Var fjärde student mår dåligt
20.02.2009
Ensamhet, press att åstadkomma studiepoäng och penningbekymmer får studenter att må dåligt, säger en nypublicerad studie av Studenthälsan.
Var fjärde student mår dåligt

Ensamhet, press att åstadkomma studiepoäng och penningbekymmer får studenter att må dåligt, säger en nypublicerad studie av Studenthälsan.
I nyligen utgivna Hälsoundersökning av högskolestuderande 2008 fick vi igen läsa om hur dåligt många studerande mår i det här landet. Urvalet gick på cirka 5000 universitets- och lika många yrkeshögskolestuderande. Var fjärde studerande har psykiska svårigheter. Det är en per bord i vår matsal i Hanken. Ändå är det inte något som man hör folk diskutera öppet.
Faktum är ju att de här personerna inte är galna, utan att de vanligaste orsakerna till de här psykiska svårigheterna, enligt undersökningen, är att de upplever sig vara ständigt överansträngda, känner sig olyckliga och deprimerade, har svårigheter att koncentrera sig på olika uppgifter eller inte kan sova på grund av bekymmer. Vilken är då orsaken till att det inte förs öppna diskussioner om det här? Kan det bero på man associerar ord som ”mental” och ”psykisk” till överdrivet dåliga saker?
Tänk dig att en person kommer fram till dig och säger: ”Jag har psykiska svårigheter. Jag behöver mentalvård och måste gå till en psykiater”. Det första jag tänker då jag hör de orden är nog inte att personen har svårt att få sina kurser inplanerade och gärna vill ha tid att träffa sina vänner. Icke! Mina tankar går direkt till mentalsjukhuset Hesperia eller till rummen med madrasserade väggar som alltid finns i filmer. Och jag kan lova att jag inte är den enda som tänker att personen kanske inte har allt i skick.
Jag vet att det är fel att jag tänker så här, men det är inte något jag kan göra åt det. Därför är mitt tips att Studerandes hälsovårdsstiftelse (SHVS) borde ändra på benämningen för sina stödtjänster för studerande som är överansträngda till något annat än mentalvård. Studielivet borde vara den roligaste tiden i ens liv. Hur kan det då komma sig att en så här stor del måste stressa sig genom studier och deltidsjobb, och inte hinner träffa sina vänner eller hålla på med hobbyer som man egentligen skulle vilja? Det kommer ju troligen inte att bli lättare i arbetslivet.
När skall man då hinna leva livet på riktigt? När man är pensionerad? Här var nu bara en genomgång av vissa saker som undersökningen behandlade. Jag hade också kunnat gå in på bland annat sömn, motion, kost och alkohol som alla också har oroväckande siffror. Mitt tips till dig är tala med någon. Vare sig du har psykiska svårigheter eller inte. Kanske har din kamrat sådana, men denne vill inte ta upp saken. En fjärdedel av studerandena träffar sina vänner färre än en gång i veckan på sin fritid och en tredjedel av männen känner att de inte har ett tillräckligt samtalsstöd. Kanske en del av problemet ligger i det att man inte längre har tid att tala med sina vänner.
TEXT PONtuS WEStErback
Tillbaka