"Djurförsök nödvändiga"

23.04.2010

Medan andra studerande läser Maslows behovspyramider och Maols tabeller, designar stolar eller leker barnlekar, så kanske en och annan råtta dissekeras inne på Åbo Akademis laboratorium.

STBL GRANSKAR
”Djurförsök nödvändiga”

23.04.10

Medan andra studerande läser Maslows behovspyramider och Maols tabeller, designar stolar eller leker barnlekar, så kanske en och annan råtta dissekeras inne på Åbo Akademis laboratorium. Djurförsöken väcker blandade känslor bland såväl djurrättsaktivister som naturvänner, men biologistuderandena verkar klara pressen.

Skrönor om djurförsök för tankarna till möss med röda utslag, trånga burar, avklippta fiskstjärtar och marsvins inälvor som placeras på mikroskopiska glas. Men hur går det egentligen till när biologistuderande forskar med djuren som offer?

Emine Lundsten är femte årets cellbiologistuderande vid Åbo Akademi och beskriver sig själv som djurvän. Trots att hon själv har djur, har hon accepterat djurförsök i undervisningen och anser dem nödvändiga i bland annat läkemedelsforskningen.

– För att kunna bli färdig måste jag ha de grundkunskaper som krävs – även kunskaper om djurförsök. Alla mediciner kan inte testas på cellodlingar utan det behövs en hel organism för att utreda medicinens inverkan och möjliga biverkningar, säger Lundsten.

9000 försöksdjur

Under kursen i djurförsök lärde hon sig att ta blodprov, ge injektioner och tvångsmata djur. Försöksdjuren – ofta fiskar, möss och råttor, köps från ett djurförsökscentrum som Åbo Akademi delar med Turun Yliopisto. Vid djurförsökscentrumet kan man välja mellan 9000 försöksdjur, varav de flesta är genetiskt förökade möss, råttor och en och annan kanin.

Lundsten berättar att då man hanterar råttorna så lyfts de upp i svansen, för att sedan placeras på armen. Biologen bör själv vara lugn och prata med djuren när buren öppnas. Det gäller att hålla i svansen ordentligt, så att råttan inte smiter.

– För att vänja råttan vid den nya miljön, kan man smeka den lite innan man fattar ett grepp om nackskinnet. Man får inte tveka, utan ska man göra ett ingrepp så måste det ske lugnt och bestämt, säger Lundsten.

– Ingreppen som görs vid Akademin är ofarliga. Djuren behandlas med omsorg under försöken och det gäller att förorsaka djuret så liten smärta som möjligt. Eftersom råttan är ett flockdjur, tyr den sig lätt till människan och kan till och med samarbeta med biologen i försöken, berättar Ulla-Marjut Jaakkola, chef för Åbo djurförsökscentrum.

– Om samma skötare ska göra flera undersökningar i rad, så lär sig råttan att förvänta sig behandlingen och kan till och med lyfta på svansen för sticket.

Sträng lag
Christer Lindqvist är docent i biologi vid Åbo Akademi och har själv suttit med i Åbo Akademis djurförsökskommitté, innan ansvaret flyttades till länsnivå. I dag ska alla djurförsök godkännas av en etisk kommitté.

Lagen om försöksdjurshantering är sträng i jämförelse med jordbruks- och pälsdjurshanteringen. Varje utförande av försöksdjursundersökningar måste få myndigheternas godkännande. Djurens burar bör vara tillräckligt rymliga och försöksdjursvårdaren bör ha genomgått en grundlig utbildning, till skillnad från försäljare av husdjur. Lindqvist upplever lagen som relevant och tycker själv att djurförsök på kosmetika är förkastligt.

– Det finns de som tycker att lagen om djurförsök är för petig. Jag är personligen inte för icke-relevant lidande. Djurförsök ska vara ändamålsenliga i förhållande till nyttan, säger han.

Några nedsättande kommentarer från studerande gällande undervisningen har inte förekommit, men visst kan djurförsök kännas obehagligt för studerande ibland, menar Lindqvist.

Innan studierna börjar blir studerande informerade om den obligatoriska undervisningen i djurförsök. Därför finns det alltid ett reellt val. Lindqvist säger att vi inte får glömma de rätta proportionerna i den etiska debatten. Även människor som fiskar och metar, utsätter djur för onödigt lidande. Trots detta är fiske ännu accepterat i samhället.

– Många är emot djurförsök, men när de väl är sjuka och behöver medicin så vill de veta vilka skadeverkningar medicinen kan ha. När man kan välja mellan att leva och dö, vilket läkemedel väljer du, frågar sig Lindqvist.

JULIA HOLMVIK

KOMMENTAR

Råttan och egennyttan

Vad som egentligen händer inom Akademilaboratoriets fyra väggar, är och förblir ett obevisat mysterium. Studentbladet nekades nämligen tillträde till en lektion i djurförsök.

Försöksdjursdebatten känns tämligen laddad. Aktsamheten är oundviklig. Jag blir tvungen att tassa på tå för att nå fram till hjärtat i diskussionen. I mitt sökande efter intervjuobjekt, darrar en nervositet i luften över att namn ska nämnas, över ställningstaganden och reflexreaktioner - för ingen vill ju bli ställd i en prekär position. Etik, moral och åsikter kring råttan blir plötsligt tabu.

I kampen om en bättre värld, måste vi kanske peka svärdet mot oss själva. Svaret på otaliga problem ligger nämligen i egennyttan, eller i den medfödda viljan att överleva. Det vi inte känner till, lägger vi inget personligt värde på. Alla vill väl rädda lilla Tassen, Fluffen eller Pettson från skalpellen. Men en namnlös, genmanipulerad laboratorieråtta blir ofta bortglömd, förträngd ur vårt medvetande, diskvalificerad och mindre värd när vi väger den mot oss själva.

Frågan lyder alltså; hur mycket är du beredd att lida för den du tycker om? Och kanske ännu svårare, hur mycket är du beredd att offra för någon du inte känner? Djurrättsaktivist eller inte, jag har ännu inte träffat någon som är beredd att riskera livet för labbråttan!

JULIA HOLMVIK
Tillbaka