Vi kickstartade egentligen redaktionen redan i december, då vi hade de första mötena med SSI:s styrelse, projektledaren och vem vet hur många nya människor.

Jag själv hade hunnit vara i landet i knappt ett dygn innan jag satt på Charlottacafét i Helsingfors och träffade Erik Sandström, chefredaktören, för första gången. Jag drack varm glögg (med ett russin och en mandel i) och Erik drack kaffe.

Det var nästan två månader sedan. Tammifan. Sedan dess har kontoret i Tölö blivit bekant, vi har fumlat genom lådorna och skåpen och hittat de konstigaste tänkbara prylarna. Silverfärgade UFO-hattar och datordelar som är minst två gånger min ålder, oräkneliga antal exemplar av Studentbladet i några hundra (okej, minst tiotal) bruna pafflådor runtom oss. (Finns det någon som vill ha ett exemplar av Studentbladets 100-årsjubileumsbok? Du får två!) Ifall det blir en riktigt jobbig dag så hittar man till och med Suomi Viina i skåpet – det är som Eta Betas fickor där.

Nu känns det som om vi kommit in i redaktionskängorna. Det som vi haft allra störst fokus på hittills har definitivt varit digitaliseringen av tidningen. Tänk er, Nordens äldsta studenttidning skjuter upp i megabyterymden och det är vi som styr skeppet! Vår kanonredaktion har trots sin kanonstatus och andra märkvärdiga meriter inte en astronaututbildning. Lyckligtvis är det inte frågan om att styra rymdskepp fastän digitaliseringen visserligen är en utmaning.

Med stor makt kommer stort ansvar, som de säger i Spiderman. Även om det känns häftigt att utöver tryckt text ha möjlighet att satsa på exempelvis videomaterial, poddar eller ljudklipp så tror jag vår största utmaning är att nå ut till allihopa. Det känns som om vi har friare händer än någonsin förut och det är både på gott och ont.

Vi kommer i och för sig att ge ut ett nummer, ett abinummer, per år. Men annars är allting online – det är en rejäl skillnad från förut. Men häftigt blir det nog.

Om skribenten
Sandra Suominen är Community Manager på Studentbladet. Sandra konsumerar galna mängder kaffe och blir glad av kattbilder.
Publicerad
februari 6, 2017

3 kommentarer om “Kanonredaktionens första månad på kontoret”

  1. Kan man vända på Spindelmannen (Han hänger ju alltid uppochner)?
    Jag menar om man har stort ansvar så följer då också stor makt? Vi ansvarar för att Nordens äldsta studenttidning inte går i graven. Vi ansvarar för att Finlands svenskspråkiga studerande har ett språkrör. Vi försöker skapa någonting som är gemensamt för alla finlandssvenska studerande.
    Men jag vet inte om jag känner mig så mäktig. Kanske mera som hundvalp som försöker nosa lite överallt. En hundvalp med stort ansvar.

  2. Nu är ju digitalisering ett modeord på många sätt, men vad innebär en digitalisering av en tidning i praktiken utöver att artiklarna publiceras på nätet istället för i tryckt format? Med tanke på att den stora majoriteten av tidningar i närmare ett decennium haft sitt material på nätet kan det kännas som gammal skåpmat. Så svårt är det ju inte att publicera texter på internet att det behövs läggas ner stora pengar på att bygga om en webbsida och överlag göra det väldigt hajpat med ”internet”. Det var kanske det år 2003, men nu finns ju allting på internet. Att artiklar från STBL lagts upp på nätet först en månad i efterhand har ju i sig varit bland det märkligaste.

    Så frågan kvarstår: Vad är egentligen den storslagna planen? Möjlighet till audiovisuellt material har funnits i flera år det med, men om det som avses är att produktionsutrustning för detta har införskaffats är det väl lite spännande ändå. Samtidigt har STBL:s problem inte varit ”bara text”, utan textens innehåll. Att texten nu bara finns på internet och inte en månad tidigare i tryckt format spelar trots allt en ganska liten roll då innehållet i de flesta artiklar inte föråldras helt och hållet under den månaden.

    Så visst, det är kul att även STBL insett att internet är en grej som faktiskt är värd att satsa på och inte vara med i i andra hand. Men för den oinvigde är skillnaden försvinnande liten. Däremot är artiklarna från den nya redaktionen mer intressanta än den föregående redaktionens. Och det är ju just på den punkten som det kommer att bära eller brista huruvida ni når ert mål med att nå större spridning.

    Vem vet, kanske ni till och med lyckas övertyga Hankens och Åbo Akademis studentkårer att gå med i SSI igen. Fast ja, orsaken till att ÅAS lämnade SSI var ju SSI i sig och inte tidningen. Och den soppan lär inte lösa sig själv lika effektivt som ni kan göra STBL stort igen.

    • Hej Linnea, tack för din kommentar! Digitaliseringen är absolut värt hypen vad det gäller Studentbladet. Visst är det ”bara” så att materialet nu kommer vara tillgängligt på internet, men faktum att redaktionen för första gången någonsin har och bör fokusera preliminärt på webben är en stor grej. Vår utmaning är nu att få målgruppen att hitta stbl.fi och inse att vi följer med i svängarna, då vi inte längre per automatik når ut till tusentals personer i tryckt format. Det är exakt därför som hypen behövs, varje klick och nya användare på webben är oss guld värd 😉

Kommentera