Heartbreak Stereo charmar Europa

22.02.2010

Vanliga pojkar som studerar musikvetenskap och jobbar som ljudtekniker. Vanliga pojkar som tycker om att grilla på somrarna. Vanliga pojkar som åker och turnerar i Europa med jämna mellanrum. Vanliga pojkar som ägnar sin tid åt sitt största intresse. Musiken.

Heartbreak Stereo charmar Europa

SKRIVEN AV: CHRISTA MÄKINEN

Vanliga pojkar som studerar musikvetenskap och jobbar som ljudtekniker. Vanliga pojkar som tycker om att grilla på somrarna. Vanliga pojkar som åker och turnerar i Europa med jämna mellanrum. Vanliga pojkar som ägnar sin tid åt sitt största intresse. Musiken.

Jag träffar Robin Reuter och Affo Kullberg på Kåren vid lunchtid. De ser ut som två helt vanliga ÅA-studeranden som äter pasta med köttfärssås. Det som skiljer dessa musikvetenskapsstuderande från andra är att de just gett ut sin andra skiva med bandet Heartbreak Stereo och däremellan åker omkring i Europa och turnerar. Bandets gitarrist och vokalist Antte Johansson bor i Helsingfors och jobbar som ljudtekniker på Yle.
– Antte och jag har hållit på och spelat tillsammans sedan 1993. Men vi har varit utan basist emellanåt, säger Kullberg.
– Det är svårt att få tag på en basist, speciellt i Pargas. Hösten 2004 var Robin en gång och tränade med oss.
– Och första spelningen hade vi två veckor senare, inflikar Robin Reuter.
Så föddes Heartbreak Stereo. Den andra skivan Carried Through This Waltz släpptes i Finland den 1 februari och den 5 mars släpps den i Centraleuropa och England.
Hur har Pargaspojkarna lyckas med det många band kämpar med i åratal utan att lyckas?
– De första låtarna släppte vi helt på egen bekostnad. Skivorna har vi släppt på Mitstrick Records där Antte är delägare. Vi hade otrolig tur med Europa. Vi skickade omkring våra låtar och så fick vi kontrakt i Tyskland. Vi var på vår första utlandsturné 2006.
– Sen dess har vi varit på turné nästan varje höst och vår.
Musiker eller studerande?
– Det var en bra fråga. Målet är nog att bli klar med studierna, säger Kullberg.
– När vi inte studerar är vi musiker, säger Reuter.
– Och däremellan jobbar vi för att få det att gå ihop ekonomiskt. Man måste bara planera bra för att kunna turnera och se till att man har råd. Man måste hitta en lämplig balans mellan musiken och privatlivet.
– På sommaren är det för det mesta ganska lugnt, alla måste jobba. Det är främst festivaler som gäller.
– Man hoppas ju att man skulle kunna leva på detta, men man måste vara realistisk.
– Punkscenen är sådan att inte ens stora band klarar sig. De åker också hem och jobbar emellanåt. Drömmen skulle nog vara att få spela i USA. Men det är skitdyrt, man måste betala för att få spela.
– Men musiken kommer nog alltid att vara med i livet på något sätt, säger Kullberg. Inte kommer jag att slänga trummorna åt sidan inte.

Turnéliv
– Turnélivet är hur roligt som helst. Det kan vara tungt ibland, men det är nog värt det, säger Reuter. Men man lär sig att inte ta något för givet.
– Nej verkligen inte, fortsätter Kullberg. Alltid får man inte betalt efter vad det står i pappren.
– Som då vi hade kört i sexton timmar och kom fram till en sjabbig pub i Ungern. Vi fick femton euro betalt och var utan sovplats.
– Då ville man hoppa på nästa plan hem.
– Men nästa dag var det roligt igen.
– Det är nog bilen och bensinstationerna man ser mest när man är ute på turné. När vi var och spelade i Paris såg vi knappt Eiffeltornet.

Punkscenen
De flesta band brukar vara lite motsträviga till att definiera sin musik, men Heartbreak Stereo vet ganska bra vad de är.
– Melodisk punkrock, säger Reuter. Fungerar inom hela punkscenen.
– Ganska lyssnarvänligt, fortsätter Kullberg. När hevarna kommer fram och säger att man är bra, då måste man väl vara det. Heavyrockarna är ganska svåra att charma, så de är en bra indikator.
Är ni punkare då?
– Nej, snarare punkrockare i så fall, eller punkmusiker, säger Reuter.
– Vi har ingen punklivstil, men vi tilltalas av musiken. Ingen av oss är heller låst vid punken, utan har en bred musiksmak.
– Punk är också svårt att definiera nuförtiden, det finns stora skillnader mellan ena ändan av scenen och den andra.
– Det var annorlunda på 70-talet då all punk lät ganska lika. Det var Ramones, Clash och Sex Pistols.

Den nya skivan då, hurdan är det?
– Den är skitbra, jag är mycket nöjd med resultatet, säger Reuter. Det är viktigt med ett livesound, och den är liveinspelad. Den ska låta som det gör på riktigt. Vi kommer till studion och så spelar vi.
Har man tid med något annat då, förutom musiken och studierna?
– Jag har egentligen inte så många andra intressen. Lite skateboard på sommaren. Så tycker jag om att surfa på nätet. Youtube tar mycket tid, skrattar Reuter.
– Hunden tar sin tid, säger Kullberg. Och så har vi alla våra bättre hälfter. På sommaren tycker jag om att grilla.
– Jo! Grilla och bada bastu.
– Men närmare eftertanke är nog sommaren mitt största intresse för tillfället. Jag är så trött på att gräva fram bilen varje morgon. Ja, och så tycker jag om att läsa självbiografier.
– Vi är nog ganska tråkiga och vanliga egentligen.


Tillbaka