Serierna vi saknar

24.03.2010

Minns du de dåsiga lördagsmorgnarna? När du steg upp tidigt, och bäddade ner dig framför teven med en godispåse? När du sprudlade av förväntan, då de välbekanta titelmelodierna ljöd ur högtalarna? Stbl minns. Vi minns de tecknade serierna, och vi saknar dem. Här är berättelserna vi önskar att dagens barn fick ta del av.

Serierna vi saknar

SKRIVEN AV: BENJAMIN KNOPMAN

Minns du de dåsiga lördagsmorgnarna? När du steg upp tidigt, och bäddade ner dig framför teven med en godispåse? När du sprudlade av förväntan, då de välbekanta titelmelodierna ljöd ur högtalarna?
Stbl minns. Vi minns de tecknade serierna, och vi saknar dem. Här är berättelserna vi önskar att dagens barn fick ta del av.

De vilda djurens flykt
När grävmaskinerna och cementblandarna anländer till skogen tvingas Räv, Grävling och de andra djuren fly för sina liv. De ger sig ut på jakt efter ett nytt hem, och för att klara sig på färden skapar de en pakt. Rovfåglarna hjälper mössen, gnagarna rider på de större däggdjuren och huggormen lovar att hålla gaddarna i styr.
Under berättelsens gång behandlas många svåra ämnen. Miljöförstöring, fördomar och ond bråd död. Inget barn är sig likt efter att ha sett igelkottarna bli överkörda då de försöker korsa en motorväg. Inget barn tycker längre att kyckling är riktigt gott efter att ha sett fasanmamman förvandlas till en präktig stek.
De vilda djurens flykt är beviset på att barnprogram inte behöver vara hjärndöda pinsamheter á la Beyblade. Beviset på att de kan ha ett budskap. Att de kan beröra.
Att de kan vara vuxna.

Duck Tales
Duck Tales har inte bara världens mest minnesvärda introlåt. Serien kan också stoltsera med att vara den absolut bästa tecknade serien som någonsin har kommit ur Disneys drömfabrik. Här får vi följa Farbror Joakim (med blå rock!), knattarna och Sigge McKvack, då de kämpar mot allt från Björnbusar till Olympens gudar.
Berättelserna är intelligenta, animationerna är fläckfria och röstskådespelarna är smått fantastiska. Att många av äventyren dessutom är inspirerade av anfadern Carl Barks bästa serier gör inte saken sämre. Om dagens Disney Channel nådde upp till en bråkdel av Duck Tales höjder skulle världen vara en oerhört mycket bättre plats.

Alfred J. Kwak
Herman van Veen var ledsen. Några nätter tidigare hade han kört över en anka. Och nu gick en ankmamma och hennes ungar omkring på gården. De såg ut som att de letade efter något. Letade efter någon.
Letade efter ... ankpappan?
Här föddes idén till Alfred J. Kwak, ankpojken med den röda scarfen. Ursprungligen framfördes berättelsen som en teater, men snart blev den också en animerad tv-serie. En serie, som vågade beröra många känsliga områden.
Historien inleds med att nästan hela familjen Kwak blir överkörd av en bil. Den enda överlevanden är lille Alfred, som blir omhändertagen av en storsint mullvad.
Alfred J. Kwak börjar i moll, och så fortsätter det. Ju längre serien lider, desto allvarligare och mer kontroversiella blir avsnitten. Alfred tampas mot en fascistisk diktator, hjälper landet till demokrati och börjar dejta en svart flyktingtjej. Men trots de många politiska inslagen blir serien aldrig tungrodd, utan lyckas behandla svåra frågor på ett sätt som engagerar. På ett sätt, så att såväl barn som föräldrar blir berörda.

Det var en gång ... rymden
Serier som kan vara både roliga och lärorika, finns de verkligen? Svar: ja. Och de stavas Det var en gång ...
Det var en gång ... är en fransk animerad serie om allt från historia till anatomi och global uppvärmning. På ett lättförståeligt och spännande vis vävs fakta ihop med fiktion. Vad är röda blodkroppars uppgift? Vem var Vasco da Gama? Allt förklaras i Det var en gång ...
Men hur kul det än är med kunskap nådde serien sin absoluta topp då den gick från vetenskap till ren science fiction. I början av 80-talet, i Star Wars kölvatten, lanserades Det var en gång ... rymden, som utspelade sig i framtiden. Huvudpersonerna utforskade främmande planeter, manövrerade stjärnkryssare och byggde robotversioner av sig själva.
Det var en gång ... rymden är kanske inte lika lärorikt som de övriga delarna av serien. Men vad gör det, när den är en bättre rymdoddyssé än Star Trek någonsin lyckas vara?

Turtles
Vadå, säger du. Turtles sänds ju fortfarande! Och ja, det är sant. Men nu snackar vi om de klassiska gamla turtlarna. De med snälla ögon och mumintrollstrynen. Serierna då våldet var nedtonat, och sköldpaddorna istället käkade pizza och skojade med varandra.
För hur härligt är inte avsnittet då den skalprydda kvartetten konfronterar Råttkungen? Då Leonardo får ett slag i huvudet, och börjar tro att hans bröder är de tre musketörerna? Eller då Michelangelo förvandlas till en ökenråtta?
Och dessutom. Vem kan någonsin glömma den fantastiska titellåten?
Turtles är inte lika gripande som De vilda djurens flykt. Sköldpadssbrödernas äventyr är långt ifrån lika intelligenta som den politiska satiren i Alfred J. Kvack. Men ibland är det skönt att bara koppla av, och njuta av lite gammal hederlig cowabunga.

Tillbaka