Jag brukade förut ha med mig ett häfte (dagbok..) i väskan. Där skrev jag ner ALLA mina favoritord. Jag märkte till min besvikelse att jag inte har kvar den dagboken mera, men har trots det en lite mindre välorganiserad lista på favoritord i huvudet. De brukar vara på svenska, finska eller engelska. Vissa är påhittade, finlandismer eller annars bara ifrågasättbara. Kriterierna för ord som hamnar på listan är alltså extremt flummiga.

Jag vill börja med ”Kodväxla”, som jag faktiskt stötte på då jag bläddrade genom appen Jodel. Att kodväxla betyder att man ibland byter språk eller dialekt mitt i ett samtal.

Jag är självutnämnd expert på att kodväxla, ett par år i England med svenska kolleger och en mestadels svensk kundkrets på jobbet gjorde snabbt att min amerikanska dialekt blev en amerikansk-brittisk röra och min finlandssvenska en wannabe rikssvenska. För kollegorna och kunderna var jag ett mumintroll, för finlandssvenska vännerna lät jag som en rikssvensk. Farväl, språkidentitet, kändes det som. Hej på dig utböling Sandra.

Exempel på kodväxling från Wikipedia:

  • Jag hjälper till, no problem.
  • Han är helt crazy!
  • Mejkar det sense?

Efter en helg i Karis (där jag spenderat ca 100% av helgerna sedan december..) rullar jag på R:et och använder ord som ”dehäran”. Då jag talar med SSI:s ordförande Jonatan som är från Norge smyger sig utav någon oförklarlig orsak rikssvenskan in sakta men säkert (aa, asså, juste) i mitt tal. Detta må vara en välsignelse eller en förbannelse. Kanske lite av båda.

Om skribenten
Sandra Suominen är Community Manager på Studentbladet. Sandra konsumerar galna mängder kaffe och blir glad av kattbilder.
Publicerad
mars 20, 2017

Kommentera