På scenen ber hon inte om ursäkt

28.11.2008

Under tiden på Teaterhögskolan tröttnade hon på den manliga teatervärlden. Tillsammans med några vänner började hon istället göra teater för både män och kvinnor. Teater som ifrågasätter och driver med könsroller. Hon är en feminist med humor. Hon är Joanna Wingren.

På scenen ber hon inte om ursäkt

text elisa makarevitch foto peter sjöholm

Det är en beckmörk novembereftermiddag utanför teater Viirus i Helsingfors. Om några timmar kommer teatern att fyllas med människor som kommit för att se pjäsen Jag är din flickvän nu. Men när vi träffar Joanna Wingren i kaféet är det ännu lugnt på teatern.
Hon är precis lika energisk som på scenen. Blicken är målmedveten, men samtidigt är hon avslappnad och skrattar mycket. När vi börjar diskutera feministisk teater är det som om hela hon brinner.
– För mig handlar det om yrkesstolthet. Jag måste kunna stå bakom min roll till hundra procent. Jag vill inte göra så kallad mansteater som är gjord av män, med män och för män.

Hufvudstadsbladet publicerade den 19 november en artikel om att de mindre, och så kallade fria finlandssvenska teatrarna, har svårt att få publik. Institutionsteatrarna har ofta en etablerad kundkrets medan många ännu inte riktigt vågat hitta de fria teatrarna. De fria teatergrupperna riktar sig gärna till unga, men det verkar som om också den unga publiken kan vara svår att nå.
Joanna berättar att publikfrågan är ett ständigt problem, men att de haft omkring 40-50 besökare per föreställning på Jag är din flickvän nu.
– Det är helt okej. Men den unga publiken går ganska sällan på teater. Jag vet inte vad det riktigt kan bero på. Kanske de unga vuxna har fått negativa erfarenheter av teater. Kanske de ser teater som någonting tråkigt och pretentiöst som lockar medelålders tanter.
– Vi försöker i alla fall bryta mot traditionell teater och göra någonting överraskande. Vi väljer pjäser som är relevanta för oss. Det är väl det som gör att teatervärlden är så genomsyrad av män – männen gör också teater som är relevant för dem. Männen är i majoritet och då blir också deras teater i majoritet.

Man kan lugnt hålla med om att föreställningen Jag är din flickvän nu är överraskande och tankeväckande. Manuset är delvis baserat på Nina Hemmingsson och Liv Strömquists provocerande serier med feminism, politik och svart humor som huvudingredienser. Pjäsen driver bland annat med egoistiska pojkvänner, kåta tanter och könsroller i allmänhet. Vad tycker då den trogna teaterbesökaren, Tant Medelålder, om det här?
– Vet du, tanterna skrattar så att de håller på att falla av stolen! De minns väl 70-talsfeminismen och hur debatten gick då.
Joanna flyger upp från bordet och säger att hon måste gå och sminka sig. Föreställningen börjar snart och det tar åtminstone en timme att göra sig klar.
– Kom med bara. Vår loge är varken vacker eller städad men ni får jättegärna komma upp om ni vill!
I logen är det ganska tyst och skådespelarna håller koncentrerat på att förvandla sina ansikten till karaktärer ur Nina Hemmingssons serievärld. Någons barn springer omkring och leker, gör en propeller av några hårnålar. ”Det här är min mammas hårnålar” viskar barnet stolt.

Joanna är grundande medlem i den nordiska teatergruppen Subfrau. Teatergruppen föddes 2001 när Joanna gick Teaterhögskolans nordiska magisterår. Många av flickorna på klassen hade tröttnat på att teatervärlden var så mansdominerad. De hade en drag-kingkurs i skolan och det öppnade deras blickar för könsroller och maktförhållandet mellan män och kvinnor.
– Jag fick lite jävlar anamma och insåg att det går att göra teater själv och med egna idéer.
Subfraus medlemmar erbjuder också workshoppar i så kallad crossdressing. Deltagarna utforskar det motsatta könet genom att härma och analysera könets kroppsspråk, attribut och sociala koder.
– Crossdressing lär en otroligt mycket om hur det är att vara man eller kvinna. Man lär sig både om sig själv och om det andra könet.
Eftersom Subfrau är en nordisk grupp så kräver det väldigt mycket planerande bakom varje produktion. Joanna grundade tillsammans med Sonja Ahlfors teatergruppen Blaue Frau, för att kunna göra genusteater när de ville hemma i Finland. Blaue Frau har hittills gjort fem produktioner och Jag är din flickvän nu är deras senaste. De har också gjort barnteater om en prinsessa som tycker om att sparka fotboll och fäktas med svärd.
– Vi fick väldigt olika reaktioner på pjäsen. Ett flickgäng kom till exempel efteråt och frågade lyckligt om det faktiskt är sant att prinsessor kan vara modiga. En annan flicka skrek förskräckt NEEEJ! då jag berättade att prinsessan leker med svärd.

Joanna sminkar sitt ansikte kritvitt och börjar prata om humor. På Teaterhögskolan hette det att kvinnor inte kan eller har väldigt svårt för att vara roliga.
– Den manliga humorn är så självklar. Vi vill visa att också kvinnor kan vara roliga och vi tror också att humorn kan vara ett redskap för att nå ut till en större publik. Jag tror att väldigt många blivit både roade och provocerade av Jag är din flickvän nu.
Hon poängterar många gånger att hon är väldigt privilegierad som får jobba med det som hon tycker om, på det sätt som känns rätt för henne.
– Den här arbetsprocessen har varit väldigt lustfylld. Det har varit roligt att både repetera och spela den här föreställningen. Det är inte alltid så. Ibland kan arbetsprocessen vara väldigt ångestfylld.
Om den lilla finlandssvenska teatervärlden kryper för nära in på skinnet, flyr hon till Jakobstad.
– Jag är alltid i Österbotten om somrarna. Jag unnar mig två teaterfria månader per år då jag bara kopplar av. Då gräver jag i rabatterna och njuter av solen.
Klockan närmar sig sju och Joanna ska sjunga upp med de andra. Innan vi lämnar henne frågar jag vad hon tänker ögonblicket innan hon möter publiken.
– Jag tänker ”shit!”. Nämen, oftast försöker jag att inte tänka någonting, bli nollställd. Och då jag står på scenen, då står jag där och gör det jag ska. Då ber jag inte om ursäkt.
Tillbaka