FRU PRESIDENT
09.04.2010
Hennes engagemang går inte att ta miste på. Det känns äkta och hon formligen sprudlar ut orden. Det finns så mycket att säga. Så mycket att förändra. Minna Lindberg, 27, är president för Ungdomens Nordiska Råd.
FRU PRESIDENT
Hennes engagemang går inte att ta miste på. Det känns äkta och hon formligen sprudlar ut orden. Det finns så mycket att säga. Så mycket att förändra. Minna Lindberg, 27, är president för Ungdomens Nordiska Råd.
– Det som driver mig är viljan att påverka. Ser jag någonting som inte stämmer vill jag förändra det, säger Minna.
Vi dricker en kopp kaffe. Runt omkring oss rusar människorna förbi.
Historien om Minna går tillbaka till Sibbo. Till tiden strax efter millenieskiftet. Hon valdes då in i kommunens första ungdomsfullmäktige. Där satt hon från 2001 till 2003. Däremellan hann hon ta studenten vid Sibbo gymnasium.
– Jag rekryterades till Svensk Ungdom från ungdomsfullmäktige. Där blev jag aktiv inom lokalavdelningen och mitt i allt var jag överallt. Jag har alltid varit den som gör saker.
Minna pratar om svårigheten att säga nej och att hon brukar vara den som tar sig an olika uppgifter.
– Jag är den som kan stiga tidigt upp och dela ut husis för att få pengar till organisationen.
Studierna är inget hon har prioriterat. Hon har studerat vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa och studerar nu pedagogik vid Helsingfors universitet.
Förlorade ordförandevalet
2007 valdes hon till ordförande för SU. Hon ställde upp för omval 2008 men förlorade mot Oscar Ohlis. I offentligheten uppgavs orsaken vara att hon reste och var borta för mycket. Hon ser själv annorlunda på den saken.
– Det att jag reste för mycket var bullshit. Alla internationella uppdrag som jag hade var kända sedan tidigare så det kunde inte ha kommit som en överraskning för någon. Mina företrädare och min efterträder har rest lika mycket.
Minna säger att det fanns en grupp som ville ha bort henne från ordförandeposten.
– En liten klick tyckte inte om den politik jag bedrev. De lyckades få med sig andra och därför gick det som det gick.
Oenigheten handlade om interna frågor som till exempel personutnämningar.
Hon ser ändå på det skedda som någonting bra.
– Det var det bästa som kunde hända mig. Det var viktigt att se vem som stöder mig och jag insåg då att jag inte kan vara vän med alla.
Hon är ändå inte bitter på SU, men lite besviken.
– Jag är besviken på vissa människor. De ”backstabbade” mig fullständigt. Men jag vet också att det finns människor som stöder mig. En politiker som inte har någon emot sig har heller ingen med sig.
Kontakter viktiga
Trots förlusten i ordförandevalet ser hon inte presidentskapet i Ungdomens Nordiska Råd som en regelrätt revansch.
– Jag hade blivit uppmanad att ställa upp. Jag hade ett starkt stöd och det var förstås smickrande. Det gjorde att jag börja tro på mig själv.
Hon valdes till president i oktober 2009. Då hade hon redan suttit några år i presidiet för Ungdomens Nordiska Råd. Minna representerar takorganisationen NCF, dit SU hör.
Hon anser att det hon gör har betydelse.
– Tidigare var jag idealist och trodde att jag kunde rädda världen, men jag har numera insett att det egentligen handlar om att ta små steg.
Hon berättar om när Ungdomens Nordiska Råd försöker påverka Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet att de ska ta upp fler ungdomsfrågor på agendan.
– Jag har kontakt med dem som har makt och genom att känna dem kan vi påverka, säger hon om jobbet som president.
Blir du då tagen på allvar bland ministrar och parlamentariker?
– Jag väntar på den dagen då jag fyller 30 eftersom man då får en viss respekt. Det finns drag av ringaktning och ignorans bland parlamentariker och ministrar. De glömmer ofta bort att ungdomar inte är en enhetlig grupp.
Hon är ärlig. Äkta. Och så pratar hon om vikten av personliga kontakter.
– De gäller att försöka känna parlamentarikerna på riktigt.
Hon säger att hon har kontakt även privat med Johan Linander som sitter i Sveriges riksdag.
– Jag kände Jan-Erik Enestam sedan tidigare. Vi drar inom Ungdomens Nordiska Råd nytta av varandras kontakter.
Den före detta ministern Enestam är numera direktör för Nordiska rådets sekretariat.
Ger ut bok
Hon säger att hon håller på med en bok. Men vill inte berätta mer. Förutom att den handlar om henne själv.
– Jag får se vad det blir, säger hon lite anspråkslöst.
Jag frågar henne istället var hon vill bedriva politik i framtiden. Nationellt eller internationellt?
– Jag är mest intresserad av internationella frågor. Frågor kring bistånd, jämlikhet och utbildning engagerar.
Minna sitter med i delegationen för ungdomsärenden som lyder under undervisningsministeriet. Där försöker man bland annat råda bot på ungdomsarbetslösheten.
– Gruppen av unga som marginaliseras blir allt större.
Hon säger att hon inofficiellt blivit ombedd att ställa upp i riksdagsvalet om ett år, men hon tror inte att hon kommer att kandidera.
– Jag har inga konkreta planer, utan tar en dag i taget.
Inga stora visioner alltså, men det behövs kanske inte heller. Huvudsaken är vilja och engagemang. Och det har Minna.
CHRISTOFFER GRÖHN
Tillbaka