundläggande temat i Åbo Studentteaters nya fars som hade premiär i måndags i Målarsalen vid Åbo svenska teater. ”Målarna känner ingen längtan” är en typisk Dario Fo-fars. Det är krångel, missförstånd och allt är över på en timme.
Teemu Kytösaari och Elin von Wright spelar två intet ont anande målare som kommer till änkan Beatas (Viivi Antell) hus för att tapetsera. Att de vandrar in på en bordell där flickorna svärmar runt en vaxavbild av Beatas döda make (Sammy Åbonde) har de ingen aning om. När målarna kör stegen i skallen på den stackars maken och de tror att de har mördat honom sätter händelserna igång på allvar.

STÅ har för första gången hämtat en äldre och mer erfaren regissör i Riddo Ridberg för sin produktion och det märker man redan innan föreställningen. Pjäsen utspelar sig på ett glädjehus, och redan i trappan upp till Målarsalen blir gästerna mötta av flickorna som jobbar på stället.
Ridberg har också fört med sig en väldigt fysisk teater. Elin von Wright och Teemu Kytösaari dansar runt till Helan och Halvan-musik med både stegar och vaxdockor. Stundtals känns det nästan som om det hela blir en fars på farsen och känns kanske lite tillstyltat. Men på det stora hela livar det upp teatergruppen och ger skådespelarna mer inlevelse.

Regissören har också sett till att skådespelarnas talanger används där det är möjligt. Barbora Poláková får till exempel chansen att visa upp sin dans i inledningen av pjäsen – något som säkerligen inte fanns skrivet i manuset.
Elin von Wright bär upp händelserna i sin roll som målarchefen och det är tack vare henne som pjäsen inte tappar mer tempo än vad den gör. Kytösaari som hennes make och medarbetare gör sin roll med väldigt tydlig karikering och drar hem en hel del skratt på det sättet. Bordellmamman Beata spelas mycket säkert av Antell, som ändå möjligen kunde ha bjudit lite mer på sig själv i spelet.
På det stora hela är ”Målarna känner ingen längtan” en trevlig liten pjäs och ett klart kliv framåt för Studentteatern i Åbo. Samarbetet med Åbo svenska teater ger en möjlighet att komma ut till en bredare publik i och med att spelplatsen är mitt i stan. Det kommer säkerligen hjälpa till att fylla salen med publik under november.