Svenskfinlands största vän

16.11.2009

Han talar nästan perfekt svenska. Brytningen är så liten att den knappast kan sägas existera och språket är så gott som fullständigt grammatikaliskt korrekt. Han har bott i Finland i tre månader. Vad fick sydkoreanen Kim Jae-Hong att bli så intresserad av svenska språket att han lär sig det helt på egen hand?

Svenskfinlands största vän

text jonna granqvist

KIM JAE-HONG är född 1984 i en förort till Seoul i Sydkorea och studerar nu statskunskap på svenska vid Åbo Akademi i Vasa. Hans intresse för svenska, eller egentligen alla nordiska språk, väcktes när Ingmar Bergmans Fanny och Alexander visades på koreansk tv 1999. – Jag gick första året i gymnasiet och var en nyfiken ung man, som ville veta hur livet är i andra länder. Jag fastnade för kulturen som visades i Fanny och Alexander och framför allt för språket de talade, berättar Kim Jae-Hong. Han bestämde sig för att köpa läroböcker i svenska, och började läsa nordisk litteratur som fanns översatt till engelska. – Jag visste redan då, under mitt första gymnasieår, att jag en dag ville studera någonstans i Norden, och att jag ville studera något av de nordiska språken. Att det blev just Finland beror mycket på att han började lyssna på finländsk musik och fastnade för folkmusikgruppen Värttinä. – Man kan säga att det var den musiken som ledde mig hit. Jag kan inte förklara exakt vad det är som är så fascinerande med Finland, säger han skrattande. Efter gymnasiet, som han gått i en tvåspråkig skola där undervisningen gick på både engelska och koreanska, åkte han ändå till USA för att studera vid University of Michigan, där man erbjuder ”Scandinavian studies”, studier i den skandinaviska kulturen. – Jag stannade där i drygt två år, men jag hade inte möjlighet att studera den finlandssvenska kulturen och dess identitetsfrågor där, så jag visste att jag måste vidare. Däremot visste jag inte om det skulle löna sig för mig att börja studera på nytt i Finland, att börja om från noll igen.

Lyckligtvis fick jag tid att fundera, eftersom jag var tvungen att utföra min militärtjänstgöring i Sydkorea. Under tiden växte beslutet om att studera i Finland fram. – Från början ville jag studera svenska språket i Åbo. Jag ville studera svenskans ställning i Finland, och det naturliga steget var att jag sökte till humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi. Detta var 2007. – Jag hade inte haft tid att studera språk under min militärtjänstgöring, så då tog jag tag i mina språkstudier för att ha en chans att klara inträdesprovet, berättar Kim Jae-Hong. Svenska lärde han sig bland annat genom att se på FST:s program på webben. – Jag lyssnade på alla radioprogram som fanns tillgängliga och såg på alla tv-program, och så upprepade jag uttryck och meningar. Jag läste också Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter på internet. 2008 sökte han så in till Åbo Akademi och kom till Åbo på sommaren för att skriva inträdesförhör och språkprovet för utländska sökande. – Jag klarade inte språkprovet den gången, men jag lärde mig mycket annat viktigt under min vistelse i Åbo. Bland annat fick jag för första gången prova på att tala med finlandssvenskar på riktigt. På vandrarhemmet där han bodde under sin vistelse i Finland bodde också en finlandssvensk kör från Vasa som var på turné. – Jag hade ingen aning om hur verkligheten såg ut för finlandssvenskarna. Jag visste teoretiskt hur många finlandssvenskar som bodde på en ort, men jag hade inte förstått hur svårt det kan vara att klara sig med svenskan. Den här insikten ledde till att jag blev ännu mer intresserad av relationen mellan finsk- och svensktalande.

Han blev ändå besviken på Åbo. – Jag vill bli en del av Svensk- finland, och insåg att det inte var lätt att prata endast svenska i Åbo, säger han. I slutändan var det därför mer studieorten än utbildningen som avgjorde att Kim Jae-Hong hamnade i Vasa, efter att han via bekanta fått veta att det var lättare att klara sig på svenska där än i Åbo. – Jag insåg också att ämnet svenska i Åbo var för lingvistiskt för mig, eftersom jag är mer intresserad av kulturen och det samhälleliga. Jag upptäckte att man kan studera statskunskap i Vasa och sökte in i våras. Den här gången klarade han språkprovet med bravur eftersom han hade haft mer tid att förbereda sig och han klarade även inträdesprovet till statskunskap. – Jag trivs verkligt bra här, säger Kim Jae- Hong. Han har hittills fått bra omdömen på sina arbeten av föreläsarna, som menar att han skriver mycket bra svenska. – Att läsa vetenskaplig text på svenska och att skriva uppsatser kräver mycket arbete, och jag har insett att jag måste lära mig mer om Finlands historia för att förstå mer av statskunskapen. Så det var snällt av en kurskamrat att låna ut sina gymnasieböcker i historia till mig. Kim Jae-Hong har hela tiden haft intrycket att finlandssvenskar är öppna för nya idéer och nya människor, och anser att hans tidigare uppfattning har varit riktig. – Jag har känt mig mycket välkommen och det har absolut funkat bra med språket, säger han. Han känner till att finlandssvenskan består av många mer eller mindre svårbegripliga dialekter, men säger att de hittills inte har vållat honom några större problem, förutom när han för första gången hörde närpesdialekten. – FST hade intervjuat en person från Närpes, och jag upprepade vad närpesbon sa tjugo gånger. Ändå förstod jag inte, trots att jag vanligtvis förstår ganska fort, ler han.

Kim drömmer om att bli ännu bättre på att prata och skriva svenska, och om att så småningom lära sig finska lika bra. Han tycker att det är självklart att finskan och svenskan ska ha lika stark ställning i Finland och brinner för tvåspråkighet och svenskhet. – Jag vill stanna i Finland, bli färdig politices magister och jobba med att främja finlandssvensk kultur i hela Norden och med att bevara finskan och svenskan sida vid sida i Finland. – Naturligtvis är det en stor utmaning att bo och studera i en annan kultur, jag har trots allt bara bott tre månader i Finland. Men det är detta jag har drömt om, och hittills har det överträffat mina förväntningar, säger Kim Jae-Hong.
Tillbaka