En helt vanlig Kaj

04.11.2008

Någon som gör roliga radiosketcher måste vara en sjudundrande störtkul kille i det privata. Men Kaj Korkea-aho är ingen vandrande clown. Han är helt fruktansvärt normal.

En helt vanlig Kaj

Någon som gör roliga radiosketcher måste vara en sjudundrande störtkul kille i det privata. Men Kaj Korkea-aho är ingen vandrande clown. Han är helt fruktansvärt normal.

Text: Johan Gullmets

John Lennon på väggen och en röd bok om svenska skrivregler på sängen. Ett bord och en stol. En helt sjukt vanlig lägenhet i Åbo. Jag hade stora förhoppningar inför mitt möte med Kaj Korkea-aho. Mannen som tillsammans med Ted Forsström lyckades uppröra halva svenskfinland och Moomin characters advokater med den fräcka muminparodin ”Mumin visar allt”. De som gjort det flerfaldigt prisbelönta radioteaterprogrammet Radio Pleppo, och som sedan fick sitt eget tv-program i Ursäkta Birgitta på FST5, och som nu senast fått förtroende av HSS Media att göra webbsatsningen pleppo.fi.
Men jag känner mig nästan lurad. När han står här framför mig verkar han så normal som man bara kan bli. Inga roliga roller och inga skämt på löpande band. Bara en lång ung man med ett väldigt förtroligt lugn över sig. En helt vanlig studerande i svenska och litteratur vid Åbo Akademi.
När jag tittar in mot resten av lägenheten upptäcker jag någon som kryper under ett bord. Det är Ted Forsström, Kajs bästa vän sedan högstadiet i Pedersöre. Dom bor tillsmmans sedan fem år tillbaka. Datorns hårdskiva har under natten fått för sig att börja krångla och Ted försöker nu få den att fungera igen.
Ted studerar logopedi för andra året. Egentligen började han studera engelska, men efter tre år kom han fram till att det inte var rätt val. Ted verkar lite stött när jag förklarar att jag bara ska göra ett personporträtt på Kaj. Men det visar sig småningom att det är ganska svårt att bara skriva om den ena i radarparet.

Kaj sätter på tepannan och glömmer till en början att öppna kexpaketet som han har köpt enkom för min ankomst. Jag har alltså åkt till Åbo för att göra ett reportage om en urhäftig persons vardag. Nu försöker Kaj få ner mig på jorden genom att tappert övertyga mig om att hans vardag inte på något sätt är märkvärdigare än någon annans. Ted sätter sig på en stol bredvid Kaj.
– Det är ofta frustrerande att vara Ted och Kaj. När folk träffar oss vill dom att vi ska dra vår bästa juttu. Men inte funkar det så, säger Ted.
Kaj håller med.
– Sen är de jätteshockade över att jag stammar. De tror att det är en roll jag drar, säger Kaj.
Jag måste erkänna att i dag  när jag träffade Kaj för första gången blev jag också väldigt förvånad över hur han stammar i var och varannan mening. Jag hade svårt att tro att det här var samma person som gjort en sådan kometkarriär i både tv och radio.
– Jag stammar aldrig när jag spelar en roll eller sjunger. Inte heller med folk jag känner bra, med min familj och vänner.
Kaj förställer rösten och är plötsligt en gammal gubbe som inte stammar det minsta.
– Visst kunde jag gå runt och låtsas vara en karaktär från Radio Pleppo. Men det skulle kännas så väldans dumt, skrattar han.
Ted, som studerar logopedi, förklarar varför vissa människor stammar.
– En del har anlag för att utveckla stamning. Stamningen kan utvecklas under en kritisk period i livet och bli permanent.
Kaj har stammat sedan han var sex år gammal, men det var under beväringstiden som stamningen blev så svår att han började se den som ett problem. Det blev så illa att han knappt kunde få fram ett ord och han skickades hem som ”oduglig för militärtjänst” efter två och en halv månad.
Till en början känns det litet obekvämt att så snabbt efter att ha träffat en person för första gången diskutera hans stamning. Men Kaj är öppen och verkar inte själv ha något problem med att tala om det. Under dagens lopp minskar Kajs stamning när han blir bekvämare i mitt sällskap.
– När jag talar finska är det riktigt besvärligt. Då får jag ibland knappt fram ett ord. Fast egentligen är jag ganska bra på finska trots att jag är hemma från Österbotten.

Efter en lunch på studentrestaurangen på Arken är vi tillbaka i lägenheten. På en av krokarna på deras toalett hänger en gasmask bland handukarna. På en annan krok hänger ett svärd.
– Här finns en del konstiga grejor, säger Ted utan att förklara desto mer.
Ted, som är den mer datakunniga av de båda, håller på att göra inspelningsanordningen i vardagsrummet redo. I vardagsrummet finns ett bord med två mikrofoner som är kopplade till en dator. De tar fram två madrasser som de lutar mot sidorna av bordet och sätter sig på varsin stol.
– Det ekar för mycket i vår lägenhet så vi måste dämpa ljudet på det här sättet, säger Kaj innan han tar på sig hörlurarna.
De startar bandet och börjar läsa från ett manus. Sketchen handlar om ett föräldramöte där föräldrarna är kritiska till vad skolan har gjort för att förhindra mobbning. De föreställer turvis olika röster, både manliga och kvinnliga.
De har alltid gjort alla radio- och animationssketcher tillsammans. De föreställer röster från hela Svenskfinland. Eller nåja, kanske främst personer med en ganska ren finlandsvenska eller så röster med dialekter från norra Österbotten.
Kaj står för den musikaliska biten om det behövs sång eller musik. Ted är tekniksnillet som redigerar och animerar. Manusen skriver de ofta tillsammans.
Efter att Ted har satt till några ljudeffekter är sketchen färdig för att sättas upp på deras webbplats pleppo.fi. Det är egentligen HSS-media och produktionsbolaget Svengcoms sajt.
I tre år har de nu försörjt sig på att göra olika radiosketcher.

