Sandra Suominen. Bild: Erik Sandström.

Vi behöver inte termer som ”pedofilkultur” för att hantera problem som har att göra med sexuella preferenser eller manlig överlägsenhet i dagens samhälle.

Jag läste precis en artikel om någonting som heter “pedofilkultur”, vilken går ut på att mäns strävan efter kvinnor med rakade ben och intima områden gör dem till pedofiler. Små blygdläppar, baby-mjuk hud, evig ungdomlighet och små svaga kroppar är största möjliga turn on för män. Mäns sexuella preferenser är inget annat än en del av den kollektiva önskan för män att underkuva kvinnor i ett korståg för att upprätthålla manlig överhöghet till varje pris.

Vänta, va?

Jag förstår vad våldtäktskultur betyder. Det är fullkomligt förfärligt hur människor växer upp och anpassar sig till tanken på att våldtäkt kanske väntar bakom hörnet bara för att det är mörkt, man är berusad eller klädd avslöjande. Att offer beskylls för vad som hänt, att människor objektifieras och förlöjligas. Det är fruktansvärt.

Men pedofilkultur? På riktigt? Faktum att kvinnor känner press att raka sina ben eller se unga ut har ingenting att göra med en vuxen man som söker sexuell kontakt med barn. Det poängteras visst i texten att alla män inte är pedofiler trots att den verkar gå ut på att sedan motförklara det påståendet genom att komma med ordet “pedofilkultur”. Liksom, nästan pedofil men inte riktigt. Bara en snuskgubbe som på grund av sitt manliga kön inte kan hjälpa att bli sexuellt attraherad av barn.

Erik Sandström skrev för en tid sedan om hur pedofiler behandlas omänskligt, om hur ämnet är så tabubelagt att de som behöver stöd har en allt för hög ribba att faktiskt få det. Att komma på saker som “pedofilkultur” och dra skam över män som tycker om ungdomligt utseende genom att kalla dem pedofiler förlöjligar problematiken kring riktiga pedofiler. Det gör det till och med svårare än vad det redan är för dem som på allvar upplever problem att känna sig bekväma med att söka det stöd eller hjälp som de behöver.

”Liksom, nästan pedofil men inte riktigt.”

Visst finns det en stor press för oss att se ungdomliga ut. Föryngrande ansiktskrämer, plastikkirurgi, smink för att gömma rynkor. Förvrängda skönhetsideal stärkta av massmedier. Då är det kvinnor som huvudsakligen lyfts upp eftersom de är den huvudsakliga målgruppen för dessa produkter. Men det betyder inte alls att det inte skulle ligga någon press på män, ta bara en snabb titt på porr- eller modeindustrin.

I artikeln skrevs det att skribenten ofta upplevt hur män på gator tittat efter henne med lust i blicken tills de sett behåringen på hennes ben. Att hon hört män tala om hur de vägrar ge oralsex åt en kvinna som inte rakat sig mellan benen. Att män slutat vara sexuellt attraherade så fort de påmints om att hon är en kvinna, inte flicka.

Jag är säker på att det faktiskt händer men vägrar tro att precis alla skulle tänka så. Ifall din partner ställer vilka som helst krav på dig utan att du håller med så behöver du inte ligga med hen. Vare sig det har att göra med att denne tycker du borde raka dig mellan benen eller raka skägget.

Ifall du drar slutsatser om hur alla som representerar ett kön behandlar dig som individ på grund av en ful blick på gatan, som du tar för givet att är orsakad av din kroppsbehåring, så tycker jag att du har orsak att reflektera över vad dessa fördomar grundar sig på. Inte snuskförklara varje manliga varelse du ser.

Verkligen heller inte kalla dem för pedofiler.

Om skribenten
Sandra Suominen är Community Manager på Studentbladet. Sandra konsumerar galna mängder kaffe och blir glad av kattbilder.
Publicerad
april 13, 2017

1 kommentar om “Pedofilkultur? Dra på trissor!”

Kommentera