Hoppa till innehåll

Ångest och ålderskris, grunden till allt

Ulla Donner är kvinnan bakom illustrationerna. Det senaste året har hennes verk bland annat figurerat på Schildts & Söderströms och Hufvudstadsbladet. Hon är 28 år och född i Helsingfors. Har studerat både kostym- och senare grafisk design. För tillfället frilansar hon som illustratör och grafiker, men framför allt är hon aktuell med sin serieberättelse “Spleenish”. Men vem är egentligen hon som beskrivs som “ung och lovande”? Vad händer bakom kulisserna, eller rättare sagt bakom illustrationerna?

Skapandet är något som alltid har varit viktigt för Donner, med långa pauser.

– Som barn var det mycket men under egentligen hela skolgången gjorde jag inget utöver det vi gjorde i skolan. Som tonåring till 20-någonting så intresserar man sig mer för socialt liv än något annat, säger hon.

Men ändå har det alltid hängt med på något plan. Rita började hon egentligen först för några år sedan, och att kombinera text och bild började också först senare. Nu har hon gjort illustrationer för flera av våra större aktörer. Hur kommer man dit?

– Jag har under många år illustrerat för flera finska och svenska tidskrifter. För mig har det handlat mycket om kontakter via skolan. Även om man inte aktivt nätverkar så känner man många människor, och så får man jobb. Dessutom ännu mer inom svenskfinland eftersom det finns så få människor. Visst har jag skickat förfrågningar om jobb men för det mesta mejlar de mig och frågar om jag kan göra något. Oftast är det någon som ställt in och de vill ha någon att hoppa in i sista sekund. Eller åtminstone i början var det hemskt mycket så, skrattar Donner.

Illustration ur Ulla Donners bok Spleenish.

Kombinationen att frilansa och ogilla self promotion

Hur skapar man då ett namn för sig, och hur har Donner lyckats med det? Enligt henne har hon inte det. Hon säger att hon inte ens har försökt särskilt mycket eftersom det generar henne. Hon känner sig inte riktigt bekväm med self promotion.

– Först nu har jag till exempel börjat posta bilder på instagram, något som jag inte gjort förut. Nu tycker jag ändå det är roligt, och så är det också för att komma över den konstanta pinsamheten jag känner, ler hon.

Men ett namn anser hon inte att hon har skapat för sig. Hon berättar om kompisar från studier och äldre människor från studierna som är på en proffsig nivå och har en tydligt stil, vilket hon är väldigt imponerad av. Men hur går det då ihop att inte gilla att marknadsföra sig själv och ha ett yrke som kräver att man “säljer sig själv”?

– Det går inte ihop så bra. Eller alltså, man lär sig. Man kan inte heller gå omkring och vara generad. Man måste bemöta människor och prata med dem. Jag antar att jag skulle ha mera jobb om jag skulle vara bättre på att göra reklam för mig. Eller jag vet inte, kanske det här är så bra jag kommer bli. I don’t know, skrattar hon.

”Om man vill ha ett fast jobb ger man upp en stor frihet, även om det skulle ge ekonomisk trygghet.”

För många är ett yrke inom skapande inte alltid ett “riktigt” yrke, och detta är också något som Donner fått höra.

– Främst äldre släktingar tycker att man inte riktigt vet vad man gör och att skapande inte är ett riktigt yrke. Människor är oroliga för min ekonomi, även fast deras liv inte berörs av min ekonomi. Och det är ju sant att den är ostadig, men det är ju mitt problem, säger hon.

Idag är det inte bara yrken inom den här branschen som är ostadiga och enligt Donner är det ett val man gör. Hon säger att om man vill ha ett fast jobb ger man upp en stor frihet, även om det skulle ge ekonomisk trygghet. Men hennes familj har alltid stöttat henne i val av yrke.

– De har alltid tanken att alltid fixar sig. Som unga gjorde de också osäkra val i sina liv. Men de klarade sig, så de anser att de kommer vi nog också göra. Även om situationen är annorlunda idag och det finns mindre jobb. Ibland har jag nog ångrat att jag inte gjorde något vettigt när jag var yngre men nu känns det ganska bra.

Donner säger att i något skede när hon tvivlar så mycket på sig själv att hon avskyr allt hon gör och inte får någon njutning av det fria skapandet, utan bara hatar det. Men Donner säger också att det positiva är att man har ett studiesammanhang och att man inte är ensam med sina känslor.

– Om man känner sig misslyckad så vet man att det finns annat i livet.

Från studierna till boken

Donner har studerat både kostym- och grafisk design. Kostymdesign studerade hon i två år innan hon hoppade av eftersom det inte kändes som hennes grej, och hon säger nu i efterhand att hon kanske inte heller var mogen att börja studera ännu. Donner kände att hon “måste” söka någonstans efter gymnasiet, även om hon nu anser kanske skulle behövt ta mellanår istället. Men efter en två-årig paus och efter att ha försökt i två omgångar började hon studera igen. Den här gången grafisk design.

Till grafisk design hittade hon genom kompisar som också studerade det. Serieskapande kom dock inte på direkten.

– Serieskapandet kom när jag var på utbyte i Paris under mitt tredje år. Jag gick tog en kurs i serieteckning, men inte för att jag var intresserad utan för att en av mina kompisar också tog den kursen, skrattar Donner.

Plötsligt var hon fast. Donner säger att det kändes väldigt naturligt och fritt sätt att uttrycka sig på. Tidigare hade hon tänkt att serier inte är intressant och att det bara är små rutor med dåliga skämt på Husis sista sidor. Men ganska snabbt insåg hon att det kan vara precis det man vill och att genom det kan berätta vad som helst.

Illustration ur Ulla Donners bok Spleenish.

Spleenish, Donners serieberättelse som kommer släppas i April, kom också till under utbytet i Paris. Donner hade en långvarig ålderskris och depression som hon inte riktigt kom vidare ifrån. Så hon började pussla ihop en serie om det. Impulsen var det som startade Spleenish, och ett sätt att behandla hennes egna svåra känslor. Hon hoppas dock att ska uppfattas som roligt och inte deppig. Men oavsett om det är hennes egna känslor och upplevelser hon utgått ifrån, så är den inte självbiografisk.

Spleenish handlar om ångest, och det temat valde Donner för att den varit en väldigt dominerande känsla i hennes liv och i människor runt omkring henne.

– I den grafiska avdelningen så är det sammanbrott efter sammanbrott. Intensiva privatliv och att samtidigt vara bra i skolan och på jobbet. Det går aldrig så bra som man vill och man kanske känner att det finns krav på en som man inte kan leva upp till, säger Donner.

”Det går aldrig så bra som man vill och man kanske känner att det finns krav på en som man inte kan leva upp till.”

Om ni vill se mera av vad Donner sysslar med så kan ni kolla in hennes hemsida här och serieberättelsen Spleenish kommer att komma ut på Schildts & Söderströms i April. Donners framtidsplaner är ännu ovissa, men hon säger att hon åtminstone vill göra fler serieböcker.  

– Och kanske måla och teckna självständigt. Något fristående och inte bara illustrationer utan mer egna projekt, säger Donner.

Vad tycker du?