År 1997 publicerade Ted och Kaj sina första alster på nätet. Det var roliga texter och bilder som de hittade på tillsammans.
– Teds hushåll var den första stugan i Pedersöre som hade internet, så det föll sig naturligt att vi utnyttjade den möjligheten, säger Kaj.
När de båda började studera i Åbo 2004 flyttade de in i en lägenhet tillsammans och då fortsatte skapandet. Det låg i tiden att blogga och de öppnade en blogg där de skrev lite allt möjligt. Få brydde sig om att läsa deras inlägg, istället var det en liten enkel animation som kom att bli omåttlig populär.
”Mumin visar allt” var små korta animationsavsnitt om ett mumintroll i tonårsuppror som stjäl cigaretter av muminpappan och som busringer till Hemulens hotline. Idén kom från att Ted hade ritat en snopp på mumintrollet, vilket ledde till diskussioner om hur mumintrollet skulle bete sig som tonåring.
– Just då gick jag en kurs i ungdomsspråk. En del av mumintrollets repliker hämtade vi från transkriberade äkta samtal förda mellan ungdomar i Helsingfors, säger Kaj.
Efter många avsnitt som fick allt fler anhängare blev pojkarna hotade med en stämning av Moomin characters. De hade utan lov använt sig av upphovsrättsskyddade karaktärer. Trots att Ted och Kaj genast stängde webbsajten där de publicerade historierna om mumintrollet lever avsnitten fortfarande sitt eget liv och kan lätt hittas på olika ställen på nätet.
– Vi var överraskade över att det blev så stort. Jag vet inte om vi någonsin ville att det skulle bli det heller. I dag när folk kommer fram och säger att ”oj vad Mumin visar allt var bra” så känns det lite dumt. Vi är nog mera stolta över det vi har gjort i Radio Pleppo, säger Ted.
Strax efter att produktionen av Mumin visar allt lades ner så tog Radio Extrem kontakt och ville köpa radioteater. Det blev drygt två år med en timme Radio Pleppo i veckan. Allt material spelades in och färdigställdes i deras lägenhet i Åbo.
– I början försökte vi studera samtidigt som vi producerade material. Men det blev för tufft. Vi måste båda ta ett mellanår för att jobba heltid med Radio Pleppo, säger Kaj.

Vi tar på oss jackorna för att gå till Bremer, en bar i närheten. I pojkarnas tambur finns mängder av skor av olika modeller.
– Vi fick behålla skorna som vi använde i produktionen av Ursäkta Birgitta, säger Kaj.
Ursäkta Birgitta är ett tävlingsprogram som sedan i vintras visas på FST5. I programmet tävlar sjätteklassare från olika skolor sinsemellan med Ted och Kaj som programledare. Programmet gjordes efter att de två slutat med Radio Pleppo i Radio Extrem. Egentligen hade de också en annan tv-show planerad för FST5, men den är tillsvidare lagd på is.
Inne på Bremer sitter många finlandsvenska studerande och diskuterar i den svagt upplysta baren med många rum och tegelbelagda väggar. Vi slår oss ner i ett hörn och Ted och Kaj beställer varsin hamburgare.
– Jag har försökt att ta det lite lugnt i höst, leva mera och jobba mindre, säger Kaj.
– Nu studerar jag för femte året, men jag har inte hunnit delta i något vidare studieliv. Jag vet liksom inte ens vad glöggrundan går ut på, fortsätter han.
Kaj ger nästa höst ut sin första roman. Han säger själv att det är en ganska mörk historia om en ung man som bor i Österbotten och kämpar med både sig själv, sin flickvän och med den religiösa omgivningens krav på hur man ska vara. Berättelsen är till sin genré ganska långt från humoristisk radioteater.
– Jag brinner för att skriva. Jag har gjort det sedan jag var liten och hoppas kunna göra det i mitt yrkesliv. Jag vill skriva romaner eller manus för tv eller radio. Jag tror att skrivandet är min grej.

Till våren ska Kaj göra sitt slutarbete och bli utexaminerad från Åbo Akademi. Efter det är framtiden oviss. Ted och Kaj planerar som bäst nästa steg för Pleppo med en svensk regissör. Och det inte vilken regissör som helst, utan Walter Söderlund som bland annat regisserat den svenska tv-serien NileCity 105,6.
– Om vi får välja mellan att göra något mindre här i landet eller vänta och kanske göra något stort för en både svensk och finlandssvensk publik så väntar vi hellre, säger Kaj.
Projektet är så långt planerat att det är klart att det kan genomföras. Men Ted och Kaj tvekar. Kaj står i ett vägskäl, ska han fortsätta med humorshower eller ska han satsa på sitt författarskap? Ted å andra sidan är mitt i sin utbildning och säger sig inte ha någonting att falla tillbaka på om sketchprogrammet skulle misslyckas.
– Vi klagar inte. Det här är egentligen lyxproblem. Men det är ändå lite svåra beslut att ta, säger Kaj.
Vi går via lägenheten och hämtar mina saker för att jag ska hinna med niotåget till Helsingfors.
– Det här var en intressant form av intervju. Du har ju hängt med mig hela dagen! Vad tänker du skriva?
Jag vet inte. Min ursprungliga vinkel om den skithäftiga killens sprudlande vardag höll inte. Jag får nöja mig med att beskriva Kaj som den lugna, medmänskliga, jordnära killen som han egentligen är